10 years of being a legend

R.I.P. Douglas Noel Adams

Now ten years passed from us, a legend then as he is still. A decade since he was ripped away from us but always a frood who knew where his towel was. In our hearts, in our minds. We love you.

Don't Panic.

The year that was 2010

What THE F**K happened?
Since when does time move in such an extreme velocity? Another year's at its end and though I've got older I can't say that this year's brought wisdom. At least not the kind I can use.

Best of 2010:
*I got pierced. Again. Just as much fun every time despite the fact that half of the piercings I've had done haven't healed well or at all and had to be taken out. The interesting ones are still there though. I wonder - what's next in turn?
*Once again visited Scandinavian Sci-Fi, Game & Film Convention in Gothenburg. Stormtroopers and nerdiness galore! See you there in February?
*I was actually in New York City, USA. For real and not just through Woody Allen's distorted camera lense.
*I bought my Akira Kurosawa box. 17 Japanese masterpieces in one box. My life-long obsession was finally put to rest. Somewhat. I'm still missing a few Kurosawa epics.
*Visited Stockholm Beer & Whiskey Festival. Now that's an experience you can taste!
*One of the last things of the year was buying the Queer as Folk complete series boxed set. No need for more explaination.
*I discovered Sebastian Horsley. No need for explaination in this case either - just read Dandy in the Underworld and see for yourself.

...and then it's high time for some bitching, people, I give you:

Worst of 2010:
*I moved away from Kalmar and with it - the gym. Moving away from the city isn't half as bad as moving away from the gym but moving from the gym isn't half as bad as moving from the people. When they still liked me that is. This one is a bit two-sided.
*Due to too much stupidity collected in one skull, I didn't manage to graduate and get my University degree.
*I didn't expand my tattoo even though I would very much like to. I wonder what else I'm too lazy/chicken shit to do?
*I seem to have fucked up so many friendships I barely have any left. I think I might actually have a problem with my brain being missing. It might be an empathic problem as well.
*The bastards of Blizzard didn't release Diablo III.

For 2011:
We'll just have to see what the next year will bring. Hopefully, it'll be some old friends meeting anew, new friends getting together, tattoos, books, tea, movies, laughter, picnics, sci-fi, fantasy but mostly, I hope for lots of love.

I am the bonnlurk

Jag har hjälpt till med att köra in hösilage hela dagen. Hela. Är så att säga lite mör i kroppen nu.
Saknar dessutom en massa Kalmar-människor som jag inte orkar höra av mig till.
But screw this, I'm off. Klart slut.

Hitchhikers

Lyssnade nyligen igenom första delen i trilogin om fem böcker som är The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (igen). Jag säger "lyssnade" eftersom jag råkar ha ljudböckerna som Douglas Adams själv har gett röst till i min ägo och hellre lyssnar på Adams' ljuva (nu sedan en tid tillbaka sorgligt tysta) stämma under en promenad än har min tunga Hitchhiker-samling som kvällslektyr trots att boken i sig duger utomordentligt till vilket som.
Den är fortfarande lika bra på att lyfta ett dåligt humör.

Still in love

Yes. Fortfarande kär i min Wolverine-tröja.

Idag har det varit jag, kaffe, Diablo, ljudböcker, orange nagellack och en enorm saknad för människor som jag pluggat med de senaste tre åren.

Moo-Ma, I'm coming home

Ja, så är det.
Ska Hem en sväng till Syster, Moo-Ma och Moo-Pa. Behöver rensa ut det allra sista av New York-luften ur lungorna och kanske hitta motivation till att gå vidare och avsluta den här terminen på ett hyfsat värdigt vis.
Jag behöver klura ut vilka mina vänner är, vad det är jag söker så febrilt efter och hur stark jag egentligen är.
Om 1½ månad är det dags att ta farväl av Kalmar. Det är nog på tiden.

Kurosawa 100 år

Idag för 100 år sen föddes en man i Japan som kom att bli en otroligt känd regissör världen över - Akira Kurosawa.

Om du är en av dem som inte sett en enda Kurosawa-film så ber jag dig härmed att i alla fall ge honom ett försök. En av de mest lättsedda filmer som Kurosawa gjorde var Yojimbo (1961) och en av alla re-makes på den är A Fistful of Dollars (1964) med Clint Eastwood istället för Toshiro Mifune i huvudrollen. I stort sett samma film på två olika språk.
De mest kända däremot är Rashômon (1950), Seven Samurai (1954), Kagemusha (1980) och Ran (1985).
Alla är underbara.

S.S.F.G.F.C.

Ovanstående skulle kunna ha varit förkortningen på fenomenet Scandinavian Science Fiction, Game and Film Convention som gick av stapeln idag (och som även fortsätter imorgon 10:00-18:00) i Göteborg. Det vill säga, om den haft en officiell förkortning.

Klart flest på mässan var stormtroopers från 501st Legion, Nordic Garrison, kända från filmserien Star Wars. Du kanske hört talas om dem.

Men tack vare den nya Star Trek-filmen från förra året med Chris Pine och Zachary Quinto började alla små trekki-nördar trängas bland alla oss andra.

Störningsmomentet låg i att Twi-fucking-light fick massor av uppmärksamhet i form av att fnissiga flickor i åldern 13-16 trängdes runt Justin Chon... + att Harry Potter-konceptet fortfarande får pinsamt lite uppmärksam, tid och rum trots att det dragit in mer pengar och har fler fans än de flesta av de andra smånördigheterna som Firefly, Red Dwarf och många av anime-serierna som vräker ut merchandise J.K. Rowling bara kan drömma om att sälja. Det ger motivation till att kanske vara klar med HP-dräkten till nästa år. Fast om man räknar på det så gäller det Lord of the Rings också. Har fantasy glömts bort någonstans på vägen?

Å andra sidan tog jag äntligen mod till mig och fick min stormtrooper som jag drömt om så länge. När han blev närgången fick jag dock panik och sprang därifrån så snabbt kjolarna tillät. Bättre fly än illa fäkta säger tjejen utan laserpistol.

En stilla undran - är vi inte Sveriges sötaste par?

Snökaos

Jag har skottat snö i nästan 1,5 timme. Jag väntar mig att isbjörnar, mammutar och ullhåriga noshörningar kommer kutande vilken sekund som helst. Det är mellan 20-100 cm snö överallt på det här stället. Helvete.
I alla fall.
Gården är insnöad. Jag kan alltså inte ta mig någonstans alls utan fyrhjulsdrift. Min bil har inte något som ens skulle kunna liknas vid goda vinterkörningsegenskaper så... nej.
Vilket är ännu mer irriterande när jag får galet gulliga sms från Sjöbjörnen och när söta Sandra var på plats i Kalmar från i torsdags då jag åkte Hem tills idag.

Men igår lyckades jag ändå ta mig till Borås och pierca mig. Symmetri var ledordet. Jag hade dock glömt hur satan-helvete-hej ont det gjorde så jag skrämde halvt ihjäl lite boråsare efteråt när jag post-piercing skrek av mig det värsta utanför studion. Det kan de ha.
Fantastiskt vackert blev det i vilket fall.

Nu blir det snart fika á la landsbygd och sen ett par härliga timmar med en varulvsroman ackompanjerat med en balja té.

Operation: Kattvakt - fas III

"New York, I Love You" är inte riktigt lika stark som föregångaren. Dock uppfriskande att se självaste Orlando Bloom som ungkarlsslusk á la sunk. Han var riktigt duktig. Jag längtar till min New York-resa. Längtar efter Starbucks. Saknar Starbucks. Älskar Starbucks. Över 8 timmar på ett flygplan med single serving food och single serving friends kommer att vara SÅ värt det.
Katten krälar än en gång runt i min ryggsäck. Den kanske luktar gott, vad vet jag. Jag är i alla fall totalt ointressant så länge jag inte håller i något ätbart. Katten satt dock i ungefär en timme och betraktade mig när jag såg på film. Jag blev alltså vaktad av katt. Intressant känsla.
Trött nu. Ont i huvudet.
Försöker att inte tänka på seminariet imorgon.
Sömn.

Fix idé

Det börjar som något som någon bara nämner i förbigående. Men det fastnar och gror. Äter på hjärnan. Efter det börjar man tänka mer och mer på det tills paranoian växer sig gigantisk, ger dyspepsi och trasig hälsa. Man vill bara se en lösning. Förhoppningsvis har jag sett ljuset i tunneln.
Det var dagens åkomma.
Jag har lagat en kjol och ett par byxor. Skönt att få använda händerna till något kreativt. (Fan vad jag saknar min symaskin.)
Det var dagens kraftsamling.
Borde börja skriva på en skoluppgift lite ordentligt men insåg att jag inte kan sammanfatta och utvärdera böcker som jag inte fångat motivation till att läsa.
Det var dagens dilemma.

För övrigt har jag blivit helt besatt av Dominic Monaghan så även om Flash Forward är en helt galet bra serie så är det i slutändan ändå Dom jag vill se.
Det var dagens rekommendation.

Be My Valentine Dammit

Har vägrat mig igenom den här förbannade dagen.
Vill ha hud nära min.
Jag är verkligen så förbannat svulten på närhet.

Vitt. Överallt.

Jag är trött på vintern nu. Seriöst trött.

Det är vitt överallt och det har det varit sen före jul, med andra ord är det den längsta vintern Sverige har haft på många (många!) år. Jag kan inte komma ihåg en hel vinter med snö.
Här i Kalmar har det snöat nästan varje dag sen en vecka tillbaka. Idag när jag trodde att det äntligen började bli lite varmare så att den förhatliga snöslasken kunde komma fram och lämna väg till vårgrönt gräs så har det börjat igen. Nu faller stora tunga och väldigt vita flingor ner från himlen.
Jag vill ha picnic på en röd-&vitrutig filt med massor med vänner runt mig. Vin/öl, solglasögon, söta klänningar, vindruvor och ost på kex.

Jag är trött på vintern nu. Seriöst.

The Forever 27 Club...

...är en grupp väldigt kända musiker som dog vid 27 års ålder innehållande bl a min idol Janis Joplin men också Jim Morrison och Jimi Hendrix. Robert Johnson och Kurt Cobain har lagts till senare.

Janis Joplin, 19 Jan 1943 - 4 Okt 1970.

Men även skådespelaren Jonathan Brandis var 27 när han hängde sig i sin lägenhet i Los Angeles. River Phoenix var 23 när han dog i armarna på sina yngre syskon av en överdos. James Dean var 24, Heath Ledger 28 och Brandon Lee var också han 28 när han av misstag blev skjuten under inspelningen till The Crow.

Jonathan Brandis, 13 Apr 1976 - 12 Nov 2003.

Alla dog före det att de nått 30 års ålder. Precis som Heigo Kurosawa.

R.I.P. Heath Ledger, 4 Apr 1979 - 22 Jan 2008.

It's just such a shame on such pure fucking brilliance.

Over and over and over...

Det finns två saker som i 95% av fallen får mig att bli 14 år gammal igen - så arg, besviken, ledsen, ensam, känslosam och olyckligt förälskad som jag var då. Dessa två är romantiska komedier och låten Right Here med Staind.
Jag har aldrig varit förälskad i något annat än tanken på kärlek. Den där äkta känslan som andra pratar om. Har jag sagt något annat har det varit lögn för att jag verkligen önskat att det var så.
En relation handlar om ömsesidighet, i väldigt stor utsträckning om att respektera och lita på varandra. Har jag hört. Och försökt förstå mig på tvärt emot min egen logik.
Som pessimistisk realist och cyniker vet jag att det är precis när man behöver människor som mest som de sviker. Antingen det eller så betraktar man åren försvinna tillsammans med den där vänskapen samtidigt som gamla förtroenden läcker ut. Folk öppnar munnen och ut ramlar ord som borde lämnats osagda.
Besvikelse.
Det är en ond cirkel. Jag litar inte på människor för att jag "vet" att vem som helst kan prata skit eller svika eller plötsligt försvinna. Jag vill inte släppa människor nära inpå för att jag "vet" att de oundvikligen kommer att svika. Jag vill inte prata med människor för att jag "vet" att de i rätt sällskap kommer att säga de mest fantastiskt elaka saker. Jag har hört det och seeing is believing som vi alla vet.
Och ändå är det jag vill ha närhet. Emotions are truly irrational.

Heigo Kurosawa sa en gång till sin familj att han aldrig skulle leva till att se sin trettionde födelsedag. Han var 27 när han begick självmord i sin lägenhet i Tokyo. Hans lillebror Akira glömde det aldrig.

Rövhatt

Posten har sabbat min koncentration. Jag fick ett paket igår och två paket idag, vilket inte är ett problem i sig, problemet är att det saknas ett paket.
Självklart var det tvunget att vara det paket jag stoppade ner min Gryffindor-halsduk i. Idag fick jag dessutom ett paket i handen som höll på att falla sönder vilket leder mig till att tro att det kan finnas ännu ett paket därute som brukade innehålla en halsduk men som nu bara är ett tomt skal.
Jag är orolig.

Let It Snow, Let It Snow, Let It Snow

Dagarna har varit ovanligt fyllda med småsaker.
Igår lämnade jag in min uppsats på ca 2840 ord och den blev hyfsad, inte awesome precis men det är ord efter ord som bildar meningar på ett papper.
Besökte äntligen Ulster Museum i Botanic Garden för att se en skittråkig utställning om The Troubles. Personligen tyckte jag bättre om alla historiska kläder som var med i de andra utställningarna.
Jag hade även mitt sista seminarie för terminen i Islamic Politics med Secret Santa + julmusik vilket gjorde sitt till att höja stämningen. Ganska trevligt. Bevvan var glad och vi fick godis. Fördel efter fördel.
För att fira så klädde vi tjejer på Elms upp oss och gick ut en sväng, men det var först efter att det snöat i ungefär 2 minuter. Kvällen blev bra även om vi sprang omkring väldigt mycket mellan barerna. Någon gång under kvällen vrickade jag handleden. Jag vet inte när men det gör ont. Jag fick min öl i alla fall.
Idag har det kryllat av poliser i centrala Belfast i och runt tågstationerna. Botanic Railway Station var helt stängd under morgonen, orsak hittills okänd. Jag gissar på ännu ett bombhot. Det gjorde dock att jag och Fia tappade lusten att åka till Bangor. Så vi shoppade istället och nu är jag en nyårs-outfit rikare.
Skickade iväg alla mina skolböcker till Sverige också.
I övermorgon åker jag Hem.
Saknar alla.
Kommer sakna Belfast.
6 dagar till Julafton.

Hemlängtan

• Jag längtar hem. Mycket. Små saker får det att göra ont.
• Har skrivit 700 ord på uppsatsen hittills idag. Hoppas på iaf 200 till.
• Har börjat packa min resväska. Hoppas att allt får plats och att det inte väger för mycket. Kom just på att jag inte får ha för mycket övervikt, för jag flyger med BMI Airlines. Ha. Ha.
• Har för övrigt inte fått tag i mitt report sheet för uppsatsen i CTJ. Har skickat argt mejl till McBride. Vill skicka ett till. Han är 1,5 vecka försenad med rättningen. Eejit.

Deadlines

"I love deadlines. I like the whooshing sound

they make as they fly by."
- Douglas Adams

Don't Panic!

It's not over yet. 1000/3000 words written.

Deadline's thursday.

Kommer saknas v1.0

Det är 16 dagar kvar tills jag står på svensk mark igen och, lets face it, man kommer trots att man våndats över och klagat på en hel del med det här stället dit endast de sämsta arkitekterna i klassen skickades, sakna massor av saker.
Så här kommer listan (som kommer att ändras lite då o då) över det jag kommer att sakna:

• Männen - och jag skojar inte: 97% av alla män man möter här är absolutely gorgeous.
• Billig sprit - på krogen är en Guinness £3.15. En Magners £3.75. En shot £3. En drink £4.50. Corner shop shite is even cheaper. Man kan bli full här.
• Dialekten - ach, wait till I tell ye, the Belfast dialect is class! Kommer definitivt att sätta sina spår.
• Pubarna/Barerna - helt ok. En öl, pub-quiz med ett helt gäng högröstade människor och jag är i en liten del av himlen.
• Byggnaderna - planlösningen är usel, rörsystemen är under all kritik, isoleringen icke-existerande, mögel vanligt om inte alltid närvarande (många av våra klassrum luktar väldigt suspekt...) men jösses vad många av husen är snygga att se på!
• BBC iPlayer - endast tillgänglig i Storbritannien. Kommer sakna Merlin, Graham Norton, QI, Jonathan Ross, BBCnews... ja, du fattar.
• Channel 4, 4oD - också endast tillgängligt i Storbritannien och här finnns How To Look Good Naked, Black Books, Spaced, dokumentärer och film.
• Starbucks Coffee - oh yes indeed. Varifrån ska jag få min Grande Americano to go och allmän Starbucks-stämning nu?
• Billig färdigmat - jag? Lat? Förstår inte vad du menar. Curried rice ready to heat now only £0.85 at Tesco!

Nu: ännu mer uppsats och läsande. Mål för dagen: i alla fall 500 ord till.