2013 - a year full of... cats?

I usually do this thing at the end of every year where I go through the events of the passed year. This year will not be an exception but seeing as I haven't written much this year nor done much else than sleep and work I'll just feed you a few anecdotes and pictures with captions. Enjoy. Or not.
Oh and if you're just looking for some of my favourite tv shows, films and books of the year skip to the end. Keep scrolling.

The beginnings of a new year...:

My old friend Torsten and I spent New Year's Day of 2013 together. He turned 17 this year and is still one of the most opinionated teenagers I've ever met. I'm hungover in the picture, I'm sure, but Torsten doesn't mind. It only guarantees him lots of cuddles. We love cuddles.

Spring's here:

I was a pink Yip Yip Martian for the Scnadinavian Sci-Fi, Game & Film Convention and got attack-hugged by a very happy Spiderman. I'm not sure how I ended up in this situation. Ok, I'm lying. It's all L's fault. He's in the blue Yip Yip costume. We were awesome.

All summer long:
Summer arrived late but it came in like a wrecking ball, ripping people's clothes off as it went. No, really. I love how the whole of Gothenburg acts whenever the sun comes out. All these half naked hipsters, punks, metalheads and rockers with their tattoos - eye candy galore.

I was in love with my piercing. And my hat. All the hipster in this picture is hurting my eyes.
I got back to enjoying handicrafts which delights me to no end because creating things is a great pleasure but hasn't held that kind of attraction to me in a long while.

So I completed things for my medieval outfits while I had the inspiration. Check out my purse! It's got tassels!

We crazy Swedes often enjoy our Midsummer's Eves with a large side of alcohol. Attending a party at a friend's place meant I was stealing his tiara at every chance I had. He's got the prettiest things. And the loveliest of shoes and glittery dresses.

Autumn is summer's end:
2013 was the year of my return to the Medieval Week on Gotland and it was much better than I could ever have imagined. On the first night after I had blatantly stolen a hat from one of the landsknecht, I picked up a Steampunk Pirate to share a nightly stroll with. Only later did I realise that the pirate and I could have advanced to a more horisontal position in my bunk but hey, I was having a hoot and a half nontheless. I returned the hat. I drank enough beer to drown a fish. On the last night I located and snogged a bearded knight with amazing hair. In all fairness, I must admit it to be a week to cherish in memory.

Here, have a picture of His Fluffyness Mus-Ingvar.

It was an unusually warm September. Lovely.

Oh, and I turned 25. Blergh.

Qwertee is my new favourite thing to throw money at. It speaks to me. Though I ask you to ignore the ring I'm wearing in the picture; I use it at work to scare off the creeps by pretending that I'm engaged (the feminist in me is crying over the fact that the only thing that can scare the creeps off is the potential threat of my fake partner). To everyone else it's a silver ring with the One Ring engraving.

L adopted a Maine Coon and after spending hours in shock over how fucking HUGE this feline creature is I couldn't stop petting him. He makes a great pillow.

We've reached the end - December:
A busy month for me. I got started on my new tattoo but with a great deal left for another sitting I'll rather not bore you with the details just yet. As you probably have already figured out I'm planning my next tattoo as I write. It might be painful to get a tattoo but there's nothing like the pleasure of having it done.
It was finally time for my return to Belfast. My friend L got to see Belfast in all its glory. Bombs and all. Yeah, I'm serious. We're the kind of freaks that enjoy visiting cathedrals so we went for a tour to St. Anne's Cathedral and later the same day a small bomb detonated nearby. Luckily we were happily drinking our tea back at the hostel at that point. I was pleased nontheless because my inner beer nerd was overjoyed with all the locally produced ale I poured down my gullet.

Back at the Parlour at last.

Once back I continued my life as usual but I was a pair of pink pig slippers and a Cookie Monster onesie richer.

In conclusion:

Happy New Year!

I move on with my life with my boy band haircut still in place, but with a larger library, a new piercing and more ink. 2013 held no greater surprises in my life and looking back at it I can't really find anything that stands out among all the rest. It was a bleak year to be quite honest and I make no resolutions or promises facing the next one. 2013 was in retrospect the year when nothing considerable changed.

But what about the films and books?
2013 wasn't even that much of an amazing cinema experince. Quite a lot of disappointments to be fair as I had waited a few years for some of the titles (Riddick, Kick-Ass 2, The Wolverine, Star Trek Into Darkness among others) but if I had to recommend you anything I'd tell you to give Now You See Me, Monster's University, The World's End, Iron Man 3 and Pacific Rim a chance. Like previously stated, nothing mind-blowingly awesome but entertaining at the least.
Even Doctor Who lost all of its charm and I have no fucks left to give about the fate of the Doctor now that Moffat has completely taken over the show. Sadly, nearly the same goes for my old favourites Supernatural and Sons of Anarchy - by now I'm just too invested in the characters to stop watching. The third season of Game of Thrones came and went. Instead of lingering on this misery, I watched and rewatched what there is of the second season of Elementary and welcomed Dracula with Jonathan Rhys Meyers and Almost Human with Karl Urban and Michael Ealy to my weekly schedule. Sleepy Hollow was a fresh wind. Agents of S.H.I.E.L.D. wasn't. The instant success of Orange is the New Black was well deserved and I'm on pins and needles for the next season.
As we arrive at the subject of the books I've plowed through this past year, there are a couple of titles I'd like to give the praise they deserve: I, Lucifer by Glen Duncan, Hyperion by Dan Simmons and the Johannes Cabal series by Jonathan L. Howard. They're excellent if you like a good story with an unexpected ending.

Yeah. Basically.

Igår

Kvällen igår var rätt roande får jag erkänna. Jag observerade många delar av det mänskliga beteendet som endast kommer fram under vissa omständigheter. Jag var överallt och drack mer rusdrycker än nödvändigt, hade till och med en riktigt bra Bernard Black-look där ett tag med ett rödvinsglas skvimpande i ena handen så det var tur att min outfit var lika svart som alltid.

Pojkarna lekte med varandras mobiler, vi tjejer diskuterade sexiga bilar, jag fick skamliga förslag, vi kom in på lajv och fantasy-romaner, det blev en hel massa ljuvliga pussar på en hel massa ljuvliga människor och helt plötsligt dök det in en lakritsshot och en sydkorean.

En typisk Kalmar-kväll skulle jag vilja påstå.

Nu: kaffe.

Snart: sushi-lunch med brudarna.

Karlar

Tänk er följande:
Kvinna möter man, en man som hon dessutom genom ombud lånat filmer utav förut utan att faktiskt träffa. En man vars filmsamling hon faktiskt beundrar lite grann sådär. Tänk er ett möte mellan likasinnade på Sjukan. Tänk er en upptäckt att han är både bredaxlad och ståtligt lång. Tänk er trevande fingrar på The Rock. Tänk er en långsam väntan på en taxi kl 02:30 en Kalmar-natt.
Det vore verkligen perfekt.
Jag tror verkligen inte på att det händer mig.

Min kväll på slottet var... helt ok. Inte så att man brister ut i ett maniskt tillstånd av lycka men ändå bra. Träffade en brud jag spenderade en stor del av kvällen med som jag aldrig fick veta vad hon hette trots att hon var precis lika socialt missanpassad som jag är. Buffén spräckte alla förväntningar när alkoholen var så dyr att man nästan ville spontan-spy på personalens vackra renässanskläder.
Från slottet rörde vi oss mot Kåren. Väl på Kåren gick vi in, lyssnade på den totalt värdelösa musiken och vände pga alla aspackade vidriga människor som konstant var i vägen när vi gjorde våra moves på dansgolvet. Sjukan var nästa anhalt. Från Sjukan med något bättre musik till The Rock med en alldeles fantastisk blandning av metal. Tyvärr luktar stället mögel blandat med en pikant bidoft av spya och urin. Alltså var det från The Rock med taxi hem.
Nu är jag hemma.
Och får galet trevliga sms.
Det kanske händer ändå...

That's tonight's story, now tell me yours.

The year of 2009

Satan i gatan, är vi redan här? Wow, tiden går snabbt när man har haft mycket att göra men det här är ju nästan löjligt.
Själv har jag rest över halva Svea Rike och även intagit Nordirland, allt under detta Nådens år 2009. Här i kronologisk ordning:

Scandinavian Sci-Fi, Game and Film Convention i Göteborg - Michael Biehn var där, killen som spelade Corpral Hicks (ja, han den snygga) i min favorit-sci-fi Aliens, så jag var tvungen att åka dit (upptäckte till min förskräckelse att han inte är så snygg nuförtiden dock). Jag svansade i god ordning efter stromtroopers och nazgûls hela dagen i min egenkomponerade skoluniform. Jag suktade även efter att köpa en life-size Stitch, konstaterande I like fluffy.

Studieresa till Bryssel - och jäklar vilket drag det var och inte var man människa förrän två dagar efter att man kom hem. Fest, Svenska Representationen, parlamentet och en fantastiskt multikulturell stad. Denna resa kommer för alltid att kommas ihåg som de dagar då jag lärde mig att älska öl. Tack Stella Artois, jag är för evigt tacksam.

Kvastkampen i Kalmar - och det var väldigt rosa. Temat var musik och vi var Flamingokvintetten. Alldeles för mycket alkohol och alldeles för mycket fjädrar (jobbarna på Corehouse HATADE oss efter tre dagar). Vi vann lekarna i alla fall.

Leksands Medeltidsmarknad - och världens mysigaste dessutom. Jag och Syster lyssnade på och dansade till Nordmans konsert (det var fantastiskt roligt att höra dem live trots att Håkan glömde texten till Vandraren), vi badade i Österdalälven två veckor efter islossning, åt 'Nöff', drack (mycket) öl, pratade med musikanter och knektar till 5 på morgonen och njöt så mycket vi bara kunde i 30-gradig värme i maj.

Kungahälla Medeltidsdagar - det enda jag kommer ihåg är gyttja, regn och otrevliga människor alternativt fulla OCH otrevliga människor. Bohus Fästning och jag kommer inte direkt överens men om solen skiner i denna Guds bakdel sommaren 2010 så kanske vi ses där igen. Med Jäger.

Medeltidsveckan på Gotland - 10 dagars semester som resulterade att jag kom hem med 39 graders feber och fick stanna hemma från jobbet i två dagar. Utvilad var det ja. Denna vecka av veckor erbjuder både sina bra och dåliga sidor till alla som väljer att uppleva dem. De bra minns man för evigt, de dåliga lämnar man på färjeterminalen. Jag ber er uppleva det i person eftersom att återberätta aldrig ger samma känsla som att faktiskt vara med om det.

Söderköpings Gästabud - Sörping överaskade (eller?) med regn. Och regn. Och en mysig stadskärna. Jag, Syster och Riddarna med Käpphästar bodde i tält och där drack vi, åt vi och... levde vi. Hela helgen. Minnesvärt är att jag fick en ung beundrare på campingen. Han var 5 år gammal.

Järnbränning i Tranemo - den sista i sitt slag tydligen. Nu ska Järngänget läggas till vila har det ryktats om. Frågan är om gubbarna kan hålla sig borta från ugnarna eller om det bara flyttas till en annan plats. Som den prydnad jag varit sen jag var tre äpplen hög så följer jag med.

International Students' Orientation Programme i Belfast - now that was some great craic! Fick snabba lektioner i hur Belfast/Nordirland funkar och lika snabba tourer i staden genom pubar och torg. Två veckor spenderade genom att se sig omkring.

Invasion Belfast II - Emerald Garrison (Knights of the Empire) intog Belfast och det var fantastiskt töntigt. Jag gick dit (en timmes promenad) och jag gick därifrån (1,5 timmes promenad, ForbiddenPlanet ligger på vägen) för att jag inte hade råd med mer än inträdet... "...and I'd do it again I tell you, I'd do it in an instant, mwahahahaHAHAHA!" Nej då, jag är inte nördig, I just want me a stormtrooper.

Första tatueringen - ta en blyertspenna, vässa den och dra den sedan mot huden, ganska hårt. Ungefär så känns det i princip att tatuera sig. Så, nu har vi det utrett. Tatueraren var kvinlig, välpiercad, vältatuerad och väldigt trevlig när hon inte var stressad. Jag blev nöjd så det blir flera, var så säker. "I'm addicted to your tattoo..."

Belfast Christmas Continental Market - vackrast under mörkrets slöja så att alla lampor kommer till sin rätt. Så mysigt, så vackert, så trevligt, så... juligt.

Sist men inte minst några smakprov ur vad som komma skall under 2010: Uppsatser, tillbaka till Kalmar, Scandinavian Sci-Fi, Game & Film Convention i Gbg, New York City, Leksands Medeltidsmarknad, examen, sommar, Medeltidsveckan och kanske en liten resa någon annanstans? Det får framtiden utvisa.

GOTT NYTT 2010.

Let It Snow, Let It Snow, Let It Snow

Dagarna har varit ovanligt fyllda med småsaker.
Igår lämnade jag in min uppsats på ca 2840 ord och den blev hyfsad, inte awesome precis men det är ord efter ord som bildar meningar på ett papper.
Besökte äntligen Ulster Museum i Botanic Garden för att se en skittråkig utställning om The Troubles. Personligen tyckte jag bättre om alla historiska kläder som var med i de andra utställningarna.
Jag hade även mitt sista seminarie för terminen i Islamic Politics med Secret Santa + julmusik vilket gjorde sitt till att höja stämningen. Ganska trevligt. Bevvan var glad och vi fick godis. Fördel efter fördel.
För att fira så klädde vi tjejer på Elms upp oss och gick ut en sväng, men det var först efter att det snöat i ungefär 2 minuter. Kvällen blev bra även om vi sprang omkring väldigt mycket mellan barerna. Någon gång under kvällen vrickade jag handleden. Jag vet inte när men det gör ont. Jag fick min öl i alla fall.
Idag har det kryllat av poliser i centrala Belfast i och runt tågstationerna. Botanic Railway Station var helt stängd under morgonen, orsak hittills okänd. Jag gissar på ännu ett bombhot. Det gjorde dock att jag och Fia tappade lusten att åka till Bangor. Så vi shoppade istället och nu är jag en nyårs-outfit rikare.
Skickade iväg alla mina skolböcker till Sverige också.
I övermorgon åker jag Hem.
Saknar alla.
Kommer sakna Belfast.
6 dagar till Julafton.

As the sun rises over Belfast

Kan berätta att Drumglass Park är vacker i soluppgång. Det var (svin)kallt ute i morses men väl värt en promenad. Har sett mitt drömhus i Bladon Park <3 det är så vackert så det är galet. Kan inte låta bli att stirra när jag går förbi. Tegel, tinnar och torn, stor glasveranda, färgat glas, trädetaljer, stor trädgård, grindar, portar... Sukta. Ångest att jag inte tar med mig kameran när jag promenerar. Nästa promenad kommer att gå mot Lagan Meadows. Får se hur fint det är där. Det är 28 dagar kvar till hemåtfärd och jag har ett par saker jag måste göra innan dess:

• Belfast Castle - kom igen, det är ett slott, klart jag ska dit.
• Museum - min kulturella sida kräver museum.
• The Crown Bar - ska i alla fall se insidan EN gång.
• Elliot's Fancy Dress & Costumes - hatt?
• Uppsatser x 2 - Islamic Politics och Ethnicity, Multiculturalism and the Nation State.

Nu är det dock té i baljan, dokumentär om radikal islamism och neo-konservatism på datorn och text om deliberativ demokrati. Sounds thrilling doesn't it?

"Var filosoferande individ bör äga en rejäl tékopp" - Okänd

"No, I don't fucking wanna!"

Rubriken är ett citat från Shaun of the Dead som bara ekar i huvudet på mig av någon anledning. Kan vara för att jag hellre vill sova än att sitta här och läsa till seminariet i IP som jag och Fia har ihop på torsdag, men eftersom jag inte vill bli totalt grillad kanske det är bäst att jag läser. Milton-Edwards kan konsten att mentalt bita av huvudet av folk.

Tatueringen läker fint. Funderar på om man kan kombinera den med ett lyckonummer (42) och ett banér bakom. Utöka den liksom. Kan bli väldigt snyggt.

33 dagar kvar tills jag åker hem till dear old Sweden och jag längtar faktiskt lite samtidigt som det är ganska ångestladdat. Skickade iväg ett paket idag igen med prylar som jag köpt men som jag tror kommer att väga för mycket i slutändan. Kommer att sakna byggnaderna här, pubarna, staden i sig, folket, atmosfären, Starbucks, skolan, McBride, ForbiddenPlanet, pub-quiz, Primark, biblioteket... å andra sidan saknar jag både Ulricehamn och Kalmar och framförallt Bjättlunda.
Kanske ska byta rubriken till "I just wanna go home..." efter texten i Michael Bublé's låt "Home".
Hm. No. I don't wanna.

In Dublin's fair city

Torsdag:
Lyckades efter mycket möda packa mig iväg mot bussen mot Dublin. Jag älskar för övrigt att åka med buss, resan på 17 mil från Belfast till Dublin City Centre med returresa kostade mig £19,50 vilket var helt överkomligt medf min ansträngda ekonomi. Bussarna går alla dagar i veckan varje hel timme - helt fantastiskt.
En intressant del med själva resan var att se hur alla skyltar plötsligt ändrade karaktär vid den irländska gränsen från att ha varit uteslutande på engelska till att vara på både engelska och gaeilge/irländska. Roligt var också att åka igenom nordirländska Newry, ett mellanstort schizofrent ställe precis vid gränsen mellan länderna med ett jätteköpcentrum som tar både € och £. Värt att nämna är också att jag satt igenom den totala summan av 5 timmar tur & retur i ren förundran över landskapet mellan Belfast och Dublin. Jag vill absolut åka ut i själva landet nästa gång jag är häromkring.
Jag kom fram och hamnade i en taxi med en taxichaufför som efter att fått höra att jag pluggade statskunskap/politik berättade om vad irländarna egentligen tycker om nordirländarna. Det var en visa jag kommer att skratta åt länge.
Kom fram till hotellet Dublin Citi Hotel of Temple Bar och mitt sällskap där sällskapet var betydligt bättre än hotellet. Nog för att sängarna var sköna, täckena tjocka och själv hotellet centralt men badrummet var under all kritik. Förutom en prydlig mögelodling i duschdraperiet så hade vi en läcka i taket över duschen. När människorna i rummet över vårt tog sig en dusch märkte vi det genom att vattnet strömmade ner genom taket ner i vårt badrum. Ganska ofräsht.

Jag lämnade min ryggsäck och drogs med till den första puben för min del som skulle besökas; The Temple Bar där en Guinness kostar €6,10. Det var lite väl saftigt får jag erkänna. Att musiken sen dessutom var för hög gjorde inte saken bättre. Vi lämnade stället när ölen var urdrucken.

Fredag:
Musikaffärer och sen massor av pubar med musik och framförallt öl. Jag tror att vi gick igenom fyra stycken pubar till slut med dricka på varje ställe och jag förälskade mig i irländsk folksång. I de flesta fall betyder det The Dubliners. Beställde en hel del Bulmers (Magners för er Belfast-bor, en irländsk cider, sötare än Strongbow, beskare än Kopparbergs) under den kvällen.
Minnesvärt var besöket på The Auld Dubliner där trubaduren till slut utbrast "Up the Dubs!" (uttalas som "Op the Dobs!") till Dublin-bornas stora glädje. Vi hängde på i ren extas. I alla fall jag. Killen imponerade oss dessutom med att ha sjungit i ca 2,5 timme när vi lämnade etablissemanget.

Lördag:
Först en musikaffär, sen en annan musikaffär, sen en titt på Dublin Castle (inget imponerande som ni kanske ser på bilden som visar slottsgården som var det häftigaste vi hittade),

sen tillbaka till den första musikaffären igen och sen äntligen något jag sett fram emot länge; Guinness Storehouse. Vi blev infomerade om hur Guinness tillverkas och hur en Guinness direkt från bryggeriet smakar. Underbart. Nu förstår jag vad det är som ger dryckernas dryck dess specifika smak.

Efteråt testade vi mexikansk mat, egentligen i ren desperation eftersom vi alla tre hade så lågt blodsocker att vi kunde tagit död på varandra och sen festat loss på liken. När vi efteråt var mätta och glada tog vi oss ett till besök på The Oliver St. John Gogarty Bar.

Söndag:
Tid att åka hem. Sorgligt. Hade sammanfattat en bra helg men det tog emot att lämna sällskapet bakom sig. En och annan tår fälldes och kramar utdelades. Jag kommer att sakna att få sova bredvid någon galet mycket de närmaste dagarna, men det kan verkligen inte vara enkelt att tycka om en så känslokall människa som mig.
En avslutande önskning är att någon gång få åka till Dublin, eller Belfast för den delen, över St. Patrick och dricka Guinness med alla irländare. Alltså alla som dricker. Och alla andra.

För övrigt:

Jag kan med glädje meddela alla Bleach-fans där ute att anti-hjälten Captain Zaraki Kenpachi of the 11th Squad äntligen återvänt till serien i allra bästa Zaraki-manér - med en riktig jäkla explosion.

Dock blev jag smått förbannad när jag gick in i ännu en serietidningsbutik i Dublin och ännu en gång upptäckte att "X-23: Innocence Lost" och en samlad volym av "Messiah Complex" inte säljs. Det finns inte över huvud taget en enda samlingsvolym, eller delar av serierna, med X-23. Hon må ha varit speciellt skapad för X-Men Evolution men hon är populär även utanför. Dammit.

This is Halloween

Oh, so tired

Ibland kan jag fortfarande komma på mig själv med att tänka att jag mycket hellre fötts som en man, precis som jag spenderade de tonår då jag tyckte att allt med min kropp var det äckligaste som existerade med att tänka. Det är de här gångerna jag verkligen inte vill vara med, de gångerna då de saxar kvinnor kan sticka i varandras ryggar blir lite för vassa under alldeles för lång tid. Jag har upptäckt att det fanimej inte är enkelt att vara kvinlig, många gånger är det rent ut sagt omöjligt att ens vara i närheten. Höga klackar, smink och vackra klänningar i all ära men att kunna lösa sina konflikter genom att plantera en näve i ansiktet på sin opponent och sen glömma allt tilltalar mig konstigt nog mycket mer än alternativet.

Gårdagens utgång började bli riktigt fantastiskt trevlig runt midnatt inatt. Det var då vi äntligen satt på ett ställe utan öronbedövande hög musik, utan sådär 15 pers/kvm men som däremot hade irländska män som köpte det ville dricka åt oss och betalade för taxiresorna. Vid 4:30 imorses var jag hemma på Elms igen med ett jätteflin på läpparna och smärtande fötter.

Det har satt sina spår för idag är jag bakis. Och jättetrött. Icke att förglömma.

Idag är med andra ord mjukisbyxans heliga dag med massor av té, läsande, vatten och cola.

Arthur's Day

Idag är det Arthur Guinness 250:nde födelsedag, so raise a pint to his memory, everyone.
Vi satt ett gäng på The Parlour och gjorde Pub Quiz dagen till ära, men det gick verkligen skitdåligt för laget "En Medvetslös Pensionär".

Har också varit på Forbidden Planet vid Victoria Square idag. Talk about Geek Heaven. Jag har aldrig sett en butik med så mycket serie-tidningar i hela mitt liv. Det var en sån dos nördighet att jag klarar mig ett bra tag framöver. Fantastiskt.
De andra i tjejgänget från Sverige var mer intresserade av Zara, Urban Outfitters, Pull and Bear, River Island och de där andra butikerna med jättedyra värdelösheter medan jag stormade lokalen hos Forbidden Planet. Tyvärr hittade jag inte vad jag sökte men det kanske jag gör på The Corium.
That fecking Gryffindor scarf is going to be mine!

3-4 oktober invaderar Emerald Garrison Ireland Belfast för "Invasion Belfast II" där de intar W5-hallen. Här är detaljerna: http://www.w5online.co.uk/site/default.asp?secid=home

P.S. Dorian Gray var underbar. Mycket hud. Mycket Ben Barnes. Fantastiska Ben Barnes. D.S.

Semester

Under Fresher's Week (http://www.qub.ac.uk/directorates/sgc/WelcomeWeek/) i Belfast välkomnas alla nya studenter till QUB och det hela smakar lite nollning från Sverige fast med ännu mer fester (där alla tjejer är så lättklädda att jag vill ta på mig en tröja till och vira halsduken ett par varv till runt halsen) och mängder av klubbar som försöker göra sina röster hörda. För att vara en stad där det kan straffa sig med £50 om man skräpar ner så är det jävligt skräpigt häromkring just nu. Belfast City Council tycker nog inte om oss.

Idag blir det till att ta det lite lugnt, vila huvudet efter ölen under Pub-Quizzet på The Bot igår (vi var laget "En Medvetslös Pensionär" och skrattade högt varje gång de ropade ut poängställningen), laga mat, tvätta lite och sen bio (http://www.moviehouse.co.uk/timeinfo.asp?lid=2239300).

Igår lagade jag och Fia mat tillsammans.. Så sjukt roligt att laga mat ihop med någon istället för att göra allting själv i sin ensamhet.
Hon installerade dessutom Spotify till mig så nu tycker jag om henne lite extra mycket.

På måndag börjar officiellt undervisningen på QUB. Det är nog det enda som jag är orolig för, men ju mer jag hör från alla nervösa freshers som aldrig pluggat på universitet förut desto mer säker känner jag mig. Sen raseras det fullständigt när jag inser att de är 18-åriga glin som pluggar på level 1 och jag ska upp på level 3 nu. Högre utbildning, högre krav.
Måste bara få uttrycka min irritation över dessa freshers som kommer hit med båda sina föräldrar i släptåg (kanske en lillebror också, vem vet), föräldrar som sen stannar kvar i två dygn, fixar alla papper, bäddar sina freshers' sängar, städar sina freshers' rum, köper sina freshers' mat osv osv.
Time to grow up?

Födelsedagsbakis

Jag har verkligen förälskat mig i Lanyon Building vilket är huvudbyggnaden och juvelen i kronan för Queen's University of Belfast. Googlar man bilder på QUB så är det Lanyon man får se på de flesta utav bilderna.

Så vackert.
Att jag dessutom måste gå genom Lanyon för att komma till Political Studies' föreläsningssalar är inte precis någon nackdel.

Nu är jag alltså efter en del krångel (mest pga HiK) helt inskriven på QUB med allt vad det innebär. Den 28:de börjar undervisningen på allvar och jag hoppas att de har fått i ordning på scheman innan dess. Som det ser ut just nu så ligger alla mina tre kursers föreläsningar på samma dag i veckan. Tisdag mellan 10:00-11:00. Inte så kul.

QUB har satsat nära £200 miljoner på sina anläggningar.

Det syns.

Skolan har precis öppnat sitt nya bibliotek med utsikt från alla bibliotekets fyra våningar över The Botanical Garden. Biblioteket är utrustat med flera hundra datorer för studenterna, är öppet dygnet runt över tentaperioderna, är vackert och praktiskt med många anställda. Dessutom finns läsrummet The C.S. Lewis Room.

Skolans gym stod klart för inte alltför länge sen heller, de har lokaler för alla möjliga sporter och tar inte svinpriser för att få använda lokalerna. Däremot var nog touren vi fick igår den första och sista gången jag gick dit. Dels för att det alltid är mycket människor där och dels för att badbassängerna innehåler ÄNNU mer klor än kranvattnet.

Igår var det alltså inte bara min 21'sta födelsedag utan också avslutningen på International Students' Introduction Days.

Först gick vi på International Students' Welcome Dinner (en tvårätters middag, med en himmelsk cheesecake med massor av toffee till efterrätt tillsammans med det horribla brittiska kaffet - bränt.)

...för att sedan gå vidare till Ye Olde Eglantine Inn (eller "The Egg". Inget drag precis men jag fick två Corona för £3.50 som en bra början på kvällen.)

...och sen vidare till The Botanic Inn (Its always Guinness Time at "The Bot".)

...och sist vidare till Elms Village för The International Students' Welcome Party (i huset bredvid mitt där det finns en hyfsat bra bar, synd att den stängde redan vid 01:00, men samtidigt är det ganska bra antar jag med tanke på att man mår som man mår idag ändå.)

Idag är det sporadiskt regn som gäller i Belfast, alltså kan jag använda mitt nya fina paraply som jag köpte i en liten söt butik inte långt ifrån klädvaruhuset Primark. Paraflaxet är precis ett sånt som på bilden.

Vi fick ett tips angående regn och Belfast igår:

"If you can't see the hills in the distance; it's raining. If you can see them; it's going to rain."

Prof. Ken Brown, Queen's University