Friday, 31 December 2010

The year that was 2010

What THE F**K happened?
Since when does time move in such an extreme velocity? Another year's at its end and though I've got older I can't say that this year's brought wisdom. At least not the kind I can use.

Best of 2010:
*I got pierced. Again. Just as much fun every time despite the fact that half of the piercings I've had done haven't healed well or at all and had to be taken out. The interesting ones are still there though. I wonder - what's next in turn?
*Once again visited Scandinavian Sci-Fi, Game & Film Convention in Gothenburg. Stormtroopers and nerdiness galore! See you there in February?
*I was actually in New York City, USA. For real and not just through Woody Allen's distorted camera lense.
*I bought my Akira Kurosawa box. 17 Japanese masterpieces in one box. My life-long obsession was finally put to rest. Somewhat. I'm still missing a few Kurosawa epics.
*Visited Stockholm Beer & Whiskey Festival. Now that's an experience you can taste!
*One of the last things of the year was buying the Queer as Folk complete series boxed set. No need for more explaination.
*I discovered Sebastian Horsley. No need for explaination in this case either - just read Dandy in the Underworld and see for yourself.

...and then it's high time for some bitching, people, I give you:

Worst of 2010:
*I moved away from Kalmar and with it - the gym. Moving away from the city isn't half as bad as moving away from the gym but moving from the gym isn't half as bad as moving from the people. When they still liked me that is. This one is a bit two-sided.

*Due to too much stupidity collected in one skull, I didn't manage to graduate and get my University degree.
*I didn't expand my tattoo even though I would very much like to. I wonder what else I'm too lazy/chicken shit to do?
*I seem to have fucked up so many friendships I barely have any left. I think I might actually have a problem with my brain being missing. It might be an empathic problem as well.
*The bastards of Blizzard didn't release Diablo III.

For 2011:
We'll just have to see what the next year will bring. Hopefully, it'll be some old friends meeting anew, new friends getting together, tattoos, books, tea, movies, laughter, picnics, sci-fi, fantasy but mostly, I hope for lots of love.

Thursday, 30 December 2010

Gonna stop

Yes, I'll stop talking about it as soon as I get it out of my system: Queer as Folk.My 18 DVD box containing all 5 seasons and all 83 episodes has finally arrived.

(Also notice the Bleach t-shirt I'm wearing.)


I'm just as fussy as anyone else in the sense that I get bored with things about me when they don't turn out like I want them to.
Right now, it’s my hair (can’t really say that my friends are very surprised, I’m ALWAYS tired of my hair) as I’m getting sick and tired of it being about as lively as a zombie after an exorcism.
Because of our lovely Swedish weather (hear the sarcasm) my hair has turned into what Edward Cullen would be like after I’ve chopped his head off, put it on a spike and put a steak through his heart (just to be on the safe side – you never know what tricks those fairies have up their sleeves) aka – DEAD. I know, I know, hair is from the biological perspective already dead matter, but a lively dead, the glistening kind that you nurture to a perfect shine, brilliance and length.
I’m considering something drastic:

Not blond though. Never back to blond. Never not my colour again. Brown's fine.

On the other hand, who doesn't want to be as kick-ass as P!nk?

Monday, 27 December 2010


Detta jävla ställe.
De bygger mer parkering.
De har väldigt gott kaffe och god morotskaka också.
Jag fick i alla fall nya träningskläder (totalt oplanerat) och en ny vinterjacka (fabulös!). Vart resterande 2000 spänn hamnade som de avkrävde mig är en gåta dock men det 43 cm långa kvittot berättar att jag köpt inte bara en väska utan också nya hörlurar. Och en skjorta. Och en blus. Och en sjuk massa annat.

P.S. Min smått Alzheimer light-drabbade vän Sushi verkar ha glömt somliga av sina kläder. Men det betyder ju bara att hon kommer tillbaka en annan dag. Inga problem.

Saturday, 25 December 2010

The Hutt’s Little School of Movie Genres: Action

For our first lesson I've chosen the most common genre shown in cinemas:

First of all, think blockbuster. Think Sylvester Stallone (google "action" and see what picture you find...), Arnold Schwarzenegger, Bruce Lee or Bruce Willis.

Action movies have big energy, usually some huge explosions with cool stunts and big budgets. Possibly with rescues, chases, battles, fights, escapes, non-stop activity showed in a fast pace. Considering the frequent use of the action genre characters are usually quite two-dimensional “good guy” vs. “bad guy” as character development is secondary to explosions and car chases. While critics usually don’t like most action movies, the audience can’t seem to get enough of them.

Included in the action genre are martial arts movies, samurai movies, spy/espionage movies and blaxploitation movies. Action often merges with the war, sci-fi, epic/historical, comedy, thriller and adventure genres. A common sub-genre of action is disaster film.

Movies I’d recommend:
The Avengers and other Marvel movies, Seven Samurai, Mission Impossible, Die Hard, The Karate Kid (1984), Once Upon a Time In China, OldBoy, The Losers, Face/Off, Casino Royale, The Terminator, Léon (aka The Professional), Beverly Hills Cop, Deep Impact, Heat, the Kill Bill series, The Dark Knight trilogy, The Fast and the Furious, Now You See Me.

Jimbo's the 42nd

The thought hit me a few weeks ago but it's not until now that its full meaning really came to me.
Is it only me that find that funny?
Let me explain; My trail of thought went from Treasure Planet being the 42nd movie in the Swedish Disney franchise milking "Disneyklassiker" series, to the movie being about adventures in space. Moving on, the number "42" is the answer to Life, the Universe and Everything in Douglas Adams' The Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Which is of course about plenty of adventures in space. Voilà.

My ability of association is astounding.

Friday, 24 December 2010

Christmas Eve

I don't usually dress in white but sometimes one will just have to make some sacrifices. For the greater good. Or for one's own good. Disgruntled relatives (such as mothers) has already got rather short fuses around the holidays and I didn't want to annoy her... I mean, one doesn't want to annoy them further by wearing the usual attire. Black that is.

This particular outfit I didn't own until very recently. No one has ever seen me in it. Moo-Ma was thrilled that I left my different shades of black in the wardrobe.

Once again - Merry Christmas!

Happy Holidays to Everyone

I'd like to dedicate this Christmas wish to everyone in nursing of any kind that can't take the holiday off to spend it with family and/or friends. I've done my part already between 7 and 10 AM trying to spread the joy but I left my colleagues behind to do the rest of the day.
(All you other freaks can have a very Merry Christmas too but lets give everyone having to spend the holidays alone or at work an extra thought.)

Happy Holidays!

Tuesday, 21 December 2010

Änglagård 3

Som tidigare nämnt i ett annat inlägg så var jag på smygpremiären av Änglagård – Tredje gången gillt i lördags (och förvånades över att det finns så mycket folk i Ulricehamn, för inte kan människor turista till den här träskskålen mitt i vintern för att se en film… eller?).
Missförstå mig rätt här när jag påpekar att jag tycker att den första Änglagårdsfilmen är fantastiskt bra och är en av mina svenska favoriter (vem kan inte tycka om Rikard Wolff i läder) men efter att ha sett tvåan kunde man uppfatta en viss ovilja från Colin Nutleys sida att skiljas från Änglagård trots att tvåan egentligen inte så mycket handlade om gården, byn eller problematiken däromkring. En ynklig separationsångest helt enkelt.
Därav trean.
Som jag ser det finns det ett par problem med trean: Det första är att pappa-problemet inte blir helt löst utan snarare så enas karaktärerna om att det är komplicerat. Det andra är att filmen verkligen är en familjefilm med hela familjen Nutley-Bergström involverad med både bra och dåligt resultat. Det tredje problemet är de nya stereotypiska rent ut sagt korkat uppbyggda karaktärerna. I den första filmen var det charmiga bondtölpar som inte riktigt kan acceptera när stadsbor kommer med sina nyckfulla böjelser och fina sätt, alltså helt äkta enligt min erfarenhet, men i trean känns de hastigt hopsatta för att endast te sig dumma.
De första tio minuterna av filmen ville jag bara somna ifrån det usla manuset men sen började filmen faktiskt funka för att i slutet fallera igen. Lite feel-good, lite kära återbesök, mycket kliché och inte så lite hype från Ulricehamns kommuns sida.
Så skulle jag vilja sammanfatta det.
Fast det betyder ju inte att filmen inte är värd att se. Tvärtom. Tyckte man om den första filmen och såg den andra filmen för att den första var bra så är även den tredje filmen något man kan lägga nästan två timmar på.


Det visade sig att jag har en jävla fin försäkring på bilen. Jag behöver inte betala något för skadan jag åsamkade en annan bil för ett antal veckor sen en arg och nordpolskall eftermiddag. Inte ens ungdomssjälvrisken.
Allt för att jag har en sedan 20 år helt olycksfri bil.
Och JAG måste självklart vara den som sabbar statistiken.

Tuesday, 14 December 2010


Common prejudices about Sweden include stuff like that the whole country’s covered by glaciers and that polar bears roam the streets. Neither is true. Sure, some stray moose enter bigger towns now and then and wolves scare small dogs half to death. Where I live we’ve had a bear chasing after our horses once but that specific bear was brown.
Maybe it is a bit exotic living here after all.

Ärlighet lönar sig... eller?

För två veckor sen backade jag på en bil efter jobbet, lämnade en lapp med mitt namn och telefonnummer med tanken att om jag är ärlig slipper jag känna mig skyldig till något och idag mötte jag bilens ägare och skrev på en massa papper för skadeanmälan och dylikt. Tacksamheten över min ärlighet var total hos bilägaren och jag kände mig som godheten själv. Att allt gick så bra borde varit den första varningen ("Spider sense tingling...") för mig om antågande stöd för Murphys lag.
När jag sedan ringde Moo-Ma och möttes jag av en shitstorm utan dess like med antaganden om att det skulle bli minst 10 000 kronor bara för att man tog allt på försäkringen och vissa insinuationer angående den andre bilens ägares oärlighet behövde man inte leta mellan raderna efter.
Inte så förvånande så kändes det plötsligt som att det hade varit bättre om jag kört in i en bergvägg istället för en annan bil.
Efter flera vändor runt Moo-Pa och försäkringsbolaget visar det sig att eftersom bilen är helt olycksfri sedan tidigare och jag är under 25 så hamnar självrisken (även kallad ungdomssjälvrisk) på...
1000 kronor.
Jag hade inte varit jag om jag inte tryckt in det i Moo-Ma's öra minuten senare.

Det är inte bara på jobbet som man aldrig kan göra bra nog ifrån sig.

Monday, 13 December 2010

Fynd på Gärdhem

Ibland är det fantastiskt att vara jag.
Gärdhem är en secondhandbutik i Dalsjöfors som drivs av en ideell kristen förening och hjälporganisation. Inkomsterna skänks till ett antal olika hjälpåtgärder jorden runt och driver butiken (som brukade vara ett ålderdomshem) som är öppen lördagar 10-13 (löjligt kort tid om du frågar mig). Numer används hela byggnaden (innan behövdes bara halva) så att möbler, kläder, böcker, prylar och krimskrams kan trängas bättre med cafét (som jag tyvärr aldrig hunnit prova).
Jag slängde mig över 3 meter ockragult ulltyg i lördags. Eftersom det var halva priset på hemtextilier fick jag det för 15 kronor. Ja, ulltyg för 10 kronor metern (som blev 5 kr/m) istället för 129-199 kr/m. Och en slips för 2,50. Det hängde en maläten frack för 175 kr rakt framför synen på mig i ungefär 10 minuter. Det var alltså de 10 minuter så jag seriöst funderade på att köpa den.
Ibland kommer det awesome dagar med möjligheter och dem fångar man.


Yes people, my brain’s been taken over by snot. It was brutal. Any sign of brain matter gone. Nasty business, those colds.

Sunday, 12 December 2010

Inaktiv? Jag? Näe... Eller?

Ja, jo, jag är nog lite lat och trög just nu. Det blir så ibland när hjärnan blandas ut med för mycket snor.
Ett glädjande besked är väl att det verkar lösa sig med bilen jag körde på för 1½ vecka sen. Har pratat med karln som äger bilen och vi ska göra upp det hela i kommande vecka.
Jag har för övrigt 3 lediga dagar att se fram emot mellan dags dato och den 26:e december. Jajjebullar. Min arbetsplats är även min boplats.

(Idén om att göra som björnen och stoppa mossa i rumpan och gå i ide någonstans har varit uppe för diskussion bland kompiskretsen men den röstades ner. Jag undrar om det var mossan som upprörde?)

Wednesday, 8 December 2010

The Hutt’s Little School of Movie Genres: Introduction

I will in eleven different posts teach You, my most valued readers, a little about movie genres. “Why” you ask me – because I want to and because it could be some good fun to recommend you some of my favourite movies of the different categories (be patient, I have a few).
In each School of Movie Genres post I will present you with a different main movie genre (action, adventure, comedy, drama, horror, crime & gangster, epics & historical, musical & dance, war, western and science fiction) its sub-categories and offshoots and then what I’d recommend you to watch.
You will find them collected under the tag HLSMG.

Please enjoy.

Thursday, 2 December 2010

Movie genres

I thought I'd create a little "The Hutt's School of Movie Genres" - whadda ya say? Just for fun to get the blog going a bit. Having a blog but nothing to write feels awfully uninteresting.

Wednesday, 1 December 2010


It's been a tragic day.
I've been up since 05:25 AM and my day hasn't got any better. By 5 PM I was done at work and what did I do? I hit someone's car.
Isn't that just the prefect way to end a shitty day? I didn't think so. Did it stop me? Noooo.