Ibland kan jag fortfarande komma på mig själv med att tänka att jag mycket hellre fötts som en man, precis som jag spenderade de tonår då jag tyckte att allt med min kropp var det äckligaste som existerade med att tänka. Det är de här gångerna jag verkligen inte vill vara med, de gångerna då de saxar kvinnor kan sticka i varandras ryggar blir lite för vassa under alldeles för lång tid. Jag har upptäckt att det fanimej inte är enkelt att vara kvinlig, många gånger är det rent ut sagt omöjligt att ens vara i närheten. Höga klackar, smink och vackra klänningar i all ära men att kunna lösa sina konflikter genom att plantera en näve i ansiktet på sin opponent och sen glömma allt tilltalar mig konstigt nog mycket mer än alternativet.
Gårdagens utgång började bli riktigt fantastiskt trevlig runt midnatt inatt. Det var då vi äntligen satt på ett ställe utan öronbedövande hög musik, utan sådär 15 pers/kvm men som däremot hade irländska män som köpte det ville dricka åt oss och betalade för taxiresorna. Vid 4:30 imorses var jag hemma på Elms igen med ett jätteflin på läpparna och smärtande fötter.
Det har satt sina spår för idag är jag bakis. Och jättetrött. Icke att förglömma.
Idag är med andra ord mjukisbyxans heliga dag med massor av té, läsande, vatten och cola.
No comments:
Post a Comment