February resolutions

(New Year’s resolutions are so last year so I had to think of something else.)
I’m making a resolution effective immediately; I’m going to give people more compliments. If I think someone is beautiful or have a particularly awesome set of shoes on, that’s exactly what I’ll tell them. I think people deserve more compliments. They deserve to know that they’re valuable.
So yeah. That’s what I’ll be working on from tonight.
My single hope with this is that people will respond in kind. C’mon people, I dare you. Tell people around you how much you appreciate them and see what happens.

Yellow buns

I’m always a bit wary of trying out new recipes because deep within I’m still, just like I'm still a small child, afraid of a failed and inedible result. But lo and behold! Can’t keep my hands off these babies, can I? 

Saffron buns with vanilla filling. They’re delicious; I’ve had four today.

Elisabeth Ohlson Wallin

Den stora händelsen den här helgen var föreläsningen jag var på igår med Elisabeth Ohlson Wallin i Borås hos RFSL Borås. Jag är sjukt besviken på hur Borås Tidning skrev om föreläsningen idag eftersom det inte bara var slarvigt skrivet utan också innehöll faktafel som bara kommer att späda på mytbildningen kring Ohlsons fotografier. Artikeln finns inte ens online vilket är synd eftersom jag var med på bilden som togs till artikeln.

Ohlson är mest känd för sin utställning Ecce Homo som fick jättemycket uppmärksamhet när den visades första gången 1998 och fortsätter att få väldigt mycket uppmärksamhet än idag. Som Ohlson säger själv så är sex och religion två ämnen som får väldig sprängkraft när de blandas. Det är kontroversiellt och det behövs för att öppna ögonen på folk men framför allt för att få dem att använda hjärnan till att tänka efter med.
Ohlson har sedan dess gjort mycket andra utställningar bland annat Helgon, In Hate We Trust, Kapade Kroppar och Jerusalem. In Hate We Trust handlar om hatbrott riktade mot hbt-personer, den är väldigt politisk och min absoluta favorit i raden av hennes arbeten.
Det är det som Ohlson tar upp i In Hate We Trust som jag vill uppmärksamma min omgivning på och förmå dem att hjälpa mig med att förhindra - offentliga personer som ohindrat kan resa sig upp och spruta ur sig hatpropaganda (politiska/religiösa ledare), hbt-personer blir utvisade till länder där deras sexualitet är kriminaliserad och straffas med hängning osv osv.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Pieta - del av Ecce Homo. Jesus nertagen från korset i armarna på Maria eller en aidssjuk man i famnen på en sjuksyster. Avdelning 53 (skylten skymtas i bakgrunden), Södersjukhuset Stockholm, är den plats på vilken en del av Ohlsons vänner har gått bort i AIDS. Jag själv tycker att bilden har ungefär samma effekt som att skära stark lök och sen gnida in ögonen med saften. Man kan inte informera för mycket om hiv/AIDS. 

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Hallelujah - del av In Hate We Trust. Direkt efter att Åke Green berättat för församlingen om att homosexualitet, jo minsann, det är en cancersvulst på samhällskroppen så gick kopplingarna direkt till Hitler och nazisterna som menade att judarna var ett gift på samhällskroppen. Vad gör man med cancern? Jo, man skär bort den. Green friades från anklagelser om hets mot folkgrupp. Det kryper fortfarande i skinnet på mig när jag tänker på det. Det är något sjukt med religionen.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Förakt - del av In Hate We Trust. Göran Hägglund vräker ur sig i morgon-tv att det inte är OK att två personer av samma kön adopterar eller skaffar barn tillsammans. KD står fast vid sin åsikt att familjen ska bannemej ha både mamma och pappa, något de uttryckligen säger i sina principprogram. Men... ensamstående föräldrar ska tydligen ges extra stöd. Är det då alltså bättre med en ensam förälder än två av samma kön? Underligt hörru Hägglund, underligt.

42 and counting...

I've read 42 books so far this year. Wicked! That means that I'm getting back in shape.
I started the year with Sebastian Horsley's autobiography Dandy in the Underworld (simply astounding - I laughed until I cried) and just recently finished An Introduction to International Relations Theory by Jill Steans (and others)(it was very useful but I didn't laugh as much).
Now on to other titles.

10,000

I've just recently passed 10,000 page views (since they started counting them in July 2010). It'a nice and even number. Considering I've only had around 3,000 profile views on my deviantArt in the 3 years I've had it it's also kind of awesome.
Yeah. That's right. I said it. I'm AWESOME.

Captain James Tiberius Kirk of the Starship Enterprise knows what I'm talking about.

Jagar svamp - försök 2

Försök nr2 att jaga svamp gav bevisligen (bilden) betydligt bättre resultat. Fem stekpannor senare är jag nöjd med att kunna slänga ner skiten i frysen och slippa se det mer.

Jag har också insett att mitt kaffedrickande kan ha gått till överdrift:

Eller?

The End

Nu äntligen är det slut på husvaktandet och inatt kommer Moo-Ma och Moo-Pa hem från stenarna i Britannien igen. Alltså kan jag med gott samvete hålla mig borta från huset igen och bosätta mig på ett fik den lilla tid som jag inte jobbar.
Funderar dock på hur lång tid det tog för Moo-Pa att övertala druiderna vid Stonehenge att han inte själv brukar klä sig i vit särk och utföra riter runt sommarsolståndet. Ibland kan man ju undra...
Slut är det också med träningsvärken som jag har fått lida utav i två dagar efter min kvart(!) på hästryggen. Då var det alltså dags igen imorgon då.

Midsommar behöver vi inte ens nämna i andra ordalag än att småbarnsföräldrar är beundransvärda, jag är fortfarande inte ett dugg intresserad av barn och mat är gott (speciellt i bra sällskap och ännu mer i rätt mängd).

Men nu ska jag och fluffet Mus-Ingvar tamejtusan mysa en stund.

Om han inte bestämmer sig för att det är skitkul att leka med mina nycklar klockan 04 på morgonen igen vill säga. Då kan Mus-Ingvar plötsligt flyga, häftigt va?

Lite för stolt

För första gången på nästan ett år så satt jag idag på en häst igen.
Imorgon: midsommar och träningsvärk. Jajjebullar.

Work it!

Har tränat varje dag den här veckan och förutom lite träningsvärk i ryggen och lite seghet i benen så känns det fantastiskt bra.

Totalt: 2 gympass och 3 spinningpass.

Samma nästa vecka?

Call me "le chef"

Broccolipajen passar vegetarianen, och tomat- och baconpajen med pesto och vitlök passar den som identifierar sig som köttätare. Inte särskilt allergivängliga dock. Bara mot laktosintoleranta. Har kommit på att jag måste köpa glutenfritt mjöl. Sen jäklar, kan vi ha picknick.

När jag köpt mjöl blir det dessutom hallon- och kolapaj och blåbärspaj.

Yes, I'm now obsessed with pie.

Duktigt?

Igår lyckades jag otroligt nog åka tåg mellan Nybro och Kalmar, wait for it, gratis. Jag argumenterade för min sak och tänkte faktiskt betala men människan är ett oförutsägbart djur så när Herr Konduktören inte reagerade så blev det i slutändan väldigt billigt.

Passed

WOOHOOO!!!

Results from Queen's University in Belfast are now posted and available on Qsis and I passed all my modules with grades C, B and B. Not only did I pass all modules but I also achieved my initial goal with this semester of grades above 50%. I can finally open my eyes and take a deep breath. I'm in the clear.

These are good times, good times.

There's a first for everything

Jag har idag köpt gym-kort för första gången i mitt liv. Alltså har till och med jag kommit fram till att något måste ändra på sig och eftersom min kropp inte plötsligt kommer att se ut som Kim Kardashians så får jag se min lathet i vitögat för en gångs skull. Det tar 5 minuter att ta sig till gymmet till fots så nu har jag inte ens ursäkten att det är jobbigt att ta sig dit. Du vet, det är inte så att man önskar att man hade en bil så att man kunde köra till gymmet, svettas och sen köra hem. Fruktansvärt atletiskt det där måste jag erkänna. För man kan ju inte gå/cykla/kräla/åla sig (alternativt stappla efter en hård natt med diverse rusdrycker till hands) till gymmet som uppvärmning. Nej då, för att gå är ju så jobbigt men att gymma, det är en heeeeeelt annan sak.
Bah, eejits.

I could cry

Nu. Är det över. Faktiskt.
Jag har precis skickat iväg den sista uppsatsen över mejlen.
Vilken lättnad.
Nu. Ska jag minsann sova. Flera timmar. Minst.

Onsdag: Optikern. Fika. Sova.
Torsdag: Sova. Kaffe. Sy.
Fredag: Tvätta. Packa grejer.
Lördag: Flytt. Åter mot Calmare. Öl?

Jag är hungrig.

Återlämnandet

"Operation Återlämnande", händelseförlopp:
Nydiskad mugg - ytterdörren - två muggar - sorgligt farväl - en mugg kvar.

"Operation Återlämning" avklarad.

Lucia

St.Thomas' Parish Church fick påhälsning av ett gäng illa inövade svenska studenter som glömde verser i låtarna de sjöng i Lucia-tåget de frivilligt gått med på att anordna. Men vad mycket beröm vi fick! Vi sjöng tydligen bra eftersom det var flera som trodde att vi var en frilansande kör... Jag är skeptisk.
På bilden är jag den vita blobben i mitten av allihop på andra raden bakom Lucia'n.


Efteråt blev det kaffe och smörgås. Och kaka. Och godis. Och sen tvingade prästen på oss kakorna som blev över. Fantastiskt bra. Kom hem för kanske 10 minuter sen.

Annars då? Jodå, 1700 ord på en av uppsatserna men ett definitivt blockage i hjärnan. Tänker konstant på att jag bara har si och så många ord på mig att få fram det jag vill säga. Inte lätt att få fram det jag vill från Palestina-konflikten på de ca 200 ord jag kommer att ha kvar när jag sagt det jag vill om Amin Saikal. Och då har jag inte skrivit klart min diskussion. SUCK!!
Sen är det bara en uppsats till efter det.
14 dagar till hemfärd. Längtar.

Vilken röra

Aaaah, nu känns det mycket bättre. Låt mig förklara det uttalandet.

Dagen började med att min arbetsgivare från i somras ringde och undrade om jag ville jobba lite helger och kvällar ett tag framöver. Nej, jag är i Belfast just nu svarade jag ("ojdå, fortfarande?" kom svaret på det som om de bara väntat på att jag skulle återvända) men försäkrades om att jag har jobb om jag vill ha det när jag kommer hem. Varför har jag som (en nästan) statsvetare fastnat i vårdträsket för? Duger för den i behov av pengar men ingen dröm precis.

Sen var det en timmes föreläsning om Shi'a-Islam och efter det en timme om David Miller's nationalism-teorier. Interesting shit I tell you.

Efter det var det dags att hämta ut min literature review som blivit betygsatt nu. Läsare vet vilka kval jag led igenom för att den skulle bli klar och jag vet att jag inte var helt nöjd med vissa delar och det var just dessa delar jag föll på. Eller ja, föll och föll, jag fick ett B på den, eller 65% vilket för mig är mer än dugligt.

Väl tillbaka på Elms Village var det tvätt som gällde. Hade knappt några tröjor kvar. Medan tvätten gick så tittade jag på dagens olika BBC-news.

Klockan 18:00 var det - wait for it - Lucia-övning i Rowan 3's kök. Trevlig tillställning men i ärlighetens namn hade det varit ännu trevligare om vi hade planerat repetitionerna lite bättre. Framträdandet är på söndag förmiddag. Oerhört okaraktäristiskt av mig att ens gå med på en sån här grej och jag har t o m utlovat bevis på att jag gjort i form av foton.

I alla fall. När jag kom tillbaka till rummet efter en del sjungande och en hel del fnissande fann jag mig i samma situation som vanligt: datorn pockade med uppsatserna, böckerna jag behöver läsa skriker och anteckningarna jag tagit viskar hånfullt. Som bäddat för panik, så jag sprang (bokstavligt) iväg från Elms för att samla tankarna. En timme senare återvände jag och det känns mycket bättre. Ska försöka tänka på att det bara är 17 dagar kvar tills jag sitter på flyget hem och kan fira jul med älskade Moo-Ma och Moo-Pa. Och leka med Fisk. Och alla andra. Jag saknar allihop.

Ska se om jag kan skriva lite på IP-uppsatsen nu.

Sökes: Formulering

12:42
1517 ord av 1500-2000 skrivna om Recognition. Nu får det bära eller brista. Blev klar med den inatt. Tänker läsa igenom den en gång till ikväll för att kolla grammatiken, men ska inte ändra något. Oh, no can do.
855 ord av 1500-2000 skrivna om Orientalism. Hälften. Det är här jag hade behövt någon som kunde formulera mina tankar i ord. Har man som jag bara blöt wellpapp i huvudet numer så är det minsta man kan begära lite hjälp. Jag har massor att säga (åsiktsmaskin som jag är) men inget sätt att säga dem på och som vanligt inga bra argument bakom dem.

16:38
Essay on Recognition - check.
1102 ord av 1500-2000 ord skrivna om Orientalism. Jag har 900 ord på mig att skriva klart skiten. Jag är långt ifrån klar just nu but I've got an overwhelming desire to send that book home where I can't see it and not actually look at it until I've forgotten all about this whole ordeal.

20:36
1617 ord av max 2000 om Orientalism. Not quite done yet, though.

22:17
1889 ord skrivna om Orientalism. Klar. Done. Finished.

FREE!!!

Friday 13th

10:42
Har precis varit ute på en promenad i det fantastiskt soliga vädret, ätit frukost med rikliga mängder kanel och ska snart duscha innan jag än en gång sätter mig med uppsatserna. Jag känner inte att jag kommer någonstans och det lilla jag har kladdat ner är inte något jag kan känna mig stolt över. Var vaken till 3 inatt för att jag inte kunde somna - allting bara snurrade.
'I'm so screwed' kept repeating itself over and over in my poor tiny brain.
Det ska bli så galet ångestladdat att lämna in den här skiten på måndag och ha det gjort. Har jag lärt mig något så är det väl att jag borde börja tidigare med nästa två uppsatser.

13:18
Satan i gatan vad segt det går.
450 ord av 1500-2000 skrivet på den ena. Den tar sig, jag kan ju i alla fall titta på den utan att gråta nu.
200 ord av 1500-2000 skrivet på den andra. E. Said can stick it up his ass for all I care. He might be super-intelligent and I might agree with him completely in what he says - I just don't like him right now.

22:40
920 ord av 1500-2000 skrivet om The Politics of Recognition.
200 ord av 1500-2000 (fortfarande) skrivet om Orientalism.

Regnigt

Vi är tre tjejer med fyra fulla maskiner tvätt igång just nu. Helt fantastiskt vad man väntar in i det sista innan man tvättar. Dels för att det är dyrt och dels för att det tar tid från annat. Dålig ursäkt? Må så vara.

Idag har vädret verkligen kommit ikapp Nordirland. Det öser ner utanför mitt fönster och det har det gjort hela natten. Jag somnade sent inatt till ljudet av porlande vatten. Vet inte om det ska vara oroväckande bara det när man tänker på hur kass den moderna byggnadskonsten är häromkring. Brunnarna kan inte ens ta emot allt vatten, alltså är det största orosmomentet med regnet att det kanske blir till att evakuera pga översvämningar ganska snart.
Från vad jag har hört av lokalbefolkningen så är det såhär som vintern är fram till januari- februari någon gång då kylan äntligen kommer. Vad jag har att vänta mig är alltså regn och blåst fram till dess att jag åker hem den 20:e december.
Det är för övrigt bara 38 dagar kvar till dess.
Detta faktum kände sännu underligare när ännu en klasskompis åkte hem nu i morses. Two down.
Har insett att jag är för envis för att åka hem nu när jag kommit såhär långt. Det ska till en sjukhusvistelse innan jag ger upp. Det hindrar mig inte från att önska att jag var någon annanstans med helt andra sysslor men i grund och botten är jag fast här fram till dess att jag är klar.
Elms Village är mitt arbetsläger, mitt rum är min cell, QUB mitt fängelse.
Nej, vad tror ni? En master-utbildning i USA nästa gång?

Har lagt upp lite struktur på både min literature review och min uppsats. Kändes bra just i den stunden men eftersom jag inte har skrivit något konstruktivt på någondera så känns det redan lite meningslöst. Jag har fortfarande tid på mig.

Läste i Belfast Telegraph nu på morgonen att det var kaos på vägarna i Derry för att temperaturen "plummeted to freezing" där under natten.
Det var hela -2 grader och isigt. Pfft.
Ge mig -15, 12 cm gnistrande snö och fem lager kläder. Då snackar vi freezing. Ändå ser man nästan fram emot det. Men bara nästan.