Vilken röra

Aaaah, nu känns det mycket bättre. Låt mig förklara det uttalandet.

Dagen började med att min arbetsgivare från i somras ringde och undrade om jag ville jobba lite helger och kvällar ett tag framöver. Nej, jag är i Belfast just nu svarade jag ("ojdå, fortfarande?" kom svaret på det som om de bara väntat på att jag skulle återvända) men försäkrades om att jag har jobb om jag vill ha det när jag kommer hem. Varför har jag som (en nästan) statsvetare fastnat i vårdträsket för? Duger för den i behov av pengar men ingen dröm precis.

Sen var det en timmes föreläsning om Shi'a-Islam och efter det en timme om David Miller's nationalism-teorier. Interesting shit I tell you.

Efter det var det dags att hämta ut min literature review som blivit betygsatt nu. Läsare vet vilka kval jag led igenom för att den skulle bli klar och jag vet att jag inte var helt nöjd med vissa delar och det var just dessa delar jag föll på. Eller ja, föll och föll, jag fick ett B på den, eller 65% vilket för mig är mer än dugligt.

Väl tillbaka på Elms Village var det tvätt som gällde. Hade knappt några tröjor kvar. Medan tvätten gick så tittade jag på dagens olika BBC-news.

Klockan 18:00 var det - wait for it - Lucia-övning i Rowan 3's kök. Trevlig tillställning men i ärlighetens namn hade det varit ännu trevligare om vi hade planerat repetitionerna lite bättre. Framträdandet är på söndag förmiddag. Oerhört okaraktäristiskt av mig att ens gå med på en sån här grej och jag har t o m utlovat bevis på att jag gjort i form av foton.

I alla fall. När jag kom tillbaka till rummet efter en del sjungande och en hel del fnissande fann jag mig i samma situation som vanligt: datorn pockade med uppsatserna, böckerna jag behöver läsa skriker och anteckningarna jag tagit viskar hånfullt. Som bäddat för panik, så jag sprang (bokstavligt) iväg från Elms för att samla tankarna. En timme senare återvände jag och det känns mycket bättre. Ska försöka tänka på att det bara är 17 dagar kvar tills jag sitter på flyget hem och kan fira jul med älskade Moo-Ma och Moo-Pa. Och leka med Fisk. Och alla andra. Jag saknar allihop.

Ska se om jag kan skriva lite på IP-uppsatsen nu.