The End

Nu äntligen är det slut på husvaktandet och inatt kommer Moo-Ma och Moo-Pa hem från stenarna i Britannien igen. Alltså kan jag med gott samvete hålla mig borta från huset igen och bosätta mig på ett fik den lilla tid som jag inte jobbar.
Funderar dock på hur lång tid det tog för Moo-Pa att övertala druiderna vid Stonehenge att han inte själv brukar klä sig i vit särk och utföra riter runt sommarsolståndet. Ibland kan man ju undra...
Slut är det också med träningsvärken som jag har fått lida utav i två dagar efter min kvart(!) på hästryggen. Då var det alltså dags igen imorgon då.

Midsommar behöver vi inte ens nämna i andra ordalag än att småbarnsföräldrar är beundransvärda, jag är fortfarande inte ett dugg intresserad av barn och mat är gott (speciellt i bra sällskap och ännu mer i rätt mängd).

Men nu ska jag och fluffet Mus-Ingvar tamejtusan mysa en stund.

Om han inte bestämmer sig för att det är skitkul att leka med mina nycklar klockan 04 på morgonen igen vill säga. Då kan Mus-Ingvar plötsligt flyga, häftigt va?