What he said

As from 1PM today I have 24 hours to write an essay for school. Not a long one. Two pages at most. But it's political theories and my brain is about to trickle out my ears. Head implosion is imminent. I've had about five cups of coffee since I started writing.

I heard someone say something about it getting easier after a beer or two but I'm not completely convinced. I suspect where it'll end. This remembering that I'm the one that quoted Mr. Spock in an essay in Belfast. That, too, was done after a full night of coffee.

Procrastinators unite... tomorrow?

I guess The Hutt is temporarily down. Since school started on the 1st I’ve gone right back into my old tracks with too much coffee/tea/sugar and procrastinating the hell out of everything that’s ever been in my life.
Just a short update before I leave again:
I got myself a new rook piercing when I was in London (Camden Town's where it happens!) and since it’s been two weeks of problem-free healing now I figured I could go tell everyone. I’ve tried a rook once before but as my ear turned more and more purple I felt I had to take it out and I’ve also tried helix piercings twice which ended with me having to take the ring out after two nights of heavy bleeding and eat iron supplements both times. My new rook is barely even sore now so I’m keeping my hopes up. Failed piercings seems to be a recurring theme for me.

Not only that but I’ve cut my hair. Back to the double sidecut. We’ll see how long it last this time.

371 of the 1079 movies I “must” see before I die have been seen. Last in line was Das Boot - a perfect example of a movie that doesn't get better because of its immense lenght. 
Slow progress.

Life right now

Cons:

1. It’s raining. Horizontally. That's November in Sweden for ya.
2. Headache in spite of coffee gulping.
3. Essay writing. It sucks. I thought QUB was bad.

Pros:

1. I’ve got tea in all the colours of the rainbow.
2. Cookies. Lets not forget the cookies.
3. Castle. Anything with Nathan Fillion really.

Jagar svamp - försök 2

Försök nr2 att jaga svamp gav bevisligen (bilden) betydligt bättre resultat. Fem stekpannor senare är jag nöjd med att kunna slänga ner skiten i frysen och slippa se det mer.

Jag har också insett att mitt kaffedrickande kan ha gått till överdrift:

Eller?

Still in love

Yes. Fortfarande kär i min Wolverine-tröja.

Idag har det varit jag, kaffe, Diablo, ljudböcker, orange nagellack och en enorm saknad för människor som jag pluggat med de senaste tre åren.

Plast

För en människa som mig, en människa som dricker en hel del té över en dag (ahem, tänk: 3-5 baljor på en vanlig dag), så är vattenkokaren en vital del av mitt liv. Man kan till och med erkänna att delar av mitt liv kretsar kring den där vattenkokaren. Den är där efter frukosten, när jag myser, då jag behöver värme, tröst eller lugna ner mig. Eller när jag helt enkelt är uttråkad. Den är där.

Jag har alltså ett problem nu när den varje gång jag trycker på kokaren luktar ungefär som om en illvillig liten gubbe tänt en minimal brasa i elektroniken. Jag hoppas att den i varje fall har anständigheten att gå sönder en tidpunkt på dygnet då jag snabbt och enkelt kan springa och köpa en ny eller alternativt springa bort till Donken och köpa en stor kaffe istället.

Det där med Moo-Pa och bilar...

Min pappa är otrolig med min bil. Jag tycker att jag har kört som en tok (alldeles hiskeligt olagligt fort och respektlöst, men vi snackar om mitt ute i bushen så tro mig, ingen/inget har kommit till skada) ända sen jag fick bilen men den går inte sönder. Den kunde vara gjord i titanium vad mig anbelangar. Fantastisk bil den där skroten. Det finns dock ett problem. Moo-Pa kör den ibland. Och andra för den delen.
Moo-Ma brukar inte få igång bilen alls. Besiktningsmän har kört sönder bromsarna. Syster har lämnat lyset på över natten och laddat ur batteriet. Moo-Pa däremot, tog sönder avgasröret imorses, vilket han gjort en gång tidigare också och han har gjort sönder framrutan vid två tillfällen. Jag vet inte om det är han som är delaktig i att högtalarna är sprängda, att högtalare saknas fram, att nerrullningsfuktionen är trasig i alla dörrar och att min bensintank läcker om man tankar mer än 35 liter.
Jag klagar inte när när det i allmänhet är den som skapat problemet som betalar för det (förutom besiktningsmannen som tyckte att jag kunde fixa min skitbil. Konstigt, det var ingen skitbil INNAN besiktningen... så Moo-Pa fick fixa *elakt skratt* Ja, jag är bortskämd).
Min bil gillar mig. Men ingen annan.
Idag har jag varit ute större delen av dagen och låtsats vara "bonne" (bonde på rikssvenska) och förtjänat min kaffe.
Dé é la fina grejjer dé.
Men jag har fortfarande inte börjat på uppsatsen.

It's raining again

Jag är rastlös. Jag har varit Hemma hos Moo-Ma & Moo-Pa i två dagar, har kört bil som en idiot, säkrat ett sommarjobb, köpt en låda, druckit kaffe, klappat små barn, shoppat kläder, tagit långpromenader med hunden och ledsagat en mullvad in i nästa värld men jag är rastlös som ett djur i bur. Ögonen är som tefat, händerna darrar och armarna/axlarna värker. Jag känner inte för att umgås med folk men jag är galet kelsjuk. Jag följer likt en skugga efter en tyst jamande Torsten men jag gillar inte att han fäller vita hår på mina svarta kläder (eller sätter klorna i mina lår för den delen).
Jag har sytt om en byxdress jag köpt. Jag har sytt om en tröja jag gått och funderat på att göra något åt i ett par månader. Jag har omorganiserat min filmhylla. Jag har till och med börjat rensa ur min garderob. Allt för att slippa läsa böckerna till uppsatsen.
Hjälp, jag kan inte slappna av.

Jetlag Deluxe (New York City)

Det är nu jag borde skriva vad som hände, vart det hände, när det hände, med vem det hände och hur fantastiskt det var.

Så OK. Let's do it.

Den 11e april, som visade sig vara en mulen snålblåsig Kalmarmorgon, samlades en liten trött grupp unga damer vid en busshållplats. Efter 6 timmar med buss var vi framme i Stockholm och jag hade bestämt mig sen tidigare för att jag skulle lära mig gilla den där hufvudstaden jag kommit att hata av någon avlägsen sedan länge bortglömd anledning. Det var "Medeltidsmarknad" i Kungsträdgården bestående av pinsamt dålig underhållning tacksamt gömd inom en lite ring av tält med bara det värsta av det bästa av det man kan tänka sig sälja som har något lite att göra med det mellan järnålder och renässans. Jag var INTE IMPONERAD. Det var faktiskt pinsamt dåligt men mäniskorna är det aldrig fel på. Enligt mig.

Träffade vänner. Fikade i Gamla Sta'n. Sova hos en kompis till en kompis vars katt fattade tycke om mig och jamade mig i örat hela natten för att få mig att leka med honom. Aningens frustrerande.

Snorigt tidigt den 12e smög vi iväg mot tåget till Arlanda, från Arlanda med 8 timmar flyg till Newark International där vi snällt väntade i nästan 2 timmar för att patriotiska USA ska få känna sig säkra och ta ut sin uppdämda ilska på turister som försöker ta sig in i landet. Från flygplatsen till Port Authority i New York kom vi på 40 min med buss och därifrån till hotellet åkte vi med en av de ökända gula taxi-bilarna. Vi överlevde. Mirakulöst. Klockan var bara 16 på soliga eftermiddagen men alla var som gröt i huvudet. Att det sen visade sig att det blivit fel på vår bokning på hotellet var väntat men det gjorde att vi var 4 tjejer som fick dela 2 dubbelsängar i ett rum. Nej, det var inte alltför mysigt hela tiden.

Den 13e började allvaret med besök på FN-högkvarteret och den snart nedlagda undergruppen UNIFEM, den 14e var det den svenska FN-representationen och The American Red Cross in Greater New York, 15e bar det iväg till ILO Office for the UN och sist men inte minst den 16e var det det efterlängtade besöket hos NYPD Midtown South Precinct angående sk Auxiliary Forces. Mest givande för mig skolmässigt var kanske den svenska FN-representationen men annars var NYPD-besöket fantastiskt intressant med alla fördomar besvarade. Ett tag blev humorn rätt grabbig, speciellt när batongen och handklovarna kom fram för visning, men det styrdes upp det också. Visst ni förresten att en polisutbildning i USA är på 6 månader?

Den 19e kröp vi osäkert tillbaka mot Newark precis när jetlaggen äntligen släppt och oron pga ett visst vulkanutbrott tagit dess plats. Den 17e hade vi fått reda på att vi kanske skulle bli kvar i New York ända till den 22a. Å ena sidan grät vi inte över att vara tvungna att stanna i staden ett par dagar extra men å andra sidan insåg vi att vi vid det laget skulle döda varandra av frustrationen över att leva 4 tjejer på så liten yta utan någon slags personal space. Den 18e fick vi veta att Arlanda öppnat för trafik igen och att vi fick åka hem i rätt tid med rätt plan. Vilket vi sen tacksamt gjorde. Arlanda var grymt folktomt morgonen den 20e när vårt plan landade.

Vad är annars värt att nämna?

Turismen? New York är vackert och absolut för stort för att man ska upptäcka det på en vecka vilket jag panikslaget upptäckte under en smärtsamt långsam tunnelbanetur en förmiddag. Och det är väl egentligen det enda jag kan säga. Jag ångrar bristen på besök på olika museum och New York Public Library men jag fick se otroligt mycket av staden under bussturen New York TV & Movie Sites och jag fick nästan helt utan övertalning se den gudomligt vackra Cathedral Church of St John the Divine. Fridfullt värre.

Man kanske dock ska akta sig för tursitfällorna som lurar överallt - tänk efter innan du köper något, jämför priser, läs det finstilta, ät inte nära de största attraktionerna eftersom det kan bli en dyr nota men våga ändå satsa. Bio är precis lika dyrt som i Sverige om inte ännu dyrare. Converse visade sig vara ett lågstatusmärke i USA vilket gör att du får dem billigt. Och om du gillar öl så har jag ett varningens ord åt dig - USA serverar öl som är så nära vatten du någonsin kan komma. Inte ens Guinness får de till rätt. Har du tid över en kväll - dra på en av Comedy Central's shower precis som vi gjorde och älskade. Tänk dock på att även om biljetten blir billig kan notan bli dyr.

Shopping...? Jodå, Forever 21 var sjukt bra, H&M är klart bättre i New York än i Sverige, Century 21 var häftigt för märkesnördar, Macy's var för dyrt och för stort för mig och Victoria's Secret visade sig inte ha min BH-kupa. Annars var ju Victoria's något jag sett fram emot... jag tröstshoppade underkläder på ett obskyrt ställe som kallades Strawberrys istället, köpte Converse på Journeys Shoes och en obeskrivligt vacker oälskad Wolverine-tröja på turistfällan Grand Slam.

Betyget? New York är en stad som för evigt kommer att ha en avgränsad plats i mitt hjärta trots den dåliga luften, kackerlackorna på hotellet, råttan i tunnelbanan. De galet trevliga människorna, Starbucks och Central Park väger upp för alla de dåliga delarna.

Nästa gång, för tro mig, det blir en nästa gång, blir det en kulturell resa med siktet inställt mot museum av alla sorter. Ett stort tack ska riktas till The Metro Diner på hörnet Broadway 100th Street där vi inmundigade frukost varje morgon (utom en då vi istället tog Ellen's Stardust Diner).
Nu? Jag blev varken rånad eller skjuten. Jag har jetlag från helvetet men överlever nog det också till slut med lite mer té ur min I ♥ NY-mugg och ännu en stunds begrundande över hur många gamla filminspelningsplatser jag varit på inom loppet av en vecka och hur många extremt vackra män och kvinnor jag sett.

Rätt igen

Marie vet hur man snackar någon ur ett bad mood. En lunch och fem koppar kaffe senare var man som en vanlig människa igen.

Dags att ta tag i den där förbannade resväskan...

Fnys

Låt mig beskriva min morgon:
Arg som en uppretad geting vaknade jag vid 5:45 och väntade lika argt på att mobilen skulle börja sjunga vid 6:10 och när den väl började ville jag inget annat än att introducera den för väggen alternativt strypa den med en strumpa.
Ve den som stog i vägen, det var till och med nära att den lille fule pudeln som skällde åt mig i trappuppgången fick sig ett pulver från en grusig Converse-sko. Istället blev det en grymtning medan tanten släpade in råttan... förlåt, hunden in i lägenheten.
Utöver det visst jag dessutom att på gymmet där väntade de massivt sminkade brudarna (?) och de äldre männen som medan de glatt tjötar om absolut ingenting tar upp maskinerna... Det var kort sagt ingen lycklig Sofia som klampade in på Friskis i morses.
Tacksamt nog var lokalerna mellan 7:10-8:40 öde.
Inga dödsfall.
Hem efteråt, vatten, juice, havregrynsgröt med äppelmos och ett nytt avsnitt av Supernatural.

Idag blir det till att släpa upp resväskan till min våning. Högst upp. Sista dörren. That's me.
På söndag morgon ska den ner igen. Färdigpackad. Något jag ser fram emot? Vafan tror du om mig?

Snart lunch med bästa Marie, hon lyckas alltid.
Sen fika med the rest of the gang.
NEED COFFEE.

Odd

Jag lyssnar på den sista delen av Dean Koontz' "Odd Hours", den fjärde boken i serien om Odd Thomas. Inte lika bra som första boken. Som för övrigt var bäst av de fyra av den enkla anledningen att man slapp allt prat om "den andra världen" där Odd en dag kommer att möta sin Stormy igen.
Kärleksintresse. Ja, det är det som saknas.
På tal om böcker så får vi ha en del av det i skolan just nu. Riktigt torra och tråkiga är de också, tyvärr. Just nu läser vi forskningsmetodik som vi senare kommer att ha nytta av till C-uppsatsen. Föreläsaren, en viss Loxbo, lyckades få fram mer information till oss studenter på en enda föreläsning än Gammelsmurfen lyckades med på alla sina fem veckor. Annars kanske man kan nämna att han tar sig själv på alltför stort allvar, vilken kanske i sig inte kommer att vara ett betydande problem så länge jag inte får en syl i vädret angående just det.

Och för alla er nyfikna: Sjöbjörnen är en jävel i köket. Fantastisk mat, fantastisk karl, hångel till Dawn of the Dead (re-maken) och missa sista bussen. Aldrig mer 90-sängar. Trött jävlar.

Operation: Kattvakt - slutfas

Vaknar efter nästan 10 timmars sömn. What do you mean sleep deprived? Me? Never! Gissa varför jag inte bjöd in Sjöbjörnen att hålla mig sällskap inatt trots att jag visste att han hade både tid och lust...
Katten har någon gång under natten hittat mina strumpor och det tar mig 10 minuter att hitta båda två. Efter två koppar kaffe är man människa igen. Katten stryker sig mot mina ben när jag sakta vaknar i soffan. Katten skuttar upp mot väggen. Igen.
Snart dags att lämna lägenheten. Uppdraget slutfört.
Seminarium idag.
Och imorgon.
Suck.

Jobbig sits

Jobbig sits i många avseenden.

Spinningen imorses var smärtsam för den redan omåttligt ömma rumpan. Funderar starkt på att ta med något att sitta på till nästa gång. En uppfluffad dunkudde eller nåt. Positivt är ändå att det var enklare att hänga med den här gången än förra.
Sååå... funderar på antingen på att vara tidig på gymmet på fredag eller ta spinningen på eftermiddagen... gympa/spinning på lördag? Entusiastisk? Skadad? Jag? Nae, aldrig.
Sen var det yoga-passet nu tidigare ikväll men det kommer inte bli något återbesök där förrän jag är stressed out of my skull och måste slappna av för det var i sanning galet bra avslappning men inget för mina rastlösa ben och ångestfyllda skalle.

Vill sy söta sommarklänningar (för jag köpte ett fantastiskt gulligt diadem idag som skulle bli utmärkt till en söt klänning). Vill sy klart min victorian steampunk-skapelse också (och förmodligen bli tvungen att välja mellan att ha den eller hobbit-utstyrsel till Scandinavian Sci-Fi, Game and Film Convention i mars). Och sy om mina medeltidsklänningar (ska gå på Salvestadens medeltida marknad i april och vill vara i alla fall lite vacker då).
Kort sagt: jag vill ha ledigt och 22 grader varmt. Behaglig värme och sol.
Ingen mer snö nu tack.
Det räcker med den som föll igår och idag.
Det kan vara slut nu.

Har för övrigt fortfarande inte fått mina CSN-pengar. Enligt dem är utbetalningen planerad men det finns inget datum för exakt när den är planerad så efter min och Maries genomgång av Glitter och H&M hade jag så mycket som 15 kr kvar på kontot.
Det kan jag köpa en kaffe för imorgon.
För då är det dags att träffa Gammelsmurfen igen.
Suck.

Jag ska på cocktailparty på Kalmar Slott på lördag.

Spin it

Min stora bakdel gör fortfarande ont efter sadeln jag satt på under gårdagens spinningpass och låren är stela men det var galet skön känsla som infann sig direkt efteråt. Jag är taggad inför mer. Och inför att kanske ändra min rollspelar-/rockdiet på mackor, nudlar, bacon, öl och cola till havregrynsgröt, frukt, pastasallader, kyckling, té och vatten.
Och lördagsgodis i form av Cherry Coke och naturgodis naturligtvis - för allas överlevnad. Jag vill inte råka slita av någon armen för att människan i fråga råkar hålla i en chokladkaka. Det är lite som mitt numer absurda kaffeberoende. Du vill inte möta mig i en mörk gränd när jag inte fått kaffe på ett dygn.
Imorgon: morgonspinning och kvällsyoga.
Jag hoppas på att det är en lite mindre Hutt som möter sommaren 2010.
Kanske till och med med beniga händer.
Alla mina tankar på sommar får mig att vilja sitta vid symaskinen och sy klänningar.
Shit.
Vill ha min maskin.

This day

Dagen har präglats av huvudvärk över en skoluppgift som jag fortfarande inte riktigt vet vad den går ut på. Jag är som en intelligent blomkruka högt upp i atmosfären på väg ner mot planetens yta och en plötslig, väldigt smärtsam, död.
Igår åt jag alldeles för mycket naturgodis och idag var jag bara tvungen att smäcka i mig lite till av de där gudomligheterna som är yoghurtdragerade paranötter. Så det blir spinning på måndag ja, jajjebullar, så är det.
Igår fick jag dessutom inget kaffe i kroppen och idag har jag bara hunnit dricka en kopp. Hmm, kanske är därför jag har en exploderande huvudvärk.

På tal om smurfar...

...så har Gammelsmurfen hand om kursen för de kommande fem veckorna. Äldre än Gustav Wasa och långsam som ett godståg i fel spår. Tacka Gud för kaffe!

Vit

Dammit. They got to me.

Läst mer, skrivit lite till. Idag borde jag kunna skriva i alla fall 500-1000 ord på den ena uppsatsen innan jag somnar. Men VARFÖR kan jag bara prata om skolarbete?! Kanske för att det är skolan som styr mitt liv. Skolan har stulit hela mitt liv. Jag har pluggat 2/3 av mitt liv och nu har det tagit över totalt. "I am Jack's wasted life."

On a completely different matter så funkar månadslinserna ganska bra nu när jag har vant mig vid dem lite bättre. Snart kan jag kanske ta steget till att sova i dem.

Att sitta med skoluppgifter lämnar tid till att tänka igenom andra saker. Saker som man kunde göra om man inte hade skolarbete för det mesta. Jag funderade hårt på att raka av mig håret igår. Dagen före det var jag besatt av kaffe. Dagen för det var filmer jag vill köpa det stora ämnet. Idag går tankarna kring kläder som jag vill sy. Aldrig snurrar tankarna kring den faktiska uppgiften till skolan.

"This is your life and it's ending one minute at a time."

- Tyler Durden

Love the smell of coffee in the morning

Moo-Pa har skaffat sig en fascination för nymalet kaffe. Han maler hela bönor och kokar i perkulator. Dat is da shit I tell ya. Finns det något bättre än att vakna till den doften på morgonen?
Har äntligen gjort lite nytta här hemma. Känns så skönt att ha energin till det! Släpat hem granris, fixat stallen (vi har ju trots allt 3 hästar i två olika stall på gården), gått med hundarna (också tre...), kramat katterna (Stig & Torsten hade ingenstans att fly), moffat havregrynsgröt och kanelbulle. YUM!
Snart är det dessutom dags att koka knäck. Och kola. Och radiokaka.

I ♥ Torlunda.

(Fortfarande inte ett ljud från QUB.)