Jetlag Deluxe (New York City)

Det är nu jag borde skriva vad som hände, vart det hände, när det hände, med vem det hände och hur fantastiskt det var.

Så OK. Let's do it.

Den 11e april, som visade sig vara en mulen snålblåsig Kalmarmorgon, samlades en liten trött grupp unga damer vid en busshållplats. Efter 6 timmar med buss var vi framme i Stockholm och jag hade bestämt mig sen tidigare för att jag skulle lära mig gilla den där hufvudstaden jag kommit att hata av någon avlägsen sedan länge bortglömd anledning. Det var "Medeltidsmarknad" i Kungsträdgården bestående av pinsamt dålig underhållning tacksamt gömd inom en lite ring av tält med bara det värsta av det bästa av det man kan tänka sig sälja som har något lite att göra med det mellan järnålder och renässans. Jag var INTE IMPONERAD. Det var faktiskt pinsamt dåligt men mäniskorna är det aldrig fel på. Enligt mig.

Träffade vänner. Fikade i Gamla Sta'n. Sova hos en kompis till en kompis vars katt fattade tycke om mig och jamade mig i örat hela natten för att få mig att leka med honom. Aningens frustrerande.

Snorigt tidigt den 12e smög vi iväg mot tåget till Arlanda, från Arlanda med 8 timmar flyg till Newark International där vi snällt väntade i nästan 2 timmar för att patriotiska USA ska få känna sig säkra och ta ut sin uppdämda ilska på turister som försöker ta sig in i landet. Från flygplatsen till Port Authority i New York kom vi på 40 min med buss och därifrån till hotellet åkte vi med en av de ökända gula taxi-bilarna. Vi överlevde. Mirakulöst. Klockan var bara 16 på soliga eftermiddagen men alla var som gröt i huvudet. Att det sen visade sig att det blivit fel på vår bokning på hotellet var väntat men det gjorde att vi var 4 tjejer som fick dela 2 dubbelsängar i ett rum. Nej, det var inte alltför mysigt hela tiden.

Den 13e började allvaret med besök på FN-högkvarteret och den snart nedlagda undergruppen UNIFEM, den 14e var det den svenska FN-representationen och The American Red Cross in Greater New York, 15e bar det iväg till ILO Office for the UN och sist men inte minst den 16e var det det efterlängtade besöket hos NYPD Midtown South Precinct angående sk Auxiliary Forces. Mest givande för mig skolmässigt var kanske den svenska FN-representationen men annars var NYPD-besöket fantastiskt intressant med alla fördomar besvarade. Ett tag blev humorn rätt grabbig, speciellt när batongen och handklovarna kom fram för visning, men det styrdes upp det också. Visst ni förresten att en polisutbildning i USA är på 6 månader?

Den 19e kröp vi osäkert tillbaka mot Newark precis när jetlaggen äntligen släppt och oron pga ett visst vulkanutbrott tagit dess plats. Den 17e hade vi fått reda på att vi kanske skulle bli kvar i New York ända till den 22a. Å ena sidan grät vi inte över att vara tvungna att stanna i staden ett par dagar extra men å andra sidan insåg vi att vi vid det laget skulle döda varandra av frustrationen över att leva 4 tjejer på så liten yta utan någon slags personal space. Den 18e fick vi veta att Arlanda öppnat för trafik igen och att vi fick åka hem i rätt tid med rätt plan. Vilket vi sen tacksamt gjorde. Arlanda var grymt folktomt morgonen den 20e när vårt plan landade.

Vad är annars värt att nämna?

Turismen? New York är vackert och absolut för stort för att man ska upptäcka det på en vecka vilket jag panikslaget upptäckte under en smärtsamt långsam tunnelbanetur en förmiddag. Och det är väl egentligen det enda jag kan säga. Jag ångrar bristen på besök på olika museum och New York Public Library men jag fick se otroligt mycket av staden under bussturen New York TV & Movie Sites och jag fick nästan helt utan övertalning se den gudomligt vackra Cathedral Church of St John the Divine. Fridfullt värre.

Man kanske dock ska akta sig för tursitfällorna som lurar överallt - tänk efter innan du köper något, jämför priser, läs det finstilta, ät inte nära de största attraktionerna eftersom det kan bli en dyr nota men våga ändå satsa. Bio är precis lika dyrt som i Sverige om inte ännu dyrare. Converse visade sig vara ett lågstatusmärke i USA vilket gör att du får dem billigt. Och om du gillar öl så har jag ett varningens ord åt dig - USA serverar öl som är så nära vatten du någonsin kan komma. Inte ens Guinness får de till rätt. Har du tid över en kväll - dra på en av Comedy Central's shower precis som vi gjorde och älskade. Tänk dock på att även om biljetten blir billig kan notan bli dyr.

Shopping...? Jodå, Forever 21 var sjukt bra, H&M är klart bättre i New York än i Sverige, Century 21 var häftigt för märkesnördar, Macy's var för dyrt och för stort för mig och Victoria's Secret visade sig inte ha min BH-kupa. Annars var ju Victoria's något jag sett fram emot... jag tröstshoppade underkläder på ett obskyrt ställe som kallades Strawberrys istället, köpte Converse på Journeys Shoes och en obeskrivligt vacker oälskad Wolverine-tröja på turistfällan Grand Slam.

Betyget? New York är en stad som för evigt kommer att ha en avgränsad plats i mitt hjärta trots den dåliga luften, kackerlackorna på hotellet, råttan i tunnelbanan. De galet trevliga människorna, Starbucks och Central Park väger upp för alla de dåliga delarna.

Nästa gång, för tro mig, det blir en nästa gång, blir det en kulturell resa med siktet inställt mot museum av alla sorter. Ett stort tack ska riktas till The Metro Diner på hörnet Broadway 100th Street där vi inmundigade frukost varje morgon (utom en då vi istället tog Ellen's Stardust Diner).
Nu? Jag blev varken rånad eller skjuten. Jag har jetlag från helvetet men överlever nog det också till slut med lite mer té ur min I ♥ NY-mugg och ännu en stunds begrundande över hur många gamla filminspelningsplatser jag varit på inom loppet av en vecka och hur många extremt vackra män och kvinnor jag sett.