Det där med Moo-Pa och bilar...

Min pappa är otrolig med min bil. Jag tycker att jag har kört som en tok (alldeles hiskeligt olagligt fort och respektlöst, men vi snackar om mitt ute i bushen så tro mig, ingen/inget har kommit till skada) ända sen jag fick bilen men den går inte sönder. Den kunde vara gjord i titanium vad mig anbelangar. Fantastisk bil den där skroten. Det finns dock ett problem. Moo-Pa kör den ibland. Och andra för den delen.
Moo-Ma brukar inte få igång bilen alls. Besiktningsmän har kört sönder bromsarna. Syster har lämnat lyset på över natten och laddat ur batteriet. Moo-Pa däremot, tog sönder avgasröret imorses, vilket han gjort en gång tidigare också och han har gjort sönder framrutan vid två tillfällen. Jag vet inte om det är han som är delaktig i att högtalarna är sprängda, att högtalare saknas fram, att nerrullningsfuktionen är trasig i alla dörrar och att min bensintank läcker om man tankar mer än 35 liter.
Jag klagar inte när när det i allmänhet är den som skapat problemet som betalar för det (förutom besiktningsmannen som tyckte att jag kunde fixa min skitbil. Konstigt, det var ingen skitbil INNAN besiktningen... så Moo-Pa fick fixa *elakt skratt* Ja, jag är bortskämd).
Min bil gillar mig. Men ingen annan.
Idag har jag varit ute större delen av dagen och låtsats vara "bonne" (bonde på rikssvenska) och förtjänat min kaffe.
Dé é la fina grejjer dé.
Men jag har fortfarande inte börjat på uppsatsen.