Jag är redan ruskigt trött på att vara sjuk så för ungefär en timme sen bestämde jag mig för att inte vara sjuk mer. Jag kommer härmed att trotsa min röda näsa och raspiga hals och skita i konsekvenserna. Jag kan inte se att någon av de konsekvenser jag kan komma på såhär på rak arm (inkl. röstlöshet, lunginflammation och hjärtmuskelinflammation) är särskilt negativa i skenet av den aktuella sinnesstämningen. Så imorgon blir det tidig morgonpromenad för att hämta cykeln som fortfarande borde stå vid tågstationen och om jag tar vägen över Tegelviken så kan det bli ungefär en timmes rörelse. Kanske lite mer.
Mest för att jag är arg. Mycket. Arg på mig själv.
Jag provade ett par byxor idag som jag köpte precis när jag flyttade ner till Kalmar igen och då när jag köpte dem satt de perfekt, till och med lite löst, nu är det precis att jag kan använda dem utan att det ser dumt ut för att de är för små. Mina mått är helt åt helvete numera och jag vill inte ens tänka på vad jag har gått upp i för viktklass.
Jag behöver verkligen arbeta upp diciplinen. Det finns inte en chans i helvetet att jag kan fortsätta såhär för då kommer jag att rulla fram innan sommaren hunnit anlända på riktigt.
Varför räcker inte självhat när man vill förändras?
Jag kan inte sluta tänka på mat. Den jag äter, den jag just åt, det jag tänker äta, den jag inte äter, den jag äter trots att jag inte borde vilket är mer än vad som är önskvärt. Allt kretsar runt den. Hälsosamt - knappast. Jag behöver en rutin som tar bort tankarna från den där förbannade maten eller helt enkelt en övervakare som följer med när jag handlar mat... alternativt en tvångströja eller kylskåp och skafferi med tidslås eller två vakter med stora yxor.
Jag hatar helger och röda dagar och ändrade öppettider.
Jag hatar att jag inte har en egen löpmaskin. Har du en över så hör av dig.
Min blogg borde inte heta -Defender of Nerdiness-, den borde heta -Obsessed-.
Och inte så lite heller.
Om det fortfarande är fint väder imorgon så ska det efter promenaden bli en massa läsande på balkongen.
No comments:
Post a Comment