Time is passing me by

Det var första advent igår och det slutade med att jag inte firade alls. Istället satt jag och planerade en av mina uppsatser, försökte samla koncentration till att läsa och tittade på helt onödiga dokumentärer. Trots att det är julpynt precis överallt nu så känns det absolut inte som att det bara är 24 dagar kvar till dagen då vi firar kommersialismen tillsammans i familjerna. Dessutom är det officiellt bara 20 dagar kvar till dess att jag åker hem till Svea Rikes jord igen.

Jag har inte hittat något att skriva om den sista tiden. Det känns lite tomt på Den Gröna Ön. Känsloyttringarna är inte många men de kan kanske sträcka sig till att jag känner sympati för den panikslagne, ro i soluppgången eller entusiasm över Starbucks' nya välgörenhetsinsamling.

Annars då? Jo, jag åt tonfisk idag för första gången sen högstadiet. Jag har i princip varit emot att äta tonfisk pga att tonfiskarna som hamnar i näten (och därefter på våra tallrikar) inte ens är fullvuxna, utan kunde gett mer utdelning om man låtit dem växa ett par år till. Om bara fler delfiner hamnade i näten kanske själva fiskandet skulle få fler restriktioner (delfiner torterar hammarhajar till döds så jag tenderar att ha mer sympati för djuret som inte kommer att bevaras för att turister betalar apa för att få simma med det). Dock har jag varit riktigt trött och hängig det senaste och jag räknade ut att det var något i min kost som saknades. Protein. Alltså får jag äta något slags kött.
Hmm, låt mig berätta vad jag tycker om Brittiska/Irländska köttvaror:

• Nötkött: Mul- och klövsjuka/galna kosjukan. Minst.
• Fläskkött: Salmonella/trikiner. Grisigt.
• Kyckling/annan fågel: Salmonella. Det vet alla.
• Fisk: Ofta utrotningshotad och ofta vidrig vart man än befinner sig.

Tonfisken luktade i vanlig ordning kattmat men med chilli och sallad så gick det faktiskt ner. Detta var vid 14:30 och jag är fortfarande proppmätt. Alltså kan man sammanfatta det som att det är nyttigt, mättande och kan vara gott om man gör det rätt.

Har läst lite idag också, tittat på en dokumentär som faktiskt har något med mitt uppsatsämne att göra. Planeringen var att jag skulle fått lite skrivet på själva uppsatsen men det har inte hänt än. Informationsinsamlingen är otrolig dock. Väldigt ambitiöst. Vi får se hur det slutar.
Snart: promenad/jogging i minusgraderna som äntligen kommit till Nordirland.
Imorgon: tutorial och ännu mer läsning, sammanställning på vissa delar I'd say.

Elliotts

Temat var plastigt, pirater, cowboys och tomtekostymer när jag klev in på Elliotts Fancy Dress & Costumes på Ann Street i Belfast.
De hade inga Regency-prylar så jag gick därifrån ganska fort. Besviken!

Vem släckte lyset?

Jag har haft en mycket underlig, nästan oroande, känsla hela dagen.
Det började igår kväll då jag var ganska duktig och säkert somnade så tidigt som strax innan midnatt vilket betyder att jag var rätt trött. Jag gick upp vid strax före 9 imorses, tog en promenad med avslut på Tesco där jag köpte kanel och frukt innan jag gick hem. Efter dusch+frukost tittade jag på nyheterna och skulle börja plugga på allvar när jag plötsligt blev extremt sömnig, så jag tänkte "yes, powernap it is" och la mig i sängen. Poff och jag somnade som en klubbad säl, vaknade en timme senare men kände mig fortfarande inte utvilad. Nu har jag läst till skolan i 2 timmar liggande i sängen och jag kan fortfarande inte hålla mig ifrån att låta ögonlocken glida igen ibland.
Jag är helt enkelt väldigt trött.

De har för övrigt en julgran i köket i huset precis mitt emot vårt hus.
Det ser jättemysigt ut.

Hot water

1.) Vi har fått en ny vattenkokare i köket och 2.) varmt vatten i kranarna. About time if you ask me. När man betalar så mycket som vi gör för varje månad i hyra så är väl det minsta man kan kräva lite varmt vatten.
Så nu kanske man ska vara lite positiv också, har ju trots allt fått veta att jag klagar en del. Det är mycket enklare att berätta om det negativa i vardagen än det som faktiskt går bra.

Så trots att jag saknar min Torsten, att ha varmt klorbefriat vatten i kranen dygnet runt och mina nördiga vänner hemmavid så går ju tiden här fort. Jag har varit här i 70 dagar och har bara 26 dagar kvar. Det är positivt. Jag har lämnat in två uppsatser, bestämt ämnen för nästa två och kollat över frågorna till de två sista. Det är positivt. Jag ska på bio ikväll och se The Men Who Stare At Goats tillsammans med tjejerna på Elms. Det är positivt.

För övrigt har jag nu skickat iväg tre små paket hem med my shit och har därför beslutat att skicka ett större paket den här gången. Man får plats med mer shit då. Plus té till Moo-Ma. Tyvärr fyllde jag det lite för fort så nu ska jag skicka det och köpa ett nytt för att kunna skicka mina skolböcker i slutet av terminen.

"When you are at the end of your rope,

tie a knot in it and hang on"

- Franklin D.Roosevelt

Hellish living

Elm's Village is my nemesis of the day.
I still don't have a kettle since they snatched the broken kettle during Reading Week and haven't given us a new one and now there's no hot water in the house and haven't been all day. Imagine waking up at 8am and wanting to wash yourself before leaving your room and what you splash against your face is next to freezing. Add wonky internet to the equation and you've got the hellish conditions I live in at the moment. I'm hoping that tomorrow will bring something positive or it will quite some time before I return to any country having the least to do with this standard of living.

Den negativa attityden kan härledas till att Moo-Ma lyckades klämma in Torsten framför webkameran över Skype i fredags. Han är gammal, sur, och sadistisk och jag saknar honom något så fruktansvärt mycket. Torsten är min katt för övrigt.
Faktor två kan vara att jag är arg över att nästa fyra uppsatser i listan över saker att göra har luddigare frågeställningar än de jag har gjort tidigare och jag har ärligt inte en aning om vad lärarna vill ha ut ifrån dem. Å andra sidan lämnar det fältet öppet för enorma mängder ordbajs. Både bra och dåligt får erkännas.

"Om man går snabbt och ler stort så ser ingen att man är ful"

- Okänd

As the sun rises over Belfast

Kan berätta att Drumglass Park är vacker i soluppgång. Det var (svin)kallt ute i morses men väl värt en promenad. Har sett mitt drömhus i Bladon Park <3 det är så vackert så det är galet. Kan inte låta bli att stirra när jag går förbi. Tegel, tinnar och torn, stor glasveranda, färgat glas, trädetaljer, stor trädgård, grindar, portar... Sukta. Ångest att jag inte tar med mig kameran när jag promenerar. Nästa promenad kommer att gå mot Lagan Meadows. Får se hur fint det är där. Det är 28 dagar kvar till hemåtfärd och jag har ett par saker jag måste göra innan dess:

• Belfast Castle - kom igen, det är ett slott, klart jag ska dit.
• Museum - min kulturella sida kräver museum.
• The Crown Bar - ska i alla fall se insidan EN gång.
• Elliot's Fancy Dress & Costumes - hatt?
• Uppsatser x 2 - Islamic Politics och Ethnicity, Multiculturalism and the Nation State.

Nu är det dock té i baljan, dokumentär om radikal islamism och neo-konservatism på datorn och text om deliberativ demokrati. Sounds thrilling doesn't it?

"Var filosoferande individ bör äga en rejäl tékopp" - Okänd

Language crisis

"You live - you learn.

You love - you learn.

You cry - you learn.

You lose - you learn.

You bleed - you learn.

You scream - you learn."

Så idag har jag och Fia haft hand om seminarium och förvånadsvärt nog så överlevde vi... nog. Å andra sidan spenderade jag båda två timmarna med att skaka och vara blossande röd i ansiktet. Till slut när jag än en gång inte hittade orden så utbrast jag "I'm having a massive language crisis, help!".
Men jag andades under presentationen vilket gjorde att jag pratade långsammare än vad jag brukar. Tänk dig en 5 minuter lång presentation i ca 3 andetag. Thaaaat's me.

Dagens ärligaste skratt: http://morloth88.deviantart.com/art/Haircolour-144099895 och nej, det gör inget om ni inte fattar. Det är nördigt och insider så det förslår.

"No, I don't fucking wanna!"

Rubriken är ett citat från Shaun of the Dead som bara ekar i huvudet på mig av någon anledning. Kan vara för att jag hellre vill sova än att sitta här och läsa till seminariet i IP som jag och Fia har ihop på torsdag, men eftersom jag inte vill bli totalt grillad kanske det är bäst att jag läser. Milton-Edwards kan konsten att mentalt bita av huvudet av folk.

Tatueringen läker fint. Funderar på om man kan kombinera den med ett lyckonummer (42) och ett banér bakom. Utöka den liksom. Kan bli väldigt snyggt.

33 dagar kvar tills jag åker hem till dear old Sweden och jag längtar faktiskt lite samtidigt som det är ganska ångestladdat. Skickade iväg ett paket idag igen med prylar som jag köpt men som jag tror kommer att väga för mycket i slutändan. Kommer att sakna byggnaderna här, pubarna, staden i sig, folket, atmosfären, Starbucks, skolan, McBride, ForbiddenPlanet, pub-quiz, Primark, biblioteket... å andra sidan saknar jag både Ulricehamn och Kalmar och framförallt Bjättlunda.
Kanske ska byta rubriken till "I just wanna go home..." efter texten i Michael Bublé's låt "Home".
Hm. No. I don't wanna.

Sökes: Formulering

12:42
1517 ord av 1500-2000 skrivna om Recognition. Nu får det bära eller brista. Blev klar med den inatt. Tänker läsa igenom den en gång till ikväll för att kolla grammatiken, men ska inte ändra något. Oh, no can do.
855 ord av 1500-2000 skrivna om Orientalism. Hälften. Det är här jag hade behövt någon som kunde formulera mina tankar i ord. Har man som jag bara blöt wellpapp i huvudet numer så är det minsta man kan begära lite hjälp. Jag har massor att säga (åsiktsmaskin som jag är) men inget sätt att säga dem på och som vanligt inga bra argument bakom dem.

16:38
Essay on Recognition - check.
1102 ord av 1500-2000 ord skrivna om Orientalism. Jag har 900 ord på mig att skriva klart skiten. Jag är långt ifrån klar just nu but I've got an overwhelming desire to send that book home where I can't see it and not actually look at it until I've forgotten all about this whole ordeal.

20:36
1617 ord av max 2000 om Orientalism. Not quite done yet, though.

22:17
1889 ord skrivna om Orientalism. Klar. Done. Finished.

FREE!!!

Sökes: Hjärna

01:31
1050 ord av 1500-2000 skrivna om The Politics of Recognition.

02:42
1125 ord av 1500-2000 skrivna och nu ger jag upp Recognition för inatt. Jag har ett minimum av 400 ord kvar att skriva men jag kommer verkligen inte på något mer. Min hjärna är helt urvattnad av detta tänkande. Får se om lite sömn och lite tänkande på den andra uppgiften kan ge mig några idéer. Sen har jag ju faktiskt minst 1300 ord kvar att skriva på min literature review när jag vaknar imorrn. Känns sådär. Kan trösta mig med att jag har två dagar på mig. Har inte riktigt lika mycket panik som innan. Lite frustrerad över att jag inte kan avsluta Taylor-uppsatsen inatt bara. Bugger.
Kan också påpeka att jag var så arg på min uppsats under dagen att jag stod och skrubbade rent spisarna i köket medan jag väntade på att min mat skulle bli klar. Hade jag inte varit så arg så hade jag läst istället, men när man är arg vill man inte bara stå. Då vill man ta tag i något konkret som man märker skillnaden på NU, inte i vår när vi får reda på betygen från den här skräckupplevelsen.

Nu regnar det i Belfast igen.

14:07
1200 av 1500-2000 ord skrivna om Recognition. Skäms lite för att uppsatsen är så simpel. Inga djupare insikter där inte. Det får bli som det blir. Jag känner mig lite som en hycklare bland Einstein's.
300 av 1500-2000 ord skrivna om Orientalism. Den är i stort sett bara påbörjad men jag har fått till en inledning i alla fall. Ta en fakta-bok och sammanfatta den på engelska. Det är vad jag står inför just nu. Som bäddat för missförstånd.

Jag vill inte sitta med det här, jag vill prata skit på Torgstallet/Ekelunds, gå ut med hundarna eller nörda mig med vänner. Att skriva fan-fiction på HP eller rita upp fler dräkter jag vill sy är lockande. Å andra sidan låter det mer lockande att hoppa ner i River Lagan än att plugga. Alla som sett hur smutsig Lagan är fattar att det är illa. Somnade vid 6 imorses för att jag var hög på socker och tankarna snurrade.
Det är 36 dagar tills jag åker hem.

På tal om HP så var jag i Cadogan Park imorses (en mindre omtyckt karaktär i böckerna den där Sir Cadogan om jag får säga det själv). Var också i Notting Hill (för alla Julia Roberts/Hugh Grant/Dylan Moran-fans, för det är inte bara London som kan). Och gick utmed Cleaver Avenue (talade till min morbida sida). Och självklart välkända Lisburn Road och Malone Road (välkänt för oss i Belfast eftersom det är där vi är mest). Skönt.

17:05
1250 ord av 1500-2000.
460 ord av 1500-2000.

21:43
1340 ord av 1500-2000.
600 ord av 1500-2000.

Friday 13th

10:42
Har precis varit ute på en promenad i det fantastiskt soliga vädret, ätit frukost med rikliga mängder kanel och ska snart duscha innan jag än en gång sätter mig med uppsatserna. Jag känner inte att jag kommer någonstans och det lilla jag har kladdat ner är inte något jag kan känna mig stolt över. Var vaken till 3 inatt för att jag inte kunde somna - allting bara snurrade.
'I'm so screwed' kept repeating itself over and over in my poor tiny brain.
Det ska bli så galet ångestladdat att lämna in den här skiten på måndag och ha det gjort. Har jag lärt mig något så är det väl att jag borde börja tidigare med nästa två uppsatser.

13:18
Satan i gatan vad segt det går.
450 ord av 1500-2000 skrivet på den ena. Den tar sig, jag kan ju i alla fall titta på den utan att gråta nu.
200 ord av 1500-2000 skrivet på den andra. E. Said can stick it up his ass for all I care. He might be super-intelligent and I might agree with him completely in what he says - I just don't like him right now.

22:40
920 ord av 1500-2000 skrivet om The Politics of Recognition.
200 ord av 1500-2000 (fortfarande) skrivet om Orientalism.

Regnigt

Vi är tre tjejer med fyra fulla maskiner tvätt igång just nu. Helt fantastiskt vad man väntar in i det sista innan man tvättar. Dels för att det är dyrt och dels för att det tar tid från annat. Dålig ursäkt? Må så vara.

Idag har vädret verkligen kommit ikapp Nordirland. Det öser ner utanför mitt fönster och det har det gjort hela natten. Jag somnade sent inatt till ljudet av porlande vatten. Vet inte om det ska vara oroväckande bara det när man tänker på hur kass den moderna byggnadskonsten är häromkring. Brunnarna kan inte ens ta emot allt vatten, alltså är det största orosmomentet med regnet att det kanske blir till att evakuera pga översvämningar ganska snart.
Från vad jag har hört av lokalbefolkningen så är det såhär som vintern är fram till januari- februari någon gång då kylan äntligen kommer. Vad jag har att vänta mig är alltså regn och blåst fram till dess att jag åker hem den 20:e december.
Det är för övrigt bara 38 dagar kvar till dess.
Detta faktum kände sännu underligare när ännu en klasskompis åkte hem nu i morses. Two down.
Har insett att jag är för envis för att åka hem nu när jag kommit såhär långt. Det ska till en sjukhusvistelse innan jag ger upp. Det hindrar mig inte från att önska att jag var någon annanstans med helt andra sysslor men i grund och botten är jag fast här fram till dess att jag är klar.
Elms Village är mitt arbetsläger, mitt rum är min cell, QUB mitt fängelse.
Nej, vad tror ni? En master-utbildning i USA nästa gång?

Har lagt upp lite struktur på både min literature review och min uppsats. Kändes bra just i den stunden men eftersom jag inte har skrivit något konstruktivt på någondera så känns det redan lite meningslöst. Jag har fortfarande tid på mig.

Läste i Belfast Telegraph nu på morgonen att det var kaos på vägarna i Derry för att temperaturen "plummeted to freezing" där under natten.
Det var hela -2 grader och isigt. Pfft.
Ge mig -15, 12 cm gnistrande snö och fem lager kläder. Då snackar vi freezing. Ändå ser man nästan fram emot det. Men bara nästan.

Geez Louise

Jag är så galet trött just nu att det hade varit underbart att bara gå och lägga sig och få sova ett par år. Problemet ligger i att jag inte har tid med det hur mycket jag än känner för det.

Nu har jag i alla fall hittat essay guidelines gällande hur QUB vill ha sina uppsatser. Ännu ett frågetecken uträtat alltså, så nu finns det egentligen inget som hindrar mig från att börja skriva. Jag har 1500-2000 ord om Charles Taylor att skriva och ungefär lika mycket om Orientalism. Jag ska bara vakna till lite först, annars är det kört i vilket fall som helst. Jag känner mig lite som Daisy i Spaced. Jag sitter vid tangentbordet (hon vid skrivmaskinen) och inom två minuter är jag någon helt annanstans och gör något just då mycket intressantare, saker i stil med att städa badrummet eller rensa ut garderoben.

Jag har för övrigt gett upp hoppet om min rook, den är numer urtagen och övergiven. Brosket har än en gång vunnit över mig.

Men tatueringen läker fint.

Håller dock på att bli flintis från en kombination av stress och klorvatten. Jag är inte road. Att jag dessutom fått klippa av ännu mer av längden på mitt hår eftersom det är så slitet gör inte min situation bättre. Peruk nästa? Eller bara en jättebra ursäkt till att klippa det axellångt?

Trött. Gräv ner mig.

In Dublin's fair city

Torsdag:
Lyckades efter mycket möda packa mig iväg mot bussen mot Dublin. Jag älskar för övrigt att åka med buss, resan på 17 mil från Belfast till Dublin City Centre med returresa kostade mig £19,50 vilket var helt överkomligt medf min ansträngda ekonomi. Bussarna går alla dagar i veckan varje hel timme - helt fantastiskt.
En intressant del med själva resan var att se hur alla skyltar plötsligt ändrade karaktär vid den irländska gränsen från att ha varit uteslutande på engelska till att vara på både engelska och gaeilge/irländska. Roligt var också att åka igenom nordirländska Newry, ett mellanstort schizofrent ställe precis vid gränsen mellan länderna med ett jätteköpcentrum som tar både € och £. Värt att nämna är också att jag satt igenom den totala summan av 5 timmar tur & retur i ren förundran över landskapet mellan Belfast och Dublin. Jag vill absolut åka ut i själva landet nästa gång jag är häromkring.
Jag kom fram och hamnade i en taxi med en taxichaufför som efter att fått höra att jag pluggade statskunskap/politik berättade om vad irländarna egentligen tycker om nordirländarna. Det var en visa jag kommer att skratta åt länge.
Kom fram till hotellet Dublin Citi Hotel of Temple Bar och mitt sällskap där sällskapet var betydligt bättre än hotellet. Nog för att sängarna var sköna, täckena tjocka och själv hotellet centralt men badrummet var under all kritik. Förutom en prydlig mögelodling i duschdraperiet så hade vi en läcka i taket över duschen. När människorna i rummet över vårt tog sig en dusch märkte vi det genom att vattnet strömmade ner genom taket ner i vårt badrum. Ganska ofräsht.

Jag lämnade min ryggsäck och drogs med till den första puben för min del som skulle besökas; The Temple Bar där en Guinness kostar €6,10. Det var lite väl saftigt får jag erkänna. Att musiken sen dessutom var för hög gjorde inte saken bättre. Vi lämnade stället när ölen var urdrucken.

Fredag:
Musikaffärer och sen massor av pubar med musik och framförallt öl. Jag tror att vi gick igenom fyra stycken pubar till slut med dricka på varje ställe och jag förälskade mig i irländsk folksång. I de flesta fall betyder det The Dubliners. Beställde en hel del Bulmers (Magners för er Belfast-bor, en irländsk cider, sötare än Strongbow, beskare än Kopparbergs) under den kvällen.
Minnesvärt var besöket på The Auld Dubliner där trubaduren till slut utbrast "Up the Dubs!" (uttalas som "Op the Dobs!") till Dublin-bornas stora glädje. Vi hängde på i ren extas. I alla fall jag. Killen imponerade oss dessutom med att ha sjungit i ca 2,5 timme när vi lämnade etablissemanget.

Lördag:
Först en musikaffär, sen en annan musikaffär, sen en titt på Dublin Castle (inget imponerande som ni kanske ser på bilden som visar slottsgården som var det häftigaste vi hittade),

sen tillbaka till den första musikaffären igen och sen äntligen något jag sett fram emot länge; Guinness Storehouse. Vi blev infomerade om hur Guinness tillverkas och hur en Guinness direkt från bryggeriet smakar. Underbart. Nu förstår jag vad det är som ger dryckernas dryck dess specifika smak.

Efteråt testade vi mexikansk mat, egentligen i ren desperation eftersom vi alla tre hade så lågt blodsocker att vi kunde tagit död på varandra och sen festat loss på liken. När vi efteråt var mätta och glada tog vi oss ett till besök på The Oliver St. John Gogarty Bar.

Söndag:
Tid att åka hem. Sorgligt. Hade sammanfattat en bra helg men det tog emot att lämna sällskapet bakom sig. En och annan tår fälldes och kramar utdelades. Jag kommer att sakna att få sova bredvid någon galet mycket de närmaste dagarna, men det kan verkligen inte vara enkelt att tycka om en så känslokall människa som mig.
En avslutande önskning är att någon gång få åka till Dublin, eller Belfast för den delen, över St. Patrick och dricka Guinness med alla irländare. Alltså alla som dricker. Och alla andra.

För övrigt:

Jag kan med glädje meddela alla Bleach-fans där ute att anti-hjälten Captain Zaraki Kenpachi of the 11th Squad äntligen återvänt till serien i allra bästa Zaraki-manér - med en riktig jäkla explosion.

Dock blev jag smått förbannad när jag gick in i ännu en serietidningsbutik i Dublin och ännu en gång upptäckte att "X-23: Innocence Lost" och en samlad volym av "Messiah Complex" inte säljs. Det finns inte över huvud taget en enda samlingsvolym, eller delar av serierna, med X-23. Hon må ha varit speciellt skapad för X-Men Evolution men hon är populär även utanför. Dammit.

Fuck-a-doodle-doo

09:25 - To do:

• Go to school - preferrably dressed and prepared.
• Go to lectures - do NOT fall asleep in the lobby.
• Go to Advanced Waxing Clinic - scream if you have to.
• Go to Starbucks and get some Dark Cherry Mocha - cherry and coffee, how bad can it be?
• Eat sandwich.
• Go to Skullduggery Tatu - sit there and enjoy, what more can I say?
• Go home to computer and finish that damn seminar presentation - preferrably well.

23:42 - Done:

• Went to school - dressed and prepared.
• Went to lectures - were educated.
• Ate sandwich.
• Went to Advanced Waxing Clinic - booked appoinment, cancelled appointment bc of lack of time.
• Went to Starbucks and ordered a Dark Cherry Mocha - chocolate with cherries. Not bad, not special.
• Went to Skullduggery Tatu - artist running late, had to wait 1,5 hours for my appointment. Sat down, got it done, feels great.
• Went home and finished seminar presentation - it's... heck, honestly I'm too tired to tell.

Tomorrow:

Lecture - seminar - lunch - seminar - final preparations - Dublin - beer.

A day of many

Dagen började med en uppvakning i min minimala dusch, välbehövligt.
Den fortsatte med lite planering av dagen vilket inkluderade packning av en viss ryggsäck med massor av skittunga böcker.
Sedan dammsugade jag, och shit, vilken skillnad det gjorde.
Sen skuttade (läs: "hasade") jag iväg.
Sen postade jag ett paket som jag hoppas kommer fram i ursprungligt skick med en del av mina nya filmer i. Jag postade det dock till mig själv så om man måste hämta ut det någonstans så kanske Moo-Ma kommer få problem...
Hursomhelst, efter det gick jag till biblioteket, skrev ut en massa texter och drog vidare till Starbucks. Surprise, surprise.
Läste där ett par timmar innan jag kollade upp öppet-tiderna på vaxningssalongen, Skullduggery och köpte fler kartonger att skicka iväg my shit hem till Sverige.
Sen flanerade jag iväg till Tesco. Fooooooooood.
Efter det gick jag hem, lagade mat och kollade på "Jihad For Love", en dokumentär om homosexualitet inom Islam. Intressant.
Och ungefär så ser mina dagar ut nu.
Vakna - duscha - frukost - plugg - mat - plugga - sova - vakna - osv osv osv.

Beyond stress

Inom de närmaste tre veckorna ska jag lämna in ett styck uppsats i CTJ, ett styck bokrecension i EMNS, presentera ämnet på ett seminarie i EMNS och även i IP där jag och min partner även ska planera resterande delen utav aktiviteterna under seminariet utöver själva presentationen.
I'm just telling you, thank God for Reading Week - veckan på terminen då ingen har föreläsningar eller seminarier till fördel för läsning och skrivande av uppgifter/uppsatser.
Men det här ska gå bra. Efter det här har jag ju "bara" fyra uppsatser kvar, två i december och två i januari. Fin spridning. Nej, faktiskt inget jag planerade.
Tyvärr, pga av stressen, så är jag galet lättretlig just nu. Är ganska kreativ i allt förutom studierna. Jag känner för att göra grejer, grejer som håller tankarna borta från böckerna och får mig att fokusera på något specifikt för en gångs skull. Kläder, hår, serier, film och dräktdetaljer ligger alltihop under den kategorin.
Vill dock påpeka att det är förenat med nöje att läsa "Orientalism" av Edward Said, så om du har minsta lilla intresse för västerländska attityder mot det sk "Öst", läs den.

Veckan (!) då Belfast har firat Halloween har gått förbi. De utklädda människorna har varit överallt och fyrverkerierna har hållit en vaken nätterna igenom. Faktumet att det är över nu öppnar upp för ännu ett besök till Elliots och den här gången hoppas jag verkligen att det inte är kö utanför butiken för då blir jag garanterat lite ledsen i ögat. Hoppas också att jag ska dra ändan ur vagnen och ta mig till Skullduggery Tatu, för har jag sagt att jag ska göra något så ska jag bannemig göra det också. Det gäller håret också. Slitet och trött är officiellt ute.
Ska man ta och skärpa sig ännu mer kanske genom att gå upp tidigt, gå till biblan och vara en duktigt strukturerad och diciplinerad student? Jo, kanske. Nästa vecka. Eller kanske om tre veckor... Nej, struktur och diciplin var det ja. Inte min starka sida.
(Bevis för min brist på diciplin: har kollat på dokumentären "Osama bin Everywhere" och första säsongen av "Spaced" idag.)

På torsdag/fredag (inte riktigt 100% bestämt) bär det av till Dublin. Hoppas att det blir en del avslappnade stunder, god mat och dryck i det fina sällskapet (som jag möter upp med där) och en mjuk säng (och en bättre dusch!) på hotellet. Hoppas också att jag ska kunna få se Raglan Road utöver det att jag ska besöka Guinness-bryggeriet.