Tuesday 5 January 2010

10%

Precis så mycket av Sveriges vargstam skulle bort i ett försök att höra den stora del av befolkningen som i det tysta eller uttalat inte vill ha någon varg. Den delen av befolkningen som själva råkat ut för eller har grannar/vänner/bekanta som råkat ut för rovdjursattacker där får/lamm, häst/föl, kor/kalvar eller hundar har blivit totalt uppsprättade. För ni visste väl det att vargen är en lustmördare? Den dödar inte 20-talet lamm för att den är hungrig utan för att den ska ha dem till senare. Jag vet att jag inte vill ha det djuret i närheten av djuren på vår gård.

Vi hade en incident med en björn för några år sedan. Björnen dödade ett föl på annan gård innan den gick till oss och rev två av hästarna på våra marker. Alla som påstår att de som råkar ut för rovdjur får ersättning har inte den minsta aning om sanningen. Besiktningsmannen som var här erkände för oss att det var en björn som varit framme (det finns inget annat djur i Sveriges avlånga land med den tandraden) men kunde aldrig göra det officiellt på papper så att vi fick ersättning. Då skulle han bli av med jobbet. För här i verkligheten vill inte Sverige veta av att rovdjur kan ge sig på tamdjur, för det betyder ett betydligt större ansvar än tidigare.
Stödet för rovdjursstammar är generellt sett större i storstäder som Stockholm vilket jag finner föga förvånande - de har aldrig fått sina djur gjorda till kebab för ett rovdjurs höga nöjes skull.

Jag, en person med jägarexamen med tillgång till en uppsättning vapen, bryr mig inte nämnvärt om vargen fäller rådjur eller älg, för det är precis vad den SKA göra. Det är när den ger sig på tamdjur som jag reagerar. Ju större våra städer blir och ju mer folk som föds och tar plats desto mindre plats kommer i sin tur att ges åt varg och björn. Det jag tycker är djurplågeri är inte att skjuta rovdjur i det fallet utan att låta varg- och björnstammar till den storlek att de tvingas ta sig tilll mänsklig bebyggelse för att skaffa mat.

Att vargjakten blev det fiasko det blev var dels för att staten väntat för länge med att ge med sig för jakt och dels på att jägare utan erfarenhet av rovdjursjakt i vredesmod gav sig ut med vapen i hand. Jag likaställer den galenskapen med halvblinda gubbar som ger sig ut varje år och skadeskjuter vilt för att de inte "har tid" att skjuta in vapnet (som man SKA göra) inför jaktsäsong eller för att de "alltid har gjort så". DET ÄR INTE GOD JAKTETIK. För att jaga bör man ha ett bra vapen och god vetskap om hur/var/när man ska skjuta. Framförallt ska man kunna se det. Allt för att djuret i siktet inte ska lida. Dock, att beskylla jägareförbundet för hela fiaskot med vargjakten är också fel. Allt är inte deras fel. Tänk efter lite.

Och sist men inte minst till det miffo i BT idag som kallar drivande hund på rådjur djurplågeri för både rådjur och hund: om det är fallet så kommer jag att fortsätta att misshandla min hund för hon är aldrig så lycklig som när hon får spåra rådjur. Häromdagen stod det något i BT om att rådjursjakt borde förbjudas när det är skare på snön, men vilken rationellt tänkande jägare som helst förstår att man inte släpper hund på rådjur under de omständigheterna. Det är först då både hund och rådjur lider illa. Men om jag fattade saken rätt så är det INTE djurplågeri när vargen river sönder ett rådjur utan bara när en jägare skjuter ett rådjur.

No comments:

Post a Comment