Klagosång

I Storbritannien renar man även sitt vatten med klor. Jodå, det har man upptäckt. Det räcker med att man spolar i toaletten så luktar hela rummet badhus. Tänk då på hur det luktar när man har duschat.

Jag hittade för övrigt EN, säger EN, müsli på Tesco utan mjölksocker i. Jag är mycket skeptisk.
Och bara soya-produkter till alla andra behov. Det börjar att bli mer än lite svårt att inte bli irriterad när det kommer till just den biten, man får helt plötsligt färre möjligheter än tidigare vad gäller mathållning. Jag tror att det kommer att lösa sig ändå men det är trevligt att få klaga av sig lite.

Det är tomt på studenter här i Elm's Village än så länge, men jag har fått reda på att de flesta kommer hit först på lördag så då kommer hela stället att leva upp. Hela området talar om stor brist på boende människor.
Däremot var puben helt full at glada människor ikväll! Live-musik, öl och massor av trevligt folk. Jag var som finken i himlen så att säga.

Mitt rum luktar lite chokladaktigt utav doftljusen jag köpte på IKEA just som jag skriver det här inlägget. Måste få säga att det höjde mysfaktorn betydligt bara att få in de där tre små ljusen.

Trots all min klagosång så är det faktiskt en sak som höjer sig över alla andra bra saker (ja, det finns andra bra saker här än Guinness) och det är vädret - vi har haft strålande solsken sen landning igår. Det är helt fantastiskt att få se Belfast i sin bästa dager när man precis anlänt.

Och sist av allt något för alla Black Books-/Bernard Black-älskare; Jag har noterat flera bookshops inom gångavstånd och lokaliserat alla Oxfam-butiker.
Det är ingen som förstår min entusiasm. Jag känner mig ensam på den punkten.