Fancy a cuppa?

Ibland gillar jag Britannien lite extra.
Speciellt när Moo-Ma och Moo-Pa smusslar med sig brittiska téer i episka mängder som jag från början smugglade till Sverige i paket via posten från Nordirland. It takes me back to the Belfast days like a smack in the face.


Nu kan jag inte sluta dricka det.

Och hemtjänsten har sabbat min solbränna. Bonnabränna, mmmm.

The End

Nu äntligen är det slut på husvaktandet och inatt kommer Moo-Ma och Moo-Pa hem från stenarna i Britannien igen. Alltså kan jag med gott samvete hålla mig borta från huset igen och bosätta mig på ett fik den lilla tid som jag inte jobbar.
Funderar dock på hur lång tid det tog för Moo-Pa att övertala druiderna vid Stonehenge att han inte själv brukar klä sig i vit särk och utföra riter runt sommarsolståndet. Ibland kan man ju undra...
Slut är det också med träningsvärken som jag har fått lida utav i två dagar efter min kvart(!) på hästryggen. Då var det alltså dags igen imorgon då.

Midsommar behöver vi inte ens nämna i andra ordalag än att småbarnsföräldrar är beundransvärda, jag är fortfarande inte ett dugg intresserad av barn och mat är gott (speciellt i bra sällskap och ännu mer i rätt mängd).

Men nu ska jag och fluffet Mus-Ingvar tamejtusan mysa en stund.

Om han inte bestämmer sig för att det är skitkul att leka med mina nycklar klockan 04 på morgonen igen vill säga. Då kan Mus-Ingvar plötsligt flyga, häftigt va?

Lite för stolt

För första gången på nästan ett år så satt jag idag på en häst igen.
Imorgon: midsommar och träningsvärk. Jajjebullar.

Böcker och bakslag

Har nu börjat jobba regelbundet. Första passet bredvid 16:00-21:15. Bra tid. Dock är första passet ALLTID jobbigt på ett nytt arbete (så när alla pass blir ditt första när minnet är kort hos gamlingarna du delar ut piller hos, ja då blir det lite extra kämpigt).
Blev misstagen för pojke idag. Det har jag inte blivit sen jag var 12 år gammal och fortfarande kunde dölja att jag hade bröst. Hur man kan missa en H-kupa fattar jag inte.
Passet imorgon blir 07:00-16:00. Mindre kul.
FYI så smög jag just omkring på AdLibris igen medan jag mumsade i mig brödet som jag bakade förra veckan och upptäckte hur sjukt mycket intressanta böcker det finns bara ett par musklick bort. Grymt lockande att bara viska "måste man verkligen äta på Medeltidsveckan?" för sig själv och köpa en 10-15 stycken nya inslag till de redan många bokhögarna runt rummet. Bland annat pockar Sebastian Horsley's biografi Dandy in the Underworld - An Unauthorised Autobiography på min uppmärksamhet.
Mycket.

Hitchhikers

Lyssnade nyligen igenom första delen i trilogin om fem böcker som är The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (igen). Jag säger "lyssnade" eftersom jag råkar ha ljudböckerna som Douglas Adams själv har gett röst till i min ägo och hellre lyssnar på Adams' ljuva (nu sedan en tid tillbaka sorgligt tysta) stämma under en promenad än har min tunga Hitchhiker-samling som kvällslektyr trots att boken i sig duger utomordentligt till vilket som.
Den är fortfarande lika bra på att lyfta ett dåligt humör.

Wut?!

Jag har precis insett att Chuck Bartowski i andra säsongen av Chuck förmodligen, trots mina våldsamma protester, är min drömkarl (om jag nu var tvungen att ha EN). Om det inte var så att han var en påhittad karaktär i en tv-serie alltså.



Och nej, jag kommer inte att skriva särskilt ofta i sommar. Jag kanske kommer att skriva om jag har en stark åsikt jag behöver uttrycka. Jag har dem ibland.
Eller om jag är arg/förbannad/överlycklig/läser en bok/whatever.
Håll koll.

Still in love

Yes. Fortfarande kär i min Wolverine-tröja.

Idag har det varit jag, kaffe, Diablo, ljudböcker, orange nagellack och en enorm saknad för människor som jag pluggat med de senaste tre åren.

Håret

Jag känner mig snaggad, alternativt 12 år gammal (att bli klippt av sin mamma gör det mot psyket), och är fortfarande arg över förlusten av håret. Jag har inte varit såhär korthårig sen jag hade så kort hår i nacken att frisörskan rakade bort det kortaste och det är ganska exakt 4 år sen. Det låter lite skrämmande och det är det.

Ändå känner jag att jag behöver förklara varför jag är så arg.

Hår är en del av fåfängan eftersom det är ett uttryck av identitet och viktigt för våra utseenden. Inom hinduismen är fåfänga så omoraliskt att man i sin hängivenhet till gudarna rakar av sig sitt hår flera gånger under en livstid. Ett värdefullt offer till gudarna likväl som ett tecken på tillgivenhet.

För mig är hår viktigt.

Att man tar hand om det och att man vågar uttrycka sig genom håret.

Jag har velat ha långt svallande hår sen jag var 13 år gammal för att det för mig är ett tecken på kvinnlighet, skönhet och ser väldigt friskt och somrigt ut (dessutom råkade The Fellowship of the Ring ha premiär samma år och det fanns för mig inget kvinnligare än Galadriel). Ändå har jag testat en del hårstilar sen dess för att jag saknat den väsentliga tjockleken man behöver för att ha långt hår. På senare år har den genom fantastiska mängder silica ökat.

Kvinnlighet.

Den här sommaren hade jag hoppats på att också se sådär läskigt kvinnlig ut med långt svallande somrigt hår som jag gjort mitt bästa att ta hand om den här våren endast för det syftet vilket gör att när någon klippte av håret blev jag automatiskt förbannad.

Någon tog mitt hår.

Så just nu står valet mellan ännu en sommar av uppsatt och tråkigt hår, en sommar ständigt klädd i hatt eller inköp av peruk. Jag funderade hastigt också på att sy en uppsjö av 50-talsinspirerade kläder för att kunna springa omkring som (en något fylligare) Audrey Hepburn...

...eller valfri karaktär av kvinnokön ur Pleasantville.

Lockande.

Idag...

...har jag inte bara hunnit med att dra en vända till Borås för införskaffande av uppsatslitteratur, jag har också tankat upp mina sista pengar och skickat in ännu ett klagomål till Change för undermålig kvalité.
Jag har dessutom hunnit bli skalperad utav Moo-Ma och bli anklagad för lathet eftersom jag valt att inte bry mig om det faktum att jag inte börjar jobba heltid förrän om 1½ vecka.
Jag fick i alla fall spendera ett par timmar av dagen med gott sällskap.
Men jag är ändå arg.

Schemalagt

Jaha.
Då var man Hemma på berget vid Åsunden igen. Jaaaaaha. Uttråkad? Redan? Jag? Aldrig. Skulle aldrig falla mig in.
Suck.
Jag behöver verkligen komma igång med jobb, uppsats, djurträning, matlagning, bakning, klädsömnad och upprustning av bil. Om jag är smart så har jag att göra i många månader framåt.

Och jag har dessutom fått ett jobbschema som bara bevisar existensen av Murphy's lag - det visar sig att jag ska jobba både under Kungahälla Medeltidsdagar och dagen då jag borde vara på ett gymnasium och dela med mig om mina upplevelser av universitetsstudier.

Det enda positiva jag kan se just nu är att Musse aka Mus-Ingvar aka Fluffet flyttat in hos mig.

Den här sommarens jobb börjar imorgon.

Frisk?

Har inte haft feberrelaterade problem på hela dagen så kvällens middag ser ut att vara räddad.
Nu återstår bara problemen vi inte kan göra något åt.
Huvudet, ni vet.

Bättre

Det känns bättre nu - jag känner mig t o m ganska normal i huvudet nu istället för febern som gör att jag känner mig som om jag tagit X antal shots för mycket och blivit slagen i timtal av tre skinheads.
Efter den ganska lyckade metaforen så skulle jag egentligen vilja ta ännu en diskussion angående män och deras smått underliga tankegångar men jag tror att jag ska hålla mig borta från det eftersom jag inte har en aning om vem som faktiskt läser min blogg. Jag kan ju annars bli aningens uppeldad under mina monologer och uttrycka mig mindre diplomatiskt.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att män är underliga.

Varmt

Varmt och soligt ute, varmt och febrigt i mig.
Allt gör ont från fötter till huvud.

Jävla tuttar

Var på Change idag men var nog inte riktigt så förbannad över den bristande kvalitén på deras utbud som jag trodde eftersom jag varken skrek eller svor åt butiksbiträdet utan glatt köpte tre nya bh'ar för en galen summa riksdaler. Dock upptäckte jag att emedan min bakdel blivit mindre och byxor är lättare att trä på denna kropp byggd av socker så har bysten tyckt om det där med att gå på gym 3-5 ggr/vecka och beslutat sig för att växa lite till.
När man har en stor byst (inget eget val kan tilläggas, jag valde INTE att ha giga-tuttarna från Helos) så tvingas man till att köpa stabila bh'ar för att spara på ryggen och jobba emot tyngdlagen. Då tycker jag att det minsta man kan kräva är att det inte går sönder efter 1-2 användningar. Min h-kupa kostar mig pengar jag inte har.
Jag vet inte om jag ska gilla det eller få ännu mer ångest över att dagarna då man kunde inhandla bh'ar på H&M och Lindex för 129 spänn styck är long gone.
Men ja, det var vad jag ville dela med mig idag.
Jo, det är nog lite ångest faktiskt.
Mitt VISA-kort svider.

Fikan med Marie var trevlig i alla fall.

Fail?

Igår var det meningen att C-uppsatsen skulle in.
Det blir alltså opponering i september för min del eftersom mitt ofärdiga exemplar fortfarande ligger på datorns C: och gottar sig.

Min morgon bjöd på en del överraskningar i alla fall. Efter 12 timmars sömn tittade jag mig i badrumsspegeln och, förutom att jag insåg vilket 80-talsfluff jag vaknat med, också uppmärksammade att jag har ett litet blåmärke på höger ögonlock som jag inte har en aning om hur det kom dit. Om jag någon gång under natten slogs med mig själv så kommer jag inte ihåg det men tycker likväl att det var onödigt...