Händelseförlopp

Helt plötsligt fångas jag i en djup kram och hon börjar prata i mitt öra.
"Du vet att du inte behöver tala med mig om det, men tjejen, vad hände egentligen på Irland?"
Jag känner hela min kropp stelna. Har jag verkligen förändrats så mycket sen förra våren? Är det så tydligt? Hur tydligt? Kan hon se rakt igenom mig och min pedantiskt nyuppbyggda fasad?
"Nä, jag litar inte på folk" svarar jag när jag bryter mig loss. Inget bra svar. En undrande blick frågar mer än det jag vet att hon kommer uttrycka med ord så jag fortsätter.
"Jag var ensam väldigt mycket."
Allt kommer tillbaka, minnen väller fram i horder men jag trycker våldsamt ner det igen med ett leende. Lägger ännu en tegelsten i fasaden och går vidare. Mumlar för mig själv att allt är som det ska för det ordnar sig till slut. Människor förändras. Eller gör de det?
Allt är som det ska.
Allt är som det ska.

Uppsats nu.