Jorden anropar

(Tillfällets inlägg blir på hederlig svenska eftersom jag är för trött för något annat.)

Tänka sig att jag faktiskt också kan ta mig i kragen ibland. Jag hörde av mig till min handledare i förrgår (äntligen, det är ju inte alls så att senast jag hörde av mig till honom så var det typ två veckor kvar till valet) och bokade en handledningstid för min fabulöst bortträngda c-uppsats. En telefonhandledning. Det kan bli riktigt intressant. Ändå är det enda jag kan tänka på hur kort lånetid jag har kvar på mina böcker och hur jag inte kommer hinna läsa dem. Jävligt omotiverande. Jag köper hellre ett löpband.

På tal om löpband så sprang jag mig också svettig på gymmet idag men ignorerar fortfarande att jag behöver packa väskan inför helgen i Kalmare stad. Snarare en lördag i Kalmare studentstad. Ovve-sittning på lördag med hattema. Ovve är alltså mer känt som overall i studentkretsar. Inte så att vi kan rädda Corehouse från dess sorgliga öde (ett visst oengagemang från studenterna har orsakat jobbarbrist) men vi kan ju fylla lokalen medan stället är kvar. Resten av helgen kommer att spenderas i mysiga kläder hos bästaste Fisken.

Jag är för övrigt lite irriterad. Syster påpekar alltid att nörd är den nya innegrejen men jag har inte riktigt velat tro henne av uppenbara skäl (varför skulle något man mobbas för under ålder 6-19 plötsligt vara något häftigt?). Jag insåg dock hur rätt hon hade så fort jag äntrade Stockholms multikulturella tunnelbanesystem. Överallt såg jag kavajer, stora stickade halsdukar, kängor, piercingar, hängslen och glasögon som ser precis ut som mina. Att deras brillor förmodligen var 2000 kronor dyrare är inte det som irriterar mig, nej, det är att jag plötsligt såg ut som om jag försökte passa in.