The year that was 2010

What THE F**K happened?
Since when does time move in such an extreme velocity? Another year's at its end and though I've got older I can't say that this year's brought wisdom. At least not the kind I can use.

Best of 2010:
*I got pierced. Again. Just as much fun every time despite the fact that half of the piercings I've had done haven't healed well or at all and had to be taken out. The interesting ones are still there though. I wonder - what's next in turn?
*Once again visited Scandinavian Sci-Fi, Game & Film Convention in Gothenburg. Stormtroopers and nerdiness galore! See you there in February?
*I was actually in New York City, USA. For real and not just through Woody Allen's distorted camera lense.
*I bought my Akira Kurosawa box. 17 Japanese masterpieces in one box. My life-long obsession was finally put to rest. Somewhat. I'm still missing a few Kurosawa epics.
*Visited Stockholm Beer & Whiskey Festival. Now that's an experience you can taste!
*One of the last things of the year was buying the Queer as Folk complete series boxed set. No need for more explaination.
*I discovered Sebastian Horsley. No need for explaination in this case either - just read Dandy in the Underworld and see for yourself.

...and then it's high time for some bitching, people, I give you:

Worst of 2010:
*I moved away from Kalmar and with it - the gym. Moving away from the city isn't half as bad as moving away from the gym but moving from the gym isn't half as bad as moving from the people. When they still liked me that is. This one is a bit two-sided.
*Due to too much stupidity collected in one skull, I didn't manage to graduate and get my University degree.
*I didn't expand my tattoo even though I would very much like to. I wonder what else I'm too lazy/chicken shit to do?
*I seem to have fucked up so many friendships I barely have any left. I think I might actually have a problem with my brain being missing. It might be an empathic problem as well.
*The bastards of Blizzard didn't release Diablo III.

For 2011:
We'll just have to see what the next year will bring. Hopefully, it'll be some old friends meeting anew, new friends getting together, tattoos, books, tea, movies, laughter, picnics, sci-fi, fantasy but mostly, I hope for lots of love.

Gonna stop

Yes, I'll stop talking about it as soon as I get it out of my system: Queer as Folk.My 18 DVD box containing all 5 seasons and all 83 episodes has finally arrived.

(Also notice the Bleach t-shirt I'm wearing.)

Jimbo's the 42nd

The thought hit me a few weeks ago but it's not until now that its full meaning really came to me.

Walt Disney's 42nd classic is Treasure Planet.

Is it only me that find that funny?

Let me explain; My trail of thought went from Treasure Planet being the 42nd movie in the Swedish Disney franchise milking "Disneyklassiker" series, to the movie being about adventures in space. Moving on, the number "42" is the answer to Life, the Universe and Everything in Douglas Adams' The Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Which is of course about plenty of adventures in space. Voilà.

My ability of association is astounding.

Winter

Common prejudices about Sweden include stuff like that the whole country’s covered by glaciers and that polar bears roam the streets. Neither is true. Sure, some stray moose enter bigger towns now and then and wolves scare small dogs half to death. Where I live we’ve had a bear chasing after our horses once but that specific bear was brown.
Maybe it is a bit exotic living here after all.

Fynd på Gärdhem

Ibland är det fantastiskt att vara jag.
Gärdhem är en secondhandbutik i Dalsjöfors som drivs av en ideell kristen förening och hjälporganisation. Inkomsterna skänks till ett antal olika hjälpåtgärder jorden runt och driver butiken (som brukade vara ett ålderdomshem) som är öppen lördagar 10-13 (löjligt kort tid om du frågar mig). Numer används hela byggnaden (innan behövdes bara halva) så att möbler, kläder, böcker, prylar och krimskrams kan trängas bättre med cafét (som jag tyvärr aldrig hunnit prova).
Jag slängde mig över 3 meter ockragult ulltyg i lördags. Eftersom det var halva priset på hemtextilier fick jag det för 15 kronor. Ja, ulltyg för 10 kronor metern (som blev 5 kr/m) istället för 129-199 kr/m. Och en slips för 2,50. Det hängde en maläten frack för 175 kr rakt framför synen på mig i ungefär 10 minuter. Det var alltså de 10 minuter så jag seriöst funderade på att köpa den.
Ibland kommer det awesome dagar med möjligheter och dem fångar man.

Men vänta! ...det blir bättre

Vattnet frös. Det är tillbaka nu men ett tag där var det mord i åtanke.
Åh, vad jag älskar att bo på landet (synd att sarkasm och ironi, som båda är näst intill konstanta kompanjoner till mig, inte riktigt är kompatibla med skriven text).
Bredbandet fungerar knappt under vissa tider på dygnet eller inte alls om det blåser. Eller regnar. Eller snöar. Vi har nu ca 50-60 cm snö.
Att bo i ett hus från sent 1800-tal betyder också att det är ett stockhus. Dåligt isolerat (med viss hjälp av mossa, sågspån och i vårt hus fall tydligen också gamla kläder, skor, böcker och tidningar). Gamla fönster. Som det blåser in genom trots att de är stängda (gardinerna rörde sig i vinden när fönstret var stängt innan jag som den händige människa jag är satte dit isoleringslister).
Jodå. Vilken idyll det är att bo i hus på landet. Idyll. Mmm.

Geralt vs. Nuada

Geralt of Rivia
vs.
Prince Nuada of Bethmoora

See any similarities?

The Hutt recommends: the Witcher

Andrzej Sapkowski - The Last Wish.
It's the first of the novels about the witcher Geralt of Rivia. Years ago I watched the Polish tv series Wiedzmin (that's Polish for "witcher", and the film is just a cut version of the series, no joke) and have admired the RPG computer game since it came out in 2007 (oh well, mostly the booklet and the special edition artbook that came with the game a friend of mine bought, and this year The Witcher 2 is out in stores - whoopie!) so I figured that I should complete the circle and read the books that all of it is based on. I have. I'm not disappointed. Far from in fact. If I'm in the situation where I have to choose between one of the three (now four, but forget that for a moment) I'd choose the books. Why? Mainly because there's was a lack of funding with the series/film(seen from Western standards of course) and with the game I'd actually have to do something to make the story move forward. I'm lazy and Sapkowski makes fairytales so much fun. Snow White suddenly turned into a vicious mercenary out for blood and the Genie in that bottle... isn't as well-behaved as you remembered him to be in the Disney film.


What still sort of strikes me as odd is how I when I watch game trailers see this strange similarity between Geralt and a certain bitter (yet extremely handsome) elf prince (I'm talking about Nuada from Hellboy II here).
It's worth at least a thought.

Ett år

För exakt ett år sedan satt jag som en frustrerat liten grävling vid min dator i Belfast och försökte leta reda på en hjärna, en gnutta motivation och smarta formuleringar till en literature review och en sammanfattning av Politics of Recognition (inlägg "Sökes: Hjärna").
Jag är fortfarande som en frustrerad liten grävling men med en nypa mer bitterhet och cynism. Inte fan är jag smartare i alla fall.
Det regnar här också. Där är det ingen skillnad heller.
Skillnaden kanske ligger i att jag faktiskt pluggade där. Nu, not so much.
Jag hade något som kunde ta mig igenom hela vistelsen. Jag ville ha bra betyg, jag ville hem efteråt och jag hade en hel underbar stad att utforska.
Nu vet jag att jag har jobb fram till jul och en uppsats som måste bli klar. Någon gång. Sätter jag en deadline vet jag att jag kommer att nå den bara för att rusa förbi tills jag inte ser den ens med kikare.

Here kitty...

Mus-Ingvar (now almost always referred to as Fluff-Ingvar) is growing into one big cat!

The A-Team (?)

Felt I had to watch The A-Team the other day. Mostly because of Liam Neeson. A little because of Bradley Cooper. I ended up liking Sharlto Copley (you remember the guy from District 9, don't you? Awesome actor) thanks to his portrayal of the slightly insane Captain Murdock.



Taken together it's brainless action galore so I'm guessing that one can only like this if one have seen (and loved) the 80's tv-series. Prejudice does that to you.
It's a bit like me and the X-Men movies. They're very much out there in the world of the obscure and ridiculous with yellow spandex and all that, but hey, it doesn't change the fact that I'm a huge fangirl all the same. X-Men - The Last Stand on the other hand DOES NOT EXIST in my world of fandom.
THAT was a disgrace to the Marvel Universe.

Lat?

Hade riktigt roligt åt en vän idag när jag slagit mig ner med en bok på cafét jag fördomsfullt verkar ha favoriserat. Jag tog för en stund ner boken från ansiktet och upptäckte vännen som satt ett par bord bord och kort därefter mötte jag dennes blick samtidgt som jag fick ett sms. Från vännen ifråga. Han hinner dessutom skicka ännu ett sms där han förklarar att han kommer över till mitt bord innan han slår sig ner hos mig.
Då har han i brist på mitt mobilnummer letat reda på mig på hitta.se isället för att helt enkelt gå över och kolla om det var jag.
Ibland kan man undra...

Just a feeling

Just to make the situation clear to everyone:
Feel free to comment on anything you read here.
Really. I don't bite.
Question my sanity - it amuses me.

Douglas Adams' books

I know I've written about my ever-lasting love for Douglas Adams before, but a good thing's always worth repeating...

D. Adams' Books (those in orange, I haven't yet read):
The Private Life of Genghis Khan (1975)
The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (1979)
The Restaurant at the End of the Universe (1980)
Life, the Universe and Everything (1982)
The Meaning of Liff (1983, with John Lloyd)
So Long, and Thanks For All the Fish (1984)
Young Zaphod Plays It Safe (short story) (1986)
Dirk Gently's Holistic Detective Agency (1987)
The Long Dark Tea-Time of the Soul (1988)
The Deeper Meaning of Liff (1990, with John Lloyd)
Last Chance to See (1990, with Mark Carwardine)
Mostly Harmless (1992)
Douglas Adams's Starship Titanic (1997), in fact written by Terry Jones (who insists he wrote the whole thing while in the nude), but based on an idea by Adams.
The Salmon of Doubt (2002), unfinished novel manuscript (11 chapters), short stories, essays, and interviews.

All of them hilarious. So if you ask me - this guy was special.
Now I'll just have to get my hands on The Meaning of Liff and the Doctor Who episodes Adams wrote...

Have also found out that our derest Mr. Adams died from suffering a heart attack while he was working out at a private gym in California. It subsequently turned out that he too, like his most adorable Hitchhiker characters, knew where his towel was. He didn't even turn 50.

Geeks gone goofy

You know the kind of people completely without any sort of social life, sitting around creating stories based on other peoples stories (what we'd call "fan-fictions")? People who make their own characters (so-called "Original Characters"/"OC's") only to place them in, lets say, the The Lord of the Rings universe? Or the Harry Potter universe for that matter?
Isn't that just sooooo geeky?

My HP character's here.
Here.
And here.
And here too.

Yeah. I'm THAT geeky.
I'm two steps away from being a full out pure-blood L.A.R.P.*'er.
...OK, maybe I'm not THAT geeky. But I'm pretty f-ing close.

*L.A.R.P. = "Live Action Role Play", in Swedish also called "lajv".

Så roligt har jag det

Det bästa som hänt mig idag är att jag blev uppringd av min arbetsgivare och meddelad att jag fått ett eget schema att gå på fram till jul. Jag vet alltså att jag har jobb fram till jul. SÅ kul har jag det alltså.
Jobb = bra. Bara jobb = dåligt.

Aja. Nu kan jag planera min tillvaro i alla fall.

Ibland tycker jag att Ulricehamn suger lite extra.

Där fick jag för det

Igår morses gick jag upp tidigt. Ja, tidigt för att vara frivilligt, alltså runt 7:15 och drog på mig mina nya joggingskor. Musiken på mp3'n var lika fantastiskt blandad som vanligt (Cee Lo Green delar plats med Corroded, Rascal Flatts, 30 Seconds to Mars och soundtracket till The Princess and the Frog) och under de första tio minuterna ute kändes det bra. Riktigt bra. Sen började jag få skoskav, men jag sprang lite till i ren ilska. Sen fick jag halta hem. Väl hemma hade jag skoskav i storleksordning Polen i släptåg. Nu kan jag inte ha på mig skor.
Där fick jag för att jag var rastlös.

Jag började läsa J.D. Salinger's The Catcher in the Rye i början av veckan eftersom den tydligen är en klassiker i USA. Har inte många sidor kvar nu men det har varit ren tortyr att läsa den. Inte i Twilight-andan av tortyr men bra nära.
Där fick jag för att jag var nyfiken.

Let it snow, let it snow, let it snow

Vår första snö. Innan den försvann.


Det såg bra ut när den bara låg där. Sen började det regna. Och plogbilen kom inte som den skulle. Min bil är kass i det vädret men jag gillar att köra den ändå. Än ligger jag inte i diket.

Life right now

Cons:

1. It’s raining. Horizontally. That's November in Sweden for ya.
2. Headache in spite of coffee gulping.
3. Essay writing. It sucks. I thought QUB was bad.

Pros:

1. I’ve got tea in all the colours of the rainbow.
2. Cookies. Lets not forget the cookies.
3. Castle. Anything with Nathan Fillion really.

The Eternal Dandy

"A dandy (also known as a beau, gallant or flamboyant person)" according to Reference.com, "is a man who places particular importance upon physical appearance, refined language, and leisurely hobbies. Historically, especially in late 18th- and early 19th-century Britain, a dandy, who was self-made, often strove to imitate an aristocratic style of life despite coming from a middle-class background.
Given these connotations, dandyism can be seen as a political protestation against the rise of egalitarian principles — often including nostalgic adherence to feudal or pre-industrial values, such as the ideals of "the perfect gentleman" or "the autonomous aristocrat".
Though previous manifestations, of Alcibiades, and of the petit-maître and the muscadin have been noted by John C. Prevost, the modern practice of dandyism first appeared in the revolutionary 1790s, both in London and in Paris. The dandy cultivated skeptical reserve, yet to such extremes that the novelist George Meredith, himself no dandy, once defined "cynicism" as "intellectual dandyism"; nevertheless, the Scarlet Pimpernel is one of the great dandies of literature. Some took a more benign view; Thomas Carlyle in his book Sartor Resartus , wrote that a dandy was no more than "a clothes-wearing man".
Charles Baudelaire, in the later, "metaphysical," phase of dandyism defined the dandy as one who elevates æsthetics to a living religion, that the dandy's mere existence reproaches the responsible citizen of the middle class: "Dandyism in certain respects comes close to spirituality and to stoicism" and "These beings have no other status, but that of cultivating the idea of beauty in their own persons, of satisfying their passions, of feeling and thinking .... Contrary to what many thouthless people seem to believe, dandyism is not even an excessive delight in clothes and material elegance. For the perfect dandy, these things are no more than the symbol of the aristocratic superiority of his mind.""

I'm sorry, but I have a thing for Sebastian Horsley right now. He was a man that could freely admit to being an complete fake in a world where no-one else seems to be able to. Here are some of his feelings about the term "dandyism".

Halloween

Oh, this lovely time of Halloween. The time of zombies, vampires, werewolves, general hordes of dead people and jack lanterns; i.e. it’s one heck of an excuse to get dressed up. Last year I was stuck in Belfast in a raging fit of self pity deep underneath a pile of books as tall as me so this year I really wanted to do something special. Yesterdays Halloween party made Dias de los Muertos meet Arthur Dent and a dead Victorian lady mingled with a modern day soldier. Interesting.
And, ahem... forgotten camera is forgotten. But I’ve got my eyes on a new one - one that can actually take some good pictures. We’ll see.

Btw. Embarrassed as I am about it I’ll have to admit I’ve been listening to Darren Shan’s book series “The Demonata” during the last few weeks and though they’re sometimes both childish and simplistically written I enjoy them. They’re easy on the ear. Supposed to be interesting for hormonal teenagers. It keeps time moving.

"Aah, shit."

(Post in Swedish follows)
Uppsats, uppsats, uppsats... Den ofärdiga C-uppsatsen som är min nyckel till examen.
Det är vad som borde finnas i mitt huvud just nu men det känns som om det är 3 000 andra grejer som tar upp hjärnan istället.
Mest tatueringsidéer, pengar som skriker på att bli spenderade på en systemkamera, ny piercingslängtan, sjuka djur, kläder och ett smått bubblande hat mot illvilliga människor och min dator som fortfarande vägrar spela mina DVD'er.

Can't help it

Even to a nerdy cynic like myself there are a few highlights of the normal year that I wouldn’t miss for the world (the chance to get coffee with Guillermo del Toro and discuss movies would definitely turn my attention though). One of these important events would be The Medieval Week on Gotland, another one would be Towel Day.
However, there is one event that’s just as significant as the two just mentioned:

The Scandinavian Sci-Fi, Film and Game Convention.

There are three of these conventions completed during a year in three different Swedish cities; Gothenburg (Göteborg, or “Götet” for some of you Swedes), Stockholm and Malmoe (Malmö). It’s three weekends of complete and utter nerdiness. Comics, movies, anime, cosplayers, action figures, you name it - it's there. Therefore, I approve. A lot.
Thing is that I live closer to Gothenburg than any of the two other cities and I’ve visited the convention the last three times, walked straight into the sci-fi legend Lance Henriksen one year, lost in the crowd milling around together with Imperial stormtroopers, scout troopers, nazgüls, elves, hobbits, L.A.R.P.’ers, Trekkies and an occasional ewook.

Come to think of it, Henriksen is the only celebrity I can think of that I’ve seen mingle with the fans. Considering that there are at least 4 celebrities at each convention, that’s impressive. Bitterly, I’ll admit that I didn’t dare talk to him when I had the chance; I thought I’d faint like a proper idiot. Billy Boyd and Craig Parker were there the year previous to my first visit (yeah, still mad about that) so don’t come and say that only losers come visit these things.

Anyhow, back on the point – I’m already looking forward to that first weekend in March next year that I’ll once again fill a car with friends and head off to the beautiful sight of Gothenburg. All I’ve got left to do now is decide what to wear...
I'm not the least bit obsessed.
A bit perhaps.

"Freakish"

Could it be? Have I found a book that had me caught in ecstasy by the first sentences? I mean, really... I expected quite a bit of Sebastian Horsley’s unauthorized autobiography Dandy in the Underworld but seems to have left out the fact that even I can be surprised once in a while.

Who wouldn’t love a book starting as follows:

“When Mother found out she was pregnant with me she took an overdose. Father gave her the pills. She needed a drama from time to time to remind her that she was still alive. The overdose didn’t work. Had she known I would turn out like this she would have taken cyanide.”

What knowledge of the own person! What deep cynicism. How intreaging.

To be continued...

Boooooks!

Like I’ve claimed before; nerd will be nerd and to prove it I’ve read a few novels in the last two weeks that mainstream Swedes (and other) might not quite fight to get a hold of...

Bareback, by Kit Whitfield
To be what’s to us a normal human being (you know, bipedal humanoid originating from Earth), a creature in this novel rudely called a “bareback” or “skin”, is in fact being abnormal. Turning into a creature with fur and sharp fangs every full moon, a werewolf, now THAT’S normal; at least, it is in Kit Whitfield’s world of lycanthropes and it is under these circumstances that we find our noir thriller where barebacks, all employed by the underdog (sorry) agency called DORLA, cleans up the mess during and after moon nights.
I really enjoyed the originality of the story and the first 75% of the book when it still had a clear purpose, a purpose that was slowly yet undoubtedly lost somewhere along the way. People who’ve read Michael Collins would probably agree with me when I say what I say about the stumbling plot, but all in all it’s an awesomely good idea poorly executed.

The Bartimaeus Trilogy, by Jonathan Stroud.
OK, I know it’s three books but they’re quite childishly funny in that awful giggly sort of way, so I went through them a second time around.
Imagine a world where magic exists, not like Harry Potter, mind you, but rather, a world where an aristocracy is so much more powerful than the commoners (the non-magical crowd) because they're trained to become magicians and therefore able to summon demons to do their bidding, wicked as it might be. London and the rest of the great British Empire are governed by magicians (just like Old Egypt, Babylonia and Prague once was), presently under the rule of Prime Minister Rupert Devereux and his ministers. It’s from this basis we follow Nathaniel, in the beginning a young boy and magician-to-be, who on his journey to seek justice meets demons of every kind, ambition, cruelty, crime, resistance, power-crazy lunatics and unexpected friendships.
It’s a well thought through plot with plenty of characters you can’t sort in the normal stereotypical fantasy categories; “The Hero”, “The Bad Guy”, “The Minions”, "The Love Interest" and so on. Everyone in Stroud’s books has at least two sides – there is no black or white. It’s all a lovely shade of grey ambiguity.
The absolute highlight of the novels is the djinni Bartimaeus as he comes up with new inventive ways to insult humanity and magicians especially.

I highly recommend the audio version read sy Simon Jones. Easy on the ears and easy to follow.

Pride & Prejudice & Zombies, by Seth Grahame-Smith (and Jane Austen)
Basically, it’s precisely what Pride & Prejudice would have been if zombies existed. Instead of embroidering, our heroin Elizabeth Bennett now enjoys cutting the heads off the so called ”unmentionables” roaming the whole country with her katana. If you like the original novel, like I do, you’ll be able to appreciate this as well. If you like zombies, say, like I do, you’ll like it as well. If you’ve read Pride & Prejudice just to find it a bit tedious, look at this as a parody and just laugh at the pure absurdity.

Z-Day

Killing zombies in Titan Quest Immortal Throne while listening to Seth Grahame-Smith's Pride & Prejudice & Zombies and then move on to watch Shaun of the Dead.

Fuck-a-doodle-doo what a great day.

Movies I Must See

I got my own copy of "1001 Movies You Must See Before You Die" two years ago and have since watched about 150 more of those movies mentioned in the book than I had when I started out.
Some of them have been true masterpieces and a pleasure on the eye, no doubt there, but some of them have just made me wonder what idiots it was that agreed to produce that kind of crap to begin with. Personally, I found Blade Runner to be one of those, a fact that made me lose friends on Flixster.com. And I never quite understood what was so wonderous about Dead Man with Johnny Depp either.
However, the book has made me take a look at movies I never thought I'd find without it. Movies that has made a difference to me; In The Mood For Love, Withnail & I, The Purple Rose of Cairo and Down By Law just to mention a few of them.
Anyway.
Since I got my 2005 edition there's been a few more, much because they never stop making movies; the latest published this year and the list You Must See is now, judging from my latest rummage through the internetz, about 1079 movies long (this is counting all the movies that's been removed from the rest of the book to make room for new "masterpieces", say, Avatar and Inglorious Basterds in the 2010 ed.).

I guess I'll just keep going.

Shit

The thing that really disappoints me about life is that time and again I believe something negative will happen and life never proves me wrong...

Jorden anropar

(Tillfällets inlägg blir på hederlig svenska eftersom jag är för trött för något annat.)

Tänka sig att jag faktiskt också kan ta mig i kragen ibland. Jag hörde av mig till min handledare i förrgår (äntligen, det är ju inte alls så att senast jag hörde av mig till honom så var det typ två veckor kvar till valet) och bokade en handledningstid för min fabulöst bortträngda c-uppsats. En telefonhandledning. Det kan bli riktigt intressant. Ändå är det enda jag kan tänka på hur kort lånetid jag har kvar på mina böcker och hur jag inte kommer hinna läsa dem. Jävligt omotiverande. Jag köper hellre ett löpband.

På tal om löpband så sprang jag mig också svettig på gymmet idag men ignorerar fortfarande att jag behöver packa väskan inför helgen i Kalmare stad. Snarare en lördag i Kalmare studentstad. Ovve-sittning på lördag med hattema. Ovve är alltså mer känt som overall i studentkretsar. Inte så att vi kan rädda Corehouse från dess sorgliga öde (ett visst oengagemang från studenterna har orsakat jobbarbrist) men vi kan ju fylla lokalen medan stället är kvar. Resten av helgen kommer att spenderas i mysiga kläder hos bästaste Fisken.

Jag är för övrigt lite irriterad. Syster påpekar alltid att nörd är den nya innegrejen men jag har inte riktigt velat tro henne av uppenbara skäl (varför skulle något man mobbas för under ålder 6-19 plötsligt vara något häftigt?). Jag insåg dock hur rätt hon hade så fort jag äntrade Stockholms multikulturella tunnelbanesystem. Överallt såg jag kavajer, stora stickade halsdukar, kängor, piercingar, hängslen och glasögon som ser precis ut som mina. Att deras brillor förmodligen var 2000 kronor dyrare är inte det som irriterar mig, nej, det är att jag plötsligt såg ut som om jag försökte passa in.

Mushrooms! (again)

We went in search of mushrooms but didn't quite expect a veritable forest of them. After two hours we got angry when there wasn't any more basket to put mushrooms in. "Desperate times - desperate measures" I thought and plucked off my beanie but changed my mind.

Yes, much of my life circles around food.

Dignity, pfft.

It's really hilarious how everyone assumes that just because I work within the elder care business and with disabled children I want to become a nurse or anything remotely close to nursing.
I don't.
I study politics.
However, since no one else wants to take care of others that by circumstances unknown can't take care of themselves, it's ridiculously easy to get a job like that. Assistants of any kind. Leave dignity behind, sell your soul and forget about high salaries but it's better than nothing when you're not yet done with your university degree.
That's NOT in nursing.

STHLM

I came, I saw, I drank a shitload of beer.
Now that's a good summary of a friday night well spent in good company at the Stockholm Beer & Whiskey Festival of which I've already informed you (see the post: "Love Hurts"). It was amazing but got more than a little strange when I tried a beer tasting like cherries...

Beside that, I met Nee-san and her man and marvelled over how two people and a dog can live in a hut... sorry, cottage... no, house, as small as theirs. It obviously works for them. Despite the tiny space available I didn't really feel like leaving their valued company. There's nothing like eating breakfast with those two; it has never been cherished that way in any household I've ever had the pleasure of visiting.
Also met people whom I've grown to love over the years as we've met only once every August for The Medieval Week on Gotland. We ate great food (thank you Nee-san for the mushrooms), drank quite a bit of wine and talked until three in the morning. It's been a while since I did that without noticing.

Stockholm's still one of those places I need time to explore. I will definitely return. If not only to investigate more cafés...

No pictures. I didn't forget the camera. I forgot the batteries.

BBD

Happy Black Books Day!

To celebrate we'll watch the complete Black Books series, drink cheap wine, curse with a strange Irish accent and... eh... smoke a gazilllion cigattes and... eh... wear ill-fitting dirty suits...

Ahem.

Love hurts

Call me a total sap but I've just recently realised that love actually does hurt. What hurts the most is that I, as it is at the moment, can't do anything about it. It should be pissing me off but instead I feel empty and tired to the bone.

Anyway, back to business, I hope that the upcoming weekend of Stockholm Beer & Whisky Festival can cheer me up. My sister'll pay for my admission though I'll have to pay for my own beer... Oh well. I think I can live with that. First, I'll have to survive commuter trains and subways but if I handled N.Y.C. traffic with ease, I'll surely manage this as well.

I read up on some of my favourite actors today and I just want to point out that Liam Neeson and I have both attended Queen's University in Belfast. Yeah, that's pride.

And I must be more bored than I imagined since I keep looking for ideas for tattoos and piercings everywhere I go... Suggestions?

True Blood - Season Three

Yes people, against better judgement as I should be studying Politics, I just finished the third season of the highly acclaimed vampire series True Blood and as much as I hate to admit that another Skarsgård has taken both Hollywood and me by storm, he has.
Considering the strangely abrupt ending for all characters involved I’m not expecting another season (though there is a season four in production as we speak) but to be fair it’s been a fun ride and the vampire legend has been used, or abused according to others, yet another time. Personally, I enjoyed the sexual theme throughout the whole series, mostly because that’s what the original Dracula (the one by the crazy Irish guy, Bram Stoker, you know) legend was about; the Count Dracula came from the East to invade the British Empire and suck the pure virginal blood of poor innocent British women through penetrating their necks with his sharp teeth (important word being “penetrating”, the Victorians weren’t as innocent as their Queen wanted them to be after all…).
Also, I enjoyed this third season because I'm a big Lafayette fan and got more than I could ever hope for of him (“You a witch who’s a nurse who’s a dude. Holy shit, I guess I lucked out then, huh”).
So. If we're going to complain about something we can always talk about vampire teeth looking like something a feral tiger would have, the ridiculous amount of supernatural creatures included and all small insignificant characters to keep track of. Simplicity works. It did in the first season, why not now?
Lastly, I’d like to make a small Swedish to English dictionary simply because I can and was freakishly surprised when Swedish turned out to be the language the vampires spoke amongst themselves (on the other hand I was also surprised to find the female agents of the series Chuck to speak Swedish as well. Lets face it, Swedes are taking over Hollywood!), but I’ll resist this once.
Perhaps another day.

More corn!

What's the use of having a camera if you don't use it? I think today would have been kind of memorable...

...because I picked sweetcorn. No, I didn't get lost though the corn stood high above my head but one of my nephews might have gone missing if he didn't always shout and shriek like a small alarm clock gone mental all the time (considering murder has never been so easy...).
Moo-Pa was disturbingly excited about the whole thing. I think he's planning something.

The sixth season of Supernatural started airing yesterday and both House M.D. and Castle (our own Capt. Tighty-Pants aka Nathan Fillion is back!) are airing again. Hurray!

Don't we all love tv?

I would also like to remind everyone that (finally) The Lord of the Rings trilogy is now out on Blu-Ray, so go out there and make a hobbit happy! Buy it!

ITLAPD

Today's the International Talk Like A Pirate Day in honour of His Noodlieness The Flying Spaghetti Monster.
All hail The Flying Spaghetti Monster.

Seriously. No joke. This is important.

Partaaaay

Yesterday: Awesomeness. As promised, my friends got me shitfaced.
Today:


Yeah. We all know that feeling.

Whatcha doin' four-eyes?

Har fått mina ögon. Tråkigt när man måste fråga efter dem när man blivit lovad att någon ringer upp vid färdigställning. Aja, nu är de klara i alla fall. Och jag är lämnad fattigare än fattigast. But nerd will be nerd and "Whores will have their trinkets."


Nu ska jag vänja mig vid hur tunga de är också.

Och nu, sist men inte minst, exakt så jag känner inför min ofärdiga uppsats: "I'm a quitter. I come from a long line of quitters. It's amazing I'm here at all."

Scheisse

Jag får kanske erkänna att jag är en ganska lätt uppstressad över detaljer och saker som kan gå fel. Gubben Murphy som menade att det som kan gå åt helvete kommer att göra det bor tyvärr djupt inrotad i min hjärna.
Så igår när jag strax efter 21:00 bestämde mig för att boka mina Stockholmsbiljetter kunde jag nästan höra hur Murphy krälade fram från sitt mörka hörn och vred på kallsvetten. En kombo av dåligt internet, nerver och dåligt uppbyggd hemsida gjorde att jag 22:30 fortfarande inte hade lyckats fixa några biljetter. Det tog mig 1 timme att somna efter att jag insåg att jag var tvungen att gå upp 05:30 dagen efter (idag) för att jobba och att jag dessutom var mer förbannad än nervös.

Nu har jag biljetterna.

Nil novi sub soli

Jag jobbar med att dela ut piller i olika färg och form och att plocka upp tanter och gubbar från golven.
Jag har kommit igång med att regelbundet gå till gymmet för träning på veckorna och bli utstirrad av killar som inte trodde att tjejer från Ulricehamn kunde ha större biceps än dem.
Jag väntar med spänd förväntan på mina ny-gamla ful-moderna nördbrillor.

Igår såg jag den testosteronfyllda The Expendables på bio med fyra grabbar som knappt var hälften så uppspelta som jag var efteråt över alla muskler, vapen och explosioner.
Idag blev jag uppäten av mygg i träsket som är Marbäck medan ett glatt gäng tvåbenta humanoider spelade lite oseriös brännboll med alldeles för stora slagträn.

Mitt liv börjar med andra ord att ta form igen.
Om jag bara kunde ta mig i kragen och skriva klart min C-uppsats, ansöka om examen och bli färdig med skolan så vore allt finemang.

Don't Panic Neil

Neil Gaiman har precis som M.J. Simpson skrivit en biografi över Douglas Adams' liv och karriär, enda skillnaden dem emellan är att Gaiman faktiskt kan skriva ner fakta utan att låta torr och tråkig. Dessutom kände Gaiman Adams' väldigt väl personligen, men besattheten för Hitchhiker-serien delar författarna med varandra.
Igår läste jag med blandade känslor ut Don't Panic - Douglas Adams & the Hitchhiker's Guide to the Galaxy men tycker sammanfattningsvis att det var en upplevelse utöver det vanliga. Det var ett kärleksfullt porträtt av en lång och gänglig man som trots att han fullkomligt hatade att skriva blev författare och skrev några av de roligaste böckerna någonsin.
True story.

Kommande helg

Det är inte konstigt att man blir lite trött: mellan fredag 16:00 och söndag 21:15 kommer jag att jobba 27 timmar så jag hoppas för er allas skull att ni inte ringer och frågar vad jag gör. Just nu har jag dessutom en jäkla träningsvärk pga av min överdrivna entusiasm på gymmet igår morses (jag förnekar fortfarande å det grövsta att jag har lite ont i halsen, jag tar tag i det när jag har tid, alltså nästa månad). Inte nog med det så fick jag äntligen tummen ur röven och åkte till RFSL's ungdomscafé igår kväll och hade trevligt bland flator och discobögar.

Vad mer? Jo! Kommer ni ihåg Moo-Pa's brillor som jag hittade bortglömda i en skrivbordslåda?

De är numera inlämnade för reparation och justering till mitt enorma, hej jävlar, synfel. Kan ju tillägga att ett par bågar som ser ut precis som Moo-Pa's gamla kostar mellan 1400 och 4500 + glaskostnader hos optikerkedjorna. Tji fick de. Är man nörd så ska man se ut som en också. Roligast för tillfället är gymnördarna som så innerligt tror på att de inte är det minsta nördiga när de rabblar upp muskelgrupp efter muskelgrupp varje gång man nämner något om träning...

Jagar svamp - försök 2

Försök nr2 att jaga svamp gav bevisligen (bilden) betydligt bättre resultat. Fem stekpannor senare är jag nöjd med att kunna slänga ner skiten i frysen och slippa se det mer.

Jag har också insett att mitt kaffedrickande kan ha gått till överdrift:

Eller?

Jagar svamp - försök 1

Jag och bror min har jagat svamp. Det blev inga extrema mängder men jag måste nu erkänna att hösten faktiskt är här.

Var det inte en härlig vår i Kalmar som gällde för typ två dagar sen? Jag måste ha sovit mig igenom sommaren, finns ingen chans att det kunnat gå så fort annars.

Sveriges äldsta

Jag är en av Sveriges äldsta förstagångsröstare.
Kom på det för någon vecka sen då jag läste om snorungarna som föddes 1992 som ska få börja rösta nu. Eftersom jag fyllde 18 år dagen EFTER valet 2006 så fick inte jag lägga min röst, så nu jävlar...

Doooooooom

Har shoppat idag i Regnets Stad.
Och ja, jag är medveten om att jag har köpstopp på skor men de var ju så roliga. Och billiga. Varför inte liksom? Tre koftor blev det också. Hoppsan. Vintern är räddad.
Så nu har jag köpstopp på allt.
Men VARFÖR kan det inte finnas sport-bh's till kvinnor med stora tuttar?? Inte ens Change har ett bra utbud på det och jag är inte ens kräsen. Helvete.

Nu jävlar

Vakna 5:35.
Åka till jobbet.
Jobba 7:00-16:00.
Köpa kombinerat gym-/simkort.
Simma 16:20-17:00.
Palla plommon.
Åka hem.

Känns inte som om jag gör annat än jobbar, äter eller bara slöar numera, alltså var det därför jag drog och köpte gymkort idag. Jag är helt enkelt för snål för att inte använda det nu när jag väl köpt det. (Nu ska sommarkilona bort!)
För övrigt så var det intressant att känna doften av klor igen efter att ha undvikit det sen Belfast. Får väl erkänna att det inte tog särskilt lång tid innan man slutade tycka att det var charmigt att badrummet luktade badhus så fort man hade spolat vatten i någon av kranarna.

True Blood - säsongssammanfattning 2

Andra säsongen av True Blood var mycket mer engagerande än den första (kan bero på att man redan känner karaktärerna och därför kan börja leka med storyn, d'oh) men samtidigt en säsong med massor av ibland förvirrande detaljer. Världens sämsta slut.
No, correction - det var ett fantastiskt säsongsavslut men eftersom jag kollat igenom serien på.. hmm... en dag, så kunde den gott fortsätta lite till.
Jag har fått en helt ny respekt för Alexander Skarsgård (avsnitt 9 imponerade i alla fall mig).

...but still, no, I do NOT see what the fuss is all about.

Pank

Löning imorgon och som vanligt tar bilen och Spotify de allra sista slantarna. Så jag drömde om hur en slusk snodde mitt VISA-kort ögonblicket jag klev av ett flyg till New York och där stog jag utan nummer till att spärra det medan pengarna rann iväg som vatten. Som ett skott vaknade jag och for upp ur sängen och började riva i alla mina papper.
Eeeeeh... Jo, just det. Vackert.

True Blood - säsongssammanfattning 1

1 av mina 3 favoritkaraktärer blev mördad, en annan råkade ut för något ännu oförklarligt i sista avsnittet. That's all I'm saying.
Å andra sidan kan jag flika in att serien i sig är helt ok, men inte riktigt så exalterande och sexig som alla påstår och varken Skarsgård eller Moyer faller in under vad jag tycker är våldsamt hett.
Hm.

Precious gems

Flawless Diamond:
Imbued in...

Weapon: +54% damage vs. undead

Shield: 14% to all resistances

Armor/Helm: +80 to attack rating

Sell value: 7500 (eller 50 spänn på valfri medeltidsmarknad)

Den gamla vännen penicillinet

Jag kommer att knapra piller hela medeltidsveckan, jajjebullar.
Var hos faster doktorn (man kan ju inte säga "farbror doktorn" när det är en ganska... rund... dam som tog emot) och det konstaterades: luftvägsinfektion.
Botemedel: penicillin till luftvägarna och kortisonspray till näsan. Måste jag påpeka att kapslarna är stora nog att dölja riktigt dåliga Dostojevskij-manus i?
Vad tycker jag om det här? Jag känner för att svära lite. "I can't help being angry when I'm furious!"

Expect away

Vet inte om gult verkligen är min färg, har en viss känsla av malplacering i just den färgen, men nu är klänningen gul och svart i alla fall. Bitter erfarenhet säger att någon kan missta mig för ett Elfsborgsmiffo men det får jag väl ta. Den sitter väldigt bra och det är väl typiskt att jag kom igång och var kreativ strax innan jag drar iväg. Men det är som vanligt - jag är för jäkla seg för mitt eget bästa.
Det här blir för övrigt tredje natten som jag kanske inte får sova hela natten på grund av avgrundshostan från helvetet. Ryktet säger att jag kommer få hosta i ett par veckor aka I'm NOT amused.
På söndag är det i vart fall dags för årets "Avgång: Gotland".

Seg

3 dagar kvar till medeltiden. En ny klänning på gång, får se om den blir klar. Väskan packad? Eeeeh... Nej? Dags kanske. Har ju en del att ta tag i innan jag åker. Förutom att packa väskan och ladda mp3'n.

Nedräkning

5 dagar kvar till medeltiden.
Men framförallt till möten med vänner man bara ser en gång om året och staden med ringmuren:

Visby ♥

Synd att man ska må så förbannat dåligt när man är sjuk. Har haft en sån där 2-dagarsförkylning med hög feber, hosta och ont i leder och huvud. Nu ska bara hostan bort också. Och mer kläder ska sys. Och väskan ska packas.

Ah, shit.

Boktips

För dem intresserade utav sexualpolitik och främst föreställningar om kön och homosexualitet:
Från Sapfo till Cyborg, redigerad av Lena Lennerhed.
Mycket intressant bok om man nu som jag är intresserad av ämnet. Bra upplägg och lättförståeligt. Finns på högskolebiblioteket i Borås om man inte vill köpa den.

Citat = någon sa det bättre

Varför ska jag säga det igen när någon annan sa det så jävla mycket bättre - Maries syster jobbar också inom hemtjänsten.
Så nu mina vänner, ovänner och drägg, här har ni Emelie.

Ah.

Det var ölen som saknades.

Ilsk

När man är lika folkilsken som en xenomorph som vaknat på helt fel sida galaxen kanske inte det är riktigt rättvist att gå med på att grilla hos grannarna. Å andra sidan kommer det att bli en del öl. Det kanske är den som saknats? Och jag kommer fortfarande att få sovmorgon eftersom jag jobbar kväll imorgon.


Jäkla jobb för övrigt. Känner mig mer som en slav när jag tänker på hur låg lönen är. På kvällsschemat jag har går jag till 23 personer mellan 16:15 och 21:00 och flera av dem kräver två eller tre besök under den tiden. Dels är det 23 nycklar att bära med sig. Dels är det stressigt att veta att man inte hinner med alla om det skulle hända något oförutsett under kvällen.

Välkommen till idyllen

Jag hoppas att sommaren håller i sig länge till. Om så bara för att jag ska få fortsätta att gå barfota i grönt gräs och komma på fler nya intressanta sätt att använda Moo-Pa's cd-skivor på.

Vi har förresten fått nya grannar här ute i Ingenstans. Bonnlurken i mig visar sin nyfikna sida.

Shoe frenzy

Händelseförloppet var som följer: Gick in på Scorett Outlet med det eviga mantrat "jag behöver inga skor" (inte att förväxla med "jag vill inte ha några skor"). Fann svarta tygskor. Fel storlek. Fann svarta läderstövlar, originalpris: 1199 kr, nu 150 kr. Taget (snåljåpen i mig skrattar högt, skoälskaren ännu högre eftersom de är precis vad jag letat efter år efter år efter år...). Fann fodrade rödrutiga sneakers, förut 350 kr, nu 150 kr. Taget. Till kassan. Två par skor.
Hur gick det här till?

Skrattar åt just nu: Bill Bailey och The Human Centipede.

I am the bonnlurk

Jag har hjälpt till med att köra in hösilage hela dagen. Hela. Är så att säga lite mör i kroppen nu.
Saknar dessutom en massa Kalmar-människor som jag inte orkar höra av mig till.
But screw this, I'm off. Klart slut.

Singing in the rain

Det regnade ganska rejält idag så här kommer låten jag högt sjöng på medan jag cyklade genom Ulricehamn idag för att bevisa att man ibland inte blir mer än som man umgås:
http://www.youtube.com/watch?v=p7QL46cK7B8&feature=related

Klagosång, version: sommar

Klart som fan att man jobbar de varmaste dagarna/kvällarna på året.
Förra lördagen var det tropisk värme (nattemperaturer på över 20 grader) i Västra Götaland - jag jobbade 7-16.
Natten till idag var det återigen tropisk värme och kommer att bli inatt också - igår jobbade jag 16-21 och nu ska jag snart iväg på ännu ett 16-21-pass.
Lägg på en enveten förkylning och rör om.
*snörvel*

Men ikväll ska jag bada. För imorgon är jag ledig, alltså blir det sovmorgon, och jag förtjänar ett dopp i vatten som kanske är någon grad kallare än luften. Kanske.
Gotta love Åsunden.

Fråga:

Är det helt realistiskt att en tjej som är tvingad till att ha storlek L/42 på damavdelningen kan ha storlek 170 på barnavdelningen?

I'm not a five-year-old!

Men jag kan bli glad över att jag kan köpa tee's på barnavdelningen på Lindex ändå. Speciellt när de har skrikgula Captain America-tee's. Speciellt då.

"I'm white and nerrrrrrrrrrrrrrrrrrdyyyyyy........"

Synfelet

Jag och min Moo-Pa har samma synfel och ett tag där för länge sen hade han ungefär lika apkass syn som jag har för tillfället. Då såg hans glasögon ut som följer:

Världs-jävla-klass.

The del Toro Collection

I think I'm getting there...

Konsten att lyckas

Det är inte så svårt så länge det inte gäller något som kan vara till ens fördel.
Jag är ledig idag och märker därför helt enligt Murphy's lag av förkylningen jag dragit med mig från jobbet mer än innan. Dessutom har jag bränt mig i solen för, jo, sola måste man ju när det äntligen är fint väder och man är ledig. Vart jag har bränt mig? Röven såklart, varför ens fråga.

Syndrom tvättsvamp

Jag har jobbat mitt första delade pass på schemat idag, 7:00-13:00 och sen 16:00-21:15, i 28 graders stekande värme. Behöver jag tillägga att jag höll på att flyta bort och försvinna ner i Åsunden som den salta pöl jag var?
Imorgon ska det bli ännu varmare (34 grader!). Så vad ska jag göra då? Jo, jobba 7:00-16:00.
Kul. Nej. Pung. Men vänta. OB-tillägg för helg? Ah. Som tårta på en onsdag i plånboken. Om tre veckor vill säga.
Suck.

Fancy a cuppa?

Ibland gillar jag Britannien lite extra.
Speciellt när Moo-Ma och Moo-Pa smusslar med sig brittiska téer i episka mängder som jag från början smugglade till Sverige i paket via posten från Nordirland. It takes me back to the Belfast days like a smack in the face.


Nu kan jag inte sluta dricka det.

Och hemtjänsten har sabbat min solbränna. Bonnabränna, mmmm.

The End

Nu äntligen är det slut på husvaktandet och inatt kommer Moo-Ma och Moo-Pa hem från stenarna i Britannien igen. Alltså kan jag med gott samvete hålla mig borta från huset igen och bosätta mig på ett fik den lilla tid som jag inte jobbar.
Funderar dock på hur lång tid det tog för Moo-Pa att övertala druiderna vid Stonehenge att han inte själv brukar klä sig i vit särk och utföra riter runt sommarsolståndet. Ibland kan man ju undra...
Slut är det också med träningsvärken som jag har fått lida utav i två dagar efter min kvart(!) på hästryggen. Då var det alltså dags igen imorgon då.

Midsommar behöver vi inte ens nämna i andra ordalag än att småbarnsföräldrar är beundransvärda, jag är fortfarande inte ett dugg intresserad av barn och mat är gott (speciellt i bra sällskap och ännu mer i rätt mängd).

Men nu ska jag och fluffet Mus-Ingvar tamejtusan mysa en stund.

Om han inte bestämmer sig för att det är skitkul att leka med mina nycklar klockan 04 på morgonen igen vill säga. Då kan Mus-Ingvar plötsligt flyga, häftigt va?

Lite för stolt

För första gången på nästan ett år så satt jag idag på en häst igen.
Imorgon: midsommar och träningsvärk. Jajjebullar.

Böcker och bakslag

Har nu börjat jobba regelbundet. Första passet bredvid 16:00-21:15. Bra tid. Dock är första passet ALLTID jobbigt på ett nytt arbete (så när alla pass blir ditt första när minnet är kort hos gamlingarna du delar ut piller hos, ja då blir det lite extra kämpigt).
Blev misstagen för pojke idag. Det har jag inte blivit sen jag var 12 år gammal och fortfarande kunde dölja att jag hade bröst. Hur man kan missa en H-kupa fattar jag inte.
Passet imorgon blir 07:00-16:00. Mindre kul.
FYI så smög jag just omkring på AdLibris igen medan jag mumsade i mig brödet som jag bakade förra veckan och upptäckte hur sjukt mycket intressanta böcker det finns bara ett par musklick bort. Grymt lockande att bara viska "måste man verkligen äta på Medeltidsveckan?" för sig själv och köpa en 10-15 stycken nya inslag till de redan många bokhögarna runt rummet. Bland annat pockar Sebastian Horsley's biografi Dandy in the Underworld - An Unauthorised Autobiography på min uppmärksamhet.
Mycket.

Hitchhikers

Lyssnade nyligen igenom första delen i trilogin om fem böcker som är The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (igen). Jag säger "lyssnade" eftersom jag råkar ha ljudböckerna som Douglas Adams själv har gett röst till i min ägo och hellre lyssnar på Adams' ljuva (nu sedan en tid tillbaka sorgligt tysta) stämma under en promenad än har min tunga Hitchhiker-samling som kvällslektyr trots att boken i sig duger utomordentligt till vilket som.
Den är fortfarande lika bra på att lyfta ett dåligt humör.

Wut?!

Jag har precis insett att Chuck Bartowski i andra säsongen av Chuck förmodligen, trots mina våldsamma protester, är min drömkarl (om jag nu var tvungen att ha EN). Om det inte var så att han var en påhittad karaktär i en tv-serie alltså.



Och nej, jag kommer inte att skriva särskilt ofta i sommar. Jag kanske kommer att skriva om jag har en stark åsikt jag behöver uttrycka. Jag har dem ibland.
Eller om jag är arg/förbannad/överlycklig/läser en bok/whatever.
Håll koll.

Still in love

Yes. Fortfarande kär i min Wolverine-tröja.

Idag har det varit jag, kaffe, Diablo, ljudböcker, orange nagellack och en enorm saknad för människor som jag pluggat med de senaste tre åren.

Håret

Jag känner mig snaggad, alternativt 12 år gammal (att bli klippt av sin mamma gör det mot psyket), och är fortfarande arg över förlusten av håret. Jag har inte varit såhär korthårig sen jag hade så kort hår i nacken att frisörskan rakade bort det kortaste och det är ganska exakt 4 år sen. Det låter lite skrämmande och det är det.

Ändå känner jag att jag behöver förklara varför jag är så arg.

Hår är en del av fåfängan eftersom det är ett uttryck av identitet och viktigt för våra utseenden. Inom hinduismen är fåfänga så omoraliskt att man i sin hängivenhet till gudarna rakar av sig sitt hår flera gånger under en livstid. Ett värdefullt offer till gudarna likväl som ett tecken på tillgivenhet.

För mig är hår viktigt.

Att man tar hand om det och att man vågar uttrycka sig genom håret.

Jag har velat ha långt svallande hår sen jag var 13 år gammal för att det för mig är ett tecken på kvinnlighet, skönhet och ser väldigt friskt och somrigt ut (dessutom råkade The Fellowship of the Ring ha premiär samma år och det fanns för mig inget kvinnligare än Galadriel). Ändå har jag testat en del hårstilar sen dess för att jag saknat den väsentliga tjockleken man behöver för att ha långt hår. På senare år har den genom fantastiska mängder silica ökat.

Kvinnlighet.

Den här sommaren hade jag hoppats på att också se sådär läskigt kvinnlig ut med långt svallande somrigt hår som jag gjort mitt bästa att ta hand om den här våren endast för det syftet vilket gör att när någon klippte av håret blev jag automatiskt förbannad.

Någon tog mitt hår.

Så just nu står valet mellan ännu en sommar av uppsatt och tråkigt hår, en sommar ständigt klädd i hatt eller inköp av peruk. Jag funderade hastigt också på att sy en uppsjö av 50-talsinspirerade kläder för att kunna springa omkring som (en något fylligare) Audrey Hepburn...

...eller valfri karaktär av kvinnokön ur Pleasantville.

Lockande.

Idag...

...har jag inte bara hunnit med att dra en vända till Borås för införskaffande av uppsatslitteratur, jag har också tankat upp mina sista pengar och skickat in ännu ett klagomål till Change för undermålig kvalité.
Jag har dessutom hunnit bli skalperad utav Moo-Ma och bli anklagad för lathet eftersom jag valt att inte bry mig om det faktum att jag inte börjar jobba heltid förrän om 1½ vecka.
Jag fick i alla fall spendera ett par timmar av dagen med gott sällskap.
Men jag är ändå arg.

Schemalagt

Jaha.
Då var man Hemma på berget vid Åsunden igen. Jaaaaaha. Uttråkad? Redan? Jag? Aldrig. Skulle aldrig falla mig in.
Suck.
Jag behöver verkligen komma igång med jobb, uppsats, djurträning, matlagning, bakning, klädsömnad och upprustning av bil. Om jag är smart så har jag att göra i många månader framåt.

Och jag har dessutom fått ett jobbschema som bara bevisar existensen av Murphy's lag - det visar sig att jag ska jobba både under Kungahälla Medeltidsdagar och dagen då jag borde vara på ett gymnasium och dela med mig om mina upplevelser av universitetsstudier.

Det enda positiva jag kan se just nu är att Musse aka Mus-Ingvar aka Fluffet flyttat in hos mig.

Den här sommarens jobb börjar imorgon.

Frisk?

Har inte haft feberrelaterade problem på hela dagen så kvällens middag ser ut att vara räddad.
Nu återstår bara problemen vi inte kan göra något åt.
Huvudet, ni vet.

Bättre

Det känns bättre nu - jag känner mig t o m ganska normal i huvudet nu istället för febern som gör att jag känner mig som om jag tagit X antal shots för mycket och blivit slagen i timtal av tre skinheads.
Efter den ganska lyckade metaforen så skulle jag egentligen vilja ta ännu en diskussion angående män och deras smått underliga tankegångar men jag tror att jag ska hålla mig borta från det eftersom jag inte har en aning om vem som faktiskt läser min blogg. Jag kan ju annars bli aningens uppeldad under mina monologer och uttrycka mig mindre diplomatiskt.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att män är underliga.

Varmt

Varmt och soligt ute, varmt och febrigt i mig.
Allt gör ont från fötter till huvud.

Jävla tuttar

Var på Change idag men var nog inte riktigt så förbannad över den bristande kvalitén på deras utbud som jag trodde eftersom jag varken skrek eller svor åt butiksbiträdet utan glatt köpte tre nya bh'ar för en galen summa riksdaler. Dock upptäckte jag att emedan min bakdel blivit mindre och byxor är lättare att trä på denna kropp byggd av socker så har bysten tyckt om det där med att gå på gym 3-5 ggr/vecka och beslutat sig för att växa lite till.
När man har en stor byst (inget eget val kan tilläggas, jag valde INTE att ha giga-tuttarna från Helos) så tvingas man till att köpa stabila bh'ar för att spara på ryggen och jobba emot tyngdlagen. Då tycker jag att det minsta man kan kräva är att det inte går sönder efter 1-2 användningar. Min h-kupa kostar mig pengar jag inte har.
Jag vet inte om jag ska gilla det eller få ännu mer ångest över att dagarna då man kunde inhandla bh'ar på H&M och Lindex för 129 spänn styck är long gone.
Men ja, det var vad jag ville dela med mig idag.
Jo, det är nog lite ångest faktiskt.
Mitt VISA-kort svider.

Fikan med Marie var trevlig i alla fall.

Fail?

Igår var det meningen att C-uppsatsen skulle in.
Det blir alltså opponering i september för min del eftersom mitt ofärdiga exemplar fortfarande ligger på datorns C: och gottar sig.

Min morgon bjöd på en del överraskningar i alla fall. Efter 12 timmars sömn tittade jag mig i badrumsspegeln och, förutom att jag insåg vilket 80-talsfluff jag vaknat med, också uppmärksammade att jag har ett litet blåmärke på höger ögonlock som jag inte har en aning om hur det kom dit. Om jag någon gång under natten slogs med mig själv så kommer jag inte ihåg det men tycker likväl att det var onödigt...

Oops, I'm dead

"I love deadlines. I love the whooshing sound they make as they fly by."

- Douglas Adams

¡Hola!

I'm still up and about.
Jävla mansfolk som håller mig naglad vid msn nätterna igenom.

♥

Skakig

Jag är minst sagt darrhänt idag såhär dagen efter den sjujäkla festen det blev men det var inte bara mitt fel. Faktiskt.
Men tack till alla som gjorde min kväll så galet vacker!

Grattis alla mammor på Mors Dag, men framförallt till Moo-Ma eftersom hon är min egen älskade mor.

Och nu vidare till kaffet och återställandet av vätskebalansen.

Bra beslut

Det visade sig vara ett ypperligt bra beslut att unna mig en vilodag igår och inte dra iväg till Friskis, för imorses startade jag dagen med en joggingtur på 2 km innan jag gymmade som vanligt med nyfunnen energi trots att jag kanske sov sämre än önskvärt inatt.

Sen funderar jag på om jag faktiskt är the abominable she-hulk eller något liknande eftersom människor verkar gilla att stirra på mig.

Bekännelse

Jag har något att erkänna. Något jag precis insåg och känner mig skamligt stolt över.
Jag är tjejen som använder Spock-citat i filosofi-uppsatser.
Prof. McBride, I'm so sorry.

Igår

Kvällen igår var rätt roande får jag erkänna. Jag observerade många delar av det mänskliga beteendet som endast kommer fram under vissa omständigheter. Jag var överallt och drack mer rusdrycker än nödvändigt, hade till och med en riktigt bra Bernard Black-look där ett tag med ett rödvinsglas skvimpande i ena handen så det var tur att min outfit var lika svart som alltid.

Pojkarna lekte med varandras mobiler, vi tjejer diskuterade sexiga bilar, jag fick skamliga förslag, vi kom in på lajv och fantasy-romaner, det blev en hel massa ljuvliga pussar på en hel massa ljuvliga människor och helt plötsligt dök det in en lakritsshot och en sydkorean.

En typisk Kalmar-kväll skulle jag vilja påstå.

Nu: kaffe.

Snart: sushi-lunch med brudarna.

Utkörd

Jag är helt slut.
Två gympass och ett spinningpass den här veckan har totalt kokat sönder hjärnan på mig. Det har aldrig varit så segt att gå till gymmet som i morses. Förkylning på gång?
Jag borde sova mer.
Kanske skulle unna mig en dag utan ett besök på Friskis.
Äh. Gnäll. Inget bra humör idag.
Jag måste gå och köpa mjölk.

Puben ikväll.

Filmtips: The Losers.

En action-komedi i stil med Ocean's Eleven och Smokin' Ace's. Favoritkaraktären är Cougar men den som fick mig att skratta var Jensen i kombination med Pooch.
Bara se den.

Happy Towel Day

Here's what the Guide says about towels;

"A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitch hiker can have. Partly it has great practical value - you can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble-sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapours; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a mini raft down the slow heavy river Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or to avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (a mindboggingly stupid animal, it assumes that if you can't see it, it can't see you - daft as a bush, but very ravenous); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.

More importantly, a towel has immense psychological value. For some reason, if a strag (strag: non-hitch hiker) discovers that a hitch hiker has his towel with him, he will automatically assume that he is also in possession of a toothbrush, face flannel, soap, tin of biscuits, flask, compass, map, ball of string, gnat spray, wet weather gear, space suit etc., etc. Furthermore, the strag will then happily lend the hitch hiker any of these or a dozen other items that the hitch hiker might accidentally have "lost".

What the strag will think is that any man who can hitch the length and breadth of the galaxy, rough it, slum it, struggle against terrible odds, win through, and still knows where his towel is is clearly a an to be reckoned with."

En kram

En kram kan säga så mycket: "jag gillar dig", "jag har saknat dig", "jag älskar dig", "jag accepterar dig", "jag kommer att sakna dig", "jag gillar din närhet", en kram är kort och gott en väldigt bra sak.
Jag skulle aldrig sakna Kalmar om det inte var för människorna.

Inatt åskade det jävlar i Kalmar. Det vet jag, för jag var vaken.

Händelseförlopp

Helt plötsligt fångas jag i en djup kram och hon börjar prata i mitt öra.
"Du vet att du inte behöver tala med mig om det, men tjejen, vad hände egentligen på Irland?"
Jag känner hela min kropp stelna. Har jag verkligen förändrats så mycket sen förra våren? Är det så tydligt? Hur tydligt? Kan hon se rakt igenom mig och min pedantiskt nyuppbyggda fasad?
"Nä, jag litar inte på folk" svarar jag när jag bryter mig loss. Inget bra svar. En undrande blick frågar mer än det jag vet att hon kommer uttrycka med ord så jag fortsätter.
"Jag var ensam väldigt mycket."
Allt kommer tillbaka, minnen väller fram i horder men jag trycker våldsamt ner det igen med ett leende. Lägger ännu en tegelsten i fasaden och går vidare. Mumlar för mig själv att allt är som det ska för det ordnar sig till slut. Människor förändras. Eller gör de det?
Allt är som det ska.
Allt är som det ska.

Uppsats nu.

Poooben

Det blev lite utgång igår.
Mycket trevligt. Jag hade ju dessutom inte druckit öl sen New York-resan så det var ett stort plus (det var tamejtusan så gott så jag kunde gråta) men vi får se hur spinningen ikväll påverkar kroppen... Kommer jag att känna mig bättre eller sämre, det är frågan.
Nu ska jag dricka vatten.

Behöver något

Eftersom jag är på ett uruselt humör så kan jag behöva något av följande saker:

• En kall öl - det brukar funka i de flesta lägen oberoende av tidigare humör.
• Gott sällskap - är jag i närheten av människor jag gillar så brukar jag oftast vara glad eller i alla fall lyckas låtsas jävligt väl.
• Bra musik - brukar vid rätt volym påverka humöret till det bättre, go for it Spotify, intrigue me.
• En lång promenad/gym-pass/spinningpass - sådär så att man när man kommer tillbaka har tvättat ur hjärnan lite och kan tänka på något positivt utan att automatiskt förvandla det till något negativt.

Kort sagt så behöver jag nog umgås.
Jag har för mycket tid över till att tänka när jag är ensam.

Vad hände?

Kalmar har helt tappat stinget. Jag brukade gilla att bo här förut eftersom det i jämförelse med hemmaorten (en av Sveriges regnigaste platser enligt statistiken) var väldigt varmt och soligt. Grillväder. Var. Om jag beskriver vädret nu så är det... vit soppa med inslag av horisontalt regn i kvav värme.
Give me a snorkel and I'll deal with this.
Å andra sidan kan jag komma på angenämare platser att snorkla på.

Tillägg:
Eftersom jag är en ganska åsiktsfylld person (ahem) så kan jag påpeka att bibliotekspersonal verkligen behöver träning i klienthantering. Seriöst, vart tog människorna med förmågan att inte ta flera steg bakåt när man önskar ha en diskussion om hur de sköter sina jobb vägen?
En ny 15-poängare på universiteten kanske?
Jag önskar mig personal med mer stake i, tack.

Dagens prestation:

• En hallon- & kolapaj.

Upptäckte att det är precis den sorten som serveras på Torgstallet i Ulricehamn fast de har mandel i sin. I ärlighetens namn är den godare med mandel.
Jag längtar nog Hem lite.

Annars?
Bra helg. Sjukt mycket socker och väldigt lite sömn.

Strax över 1,5 timme på gymmet imorses trots sömnbrist. Jag var tröttast i Kalmar med IKEA-påsar under ögonen och en simultanförmåga som inte tillät att jag lyfte hantlar samtidigt som jag försökte låta bli att stirra på den tatuerade besten vid bänkpressen. Ett omåttligt roande scenario när man tänker efter.

Capt. Malcolm Reynolds

"That sounds like the Alliance. Unite all the planets under one rule so that everyone can be interfered with or ignored equally."

Han är nog bland mina topp tio drömkarlar ändå.