En ledig måndag

En ledig måndag efter en lång jobbhelg betydde för min del långfrukost och senare (modifierad, inte riktigt så sötsliskig) engelsk förmiddagsfika - té och scones med lemon curd.

Rågscones med smak av kanel och russin:

5 dl vetemjöl

3 dl rågmjöl

4 tsk bakpulver

1 tsk salt

100 g smör/margarin

3 dl filmjöl (i mitt fall laktosfri)

Kanel, kardemumma och russin efter smak.

Solrosfrön till att lägga på bullarna/bröden.

I mitten av ugnen på 250 grader i ca 10 min.

Sen var det bara att göra som man blivit tillsagd - jag bor här gratis i utbyte mot att jag hjälper till - ut med hundar på promenad och dammsuga hela huset.

Imorgon blir det lite jobb och sen ska jag försöka att börja ta tag i medeltidsgarderoben lite smått. Boendet till Medeltisveckan är bokat sen två veckor tillbaka och snart är färjebiljetterna bokade också. Vi jobbar så.

Everyday life

I really wish I had something better to write than that I’m bored, tired and more than a little asocial as it is. My life consists of work (still in nursing – still on auto pilot), sleeping (poorly), eating (too much), watching movies (preferrably while raiding the internetz), drinking tea (by the bucket load) and if I’m lucky I’ll put some energy aside for studying in between (too little compared to... everything else). I have an essay due last year lying around haunting me like my very own Jacob Marley ghost. It’s either him or I can morbidly choose from one of the past month’s 6 ladies and gentlemen that have died at the nursing home, and area surrounding it, that I work.
As if my situation wasn’t bad enough it seems like I’ll soon have to start paying back the money I’ve loaned for my three years of university studies that have amounted to nothing yet. You can’t hear it, but I’m sighing in frustration over here.
On the good side is that I’ve recently crossed the 300-mark of “1001 Movie You Must See Before You Die”. I’ve now seen 302 of the 1001 movies in the 2004 edition (last one being The Hills Have Eyes from 1977) and 343 out of 1079 of the total amount of movies that has been included in all the “1001 Movies…” series. It’s quite a useless accomplishment since the only person I’ll impress with that information is myself but an accomplishment nontheless.
Pay day the day after tomorrow. Much looked forward to money I’ll tell you. I’m so poor I think I can actually hear an echo emanating from my wallet every time I open it up. It's a sad, sad thing.

Life right now

Cons:

1. It’s raining. Horizontally. That's November in Sweden for ya.
2. Headache in spite of coffee gulping.
3. Essay writing. It sucks. I thought QUB was bad.

Pros:

1. I’ve got tea in all the colours of the rainbow.
2. Cookies. Lets not forget the cookies.
3. Castle. Anything with Nathan Fillion really.

Fancy a cuppa?

Ibland gillar jag Britannien lite extra.
Speciellt när Moo-Ma och Moo-Pa smusslar med sig brittiska téer i episka mängder som jag från början smugglade till Sverige i paket via posten från Nordirland. It takes me back to the Belfast days like a smack in the face.


Nu kan jag inte sluta dricka det.

Och hemtjänsten har sabbat min solbränna. Bonnabränna, mmmm.

Plast

För en människa som mig, en människa som dricker en hel del té över en dag (ahem, tänk: 3-5 baljor på en vanlig dag), så är vattenkokaren en vital del av mitt liv. Man kan till och med erkänna att delar av mitt liv kretsar kring den där vattenkokaren. Den är där efter frukosten, när jag myser, då jag behöver värme, tröst eller lugna ner mig. Eller när jag helt enkelt är uttråkad. Den är där.

Jag har alltså ett problem nu när den varje gång jag trycker på kokaren luktar ungefär som om en illvillig liten gubbe tänt en minimal brasa i elektroniken. Jag hoppas att den i varje fall har anständigheten att gå sönder en tidpunkt på dygnet då jag snabbt och enkelt kan springa och köpa en ny eller alternativt springa bort till Donken och köpa en stor kaffe istället.