Plast

För en människa som mig, en människa som dricker en hel del té över en dag (ahem, tänk: 3-5 baljor på en vanlig dag), så är vattenkokaren en vital del av mitt liv. Man kan till och med erkänna att delar av mitt liv kretsar kring den där vattenkokaren. Den är där efter frukosten, när jag myser, då jag behöver värme, tröst eller lugna ner mig. Eller när jag helt enkelt är uttråkad. Den är där.

Jag har alltså ett problem nu när den varje gång jag trycker på kokaren luktar ungefär som om en illvillig liten gubbe tänt en minimal brasa i elektroniken. Jag hoppas att den i varje fall har anständigheten att gå sönder en tidpunkt på dygnet då jag snabbt och enkelt kan springa och köpa en ny eller alternativt springa bort till Donken och köpa en stor kaffe istället.