No Oscars for you

How hard can it be to give Leonardo DiCaprio an Oscar?
I didn't see the award show because as soon as I thought I'd found a good live stream it was only for the red carpet. For the actual show... nothing that worked where I live. Not for lack of trying to find something because I was up until 3AM. Which is why I'm now both tired and bitter.

Good job

So I went out of bed this morning only to fall asleep in my armchair and wake up two hours later with all my literature for school still in my lap. Like a boss.

Thursday

Me neither Arthur, me neither... There's that thing about Thursdays that's intirely confusing so lets drink to that. Today has been tough, but according to calculations tomorrow should be better.

Mello

Tittade för första gången på väldigt länge på Melodifestivalen - detta dramatiskt överskattade fenomen. Dra inga förhastade slutsatser bara för det var inte för själva programmet som jag tittade utan för sällskapet jag spenderade kvällen med. Så sjukt skönt att bara umgås - inte dricka en massa alkohol och spela en massa hög musik medan en låtsas vara någon en inte är på en fest där en inte ens känner sig bekväm, utan bara umgås framför ett tv-program och diskutera ingenting och allt som en någonsin kan lyckas associera med gräslig musik, kräkframkallande scenkläder och svenska dåliga ordvitsar.
Jag är totalt hög på socker just nu så något avsnitt till med Doctor Who och sen släpa sig över till sängen är det som står på planeringen. Den ser minsann ganska lockande ut just nu. Synd att den är tom.

The mood swings

Aaaah, nu vet jag varför jag var tusan så känslosam i lördags. Det var fest då. Det var den farliga bag in boxens afton. Det var the eve of mood swings. Jag hade så sjukt roligt, skrattade högt, var lite arg, hade fina diskussioner och var jätteledsen. En ganska bra kväll sammantaget med en massa fina människor. Min bortsupna cardigan var inte ens bortsupen. Det kallar jag win-win.
Men ja, det var tydligen också ett wicked case av PMS.
Natten mellan söndag och måndag kanske jag lyckades sova ett par timmar mellan mardrömmarna om helveteshundar och mordlystna inbrottstjuvar. Igår kväll tog jag sömntabletter av den enkla anledningen att jag ville sova men precis när jag är så trött som jag vill så börjar det göra ont. Min första tanke var någonstans i närheten av "nu dör jag" men ack, det var bara min stackars livmoder. Den har inte gjort väsen av sig på typ 4,5 år men bestämde sig resolut för att nu, NU, var det dags att stampa igång igen. När jag inte var vaken för att det gjorde ont så drömde jag om vackra men lömska män och blev uppryckt i morses av ljudet från snöplogen.
Jag är inte det minsta sugen på att plugga. Vill mest sitta och tycka synd om mig själv framför datorn.
Men vänta nu...
Det är ju det jag gör.

Still awake y'all

Yep, still working on that essay. But I'm getting there. I can see the light at the end of the tunnel now.
So either it's the train of complete sleep deprivation (or self-destruction) or it's actually daylight (or the end of this five week course in Political Theory). Mmm, trains.



And I've got two moose eating off my appletree. True story.

Get Lynch'ed

OK, I know the picture isn't too good but it's actually Stephen Lynch standing above/in front of me on a seat of the theatre where I saw him perform (in 3D - unique quality *wink*). I'll just jump right into it.

After almost not finding the place where the action was supposed to take place I finally tracked down a voice I recognised (Spephen himself) we hit the spot and were ready for take-off. According to expectation they were a little late but all was forgiven when Stephen started with performing his new song "Loralie".
While I'm disappointed that he didn't give us "America", "Medieval Bush" or "Halleluja" from his latest album Three Balloons  at least he gave us "Craig", "Superhero" and "Special Ed" from his old albums (though two of my favourite songs are quite seasonal - "Down to the Old Pub Instead" for St Paddy's and "Halloween" - so I wasn't expecting them) and a whole bunch of awesome new songs. This not even including all the talking he did in between songs together with his buddies Rod and Joburg.

 

What made me most happy was that he ended the show by giving us "D&D". It goes as follows:



The song he performed while climbing on to the seat in front of me was a very emotional version of "I Will Always Love You" dedicated to his fans. Yeah, the Whitney Houston/Dolly Parton song.


Good night everybody! And go off and listen to Stephen Lynch right this instant!
(Psssst! He's on Spotify...)

Melodifestivalen

Melodifestivalen är nog Sveriges mest överskattade evanemang vars final ses av ca 1,5 miljon tv-tittare varje år. Vi kommer ju knappt till final i Eurovision Song Contest med våra låtar längre! Helt klart sjukt ovärt. Så jag drar på födelsedagsfest istället i "Danneland" i den lilla Uschlebyn och bojkottar Melodi-gnatet i år också. Som varje år alltså.
Har ingen aning om vad jag ska ha på mig. Efter att ha jobbat hela dagen så vill jag helst krypa i pyjamasen, fårskinnstofflorna och Moo-Pa's morgonrock men den klädseln känns inte helt... festkorrekt.
Att jag ska jobba hela dagen imorgon också är en enkelt glömd detalj. Jag bara gömmer den vetskapen i botten av glaset under kvällen. Om man sedan hela tiden ser till att glaset är halvfullt så borde man aldrig se botten - case solved.
Vem satsar på att jag och Bakfyllan jobbar ihop imorgon?

Everyday life

I really wish I had something better to write than that I’m bored, tired and more than a little asocial as it is. My life consists of work (still in nursing – still on auto pilot), sleeping (poorly), eating (too much), watching movies (preferrably while raiding the internetz), drinking tea (by the bucket load) and if I’m lucky I’ll put some energy aside for studying in between (too little compared to... everything else). I have an essay due last year lying around haunting me like my very own Jacob Marley ghost. It’s either him or I can morbidly choose from one of the past month’s 6 ladies and gentlemen that have died at the nursing home, and area surrounding it, that I work.
As if my situation wasn’t bad enough it seems like I’ll soon have to start paying back the money I’ve loaned for my three years of university studies that have amounted to nothing yet. You can’t hear it, but I’m sighing in frustration over here.
On the good side is that I’ve recently crossed the 300-mark of “1001 Movie You Must See Before You Die”. I’ve now seen 302 of the 1001 movies in the 2004 edition (last one being The Hills Have Eyes from 1977) and 343 out of 1079 of the total amount of movies that has been included in all the “1001 Movies…” series. It’s quite a useless accomplishment since the only person I’ll impress with that information is myself but an accomplishment nontheless.
Pay day the day after tomorrow. Much looked forward to money I’ll tell you. I’m so poor I think I can actually hear an echo emanating from my wallet every time I open it up. It's a sad, sad thing.

Nu jävlar

Vakna 5:35.
Åka till jobbet.
Jobba 7:00-16:00.
Köpa kombinerat gym-/simkort.
Simma 16:20-17:00.
Palla plommon.
Åka hem.

Känns inte som om jag gör annat än jobbar, äter eller bara slöar numera, alltså var det därför jag drog och köpte gymkort idag. Jag är helt enkelt för snål för att inte använda det nu när jag väl köpt det. (Nu ska sommarkilona bort!)
För övrigt så var det intressant att känna doften av klor igen efter att ha undvikit det sen Belfast. Får väl erkänna att det inte tog särskilt lång tid innan man slutade tycka att det var charmigt att badrummet luktade badhus så fort man hade spolat vatten i någon av kranarna.

I am the bonnlurk

Jag har hjälpt till med att köra in hösilage hela dagen. Hela. Är så att säga lite mör i kroppen nu.
Saknar dessutom en massa Kalmar-människor som jag inte orkar höra av mig till.
But screw this, I'm off. Klart slut.

The End

Nu äntligen är det slut på husvaktandet och inatt kommer Moo-Ma och Moo-Pa hem från stenarna i Britannien igen. Alltså kan jag med gott samvete hålla mig borta från huset igen och bosätta mig på ett fik den lilla tid som jag inte jobbar.
Funderar dock på hur lång tid det tog för Moo-Pa att övertala druiderna vid Stonehenge att han inte själv brukar klä sig i vit särk och utföra riter runt sommarsolståndet. Ibland kan man ju undra...
Slut är det också med träningsvärken som jag har fått lida utav i två dagar efter min kvart(!) på hästryggen. Då var det alltså dags igen imorgon då.

Midsommar behöver vi inte ens nämna i andra ordalag än att småbarnsföräldrar är beundransvärda, jag är fortfarande inte ett dugg intresserad av barn och mat är gott (speciellt i bra sällskap och ännu mer i rätt mängd).

Men nu ska jag och fluffet Mus-Ingvar tamejtusan mysa en stund.

Om han inte bestämmer sig för att det är skitkul att leka med mina nycklar klockan 04 på morgonen igen vill säga. Då kan Mus-Ingvar plötsligt flyga, häftigt va?

Fail?

Igår var det meningen att C-uppsatsen skulle in.
Det blir alltså opponering i september för min del eftersom mitt ofärdiga exemplar fortfarande ligger på datorns C: och gottar sig.

Min morgon bjöd på en del överraskningar i alla fall. Efter 12 timmars sömn tittade jag mig i badrumsspegeln och, förutom att jag insåg vilket 80-talsfluff jag vaknat med, också uppmärksammade att jag har ett litet blåmärke på höger ögonlock som jag inte har en aning om hur det kom dit. Om jag någon gång under natten slogs med mig själv så kommer jag inte ihåg det men tycker likväl att det var onödigt...

Utkörd

Jag är helt slut.
Två gympass och ett spinningpass den här veckan har totalt kokat sönder hjärnan på mig. Det har aldrig varit så segt att gå till gymmet som i morses. Förkylning på gång?
Jag borde sova mer.
Kanske skulle unna mig en dag utan ett besök på Friskis.
Äh. Gnäll. Inget bra humör idag.
Jag måste gå och köpa mjölk.

Puben ikväll.

Filmtips: The Losers.

En action-komedi i stil med Ocean's Eleven och Smokin' Ace's. Favoritkaraktären är Cougar men den som fick mig att skratta var Jensen i kombination med Pooch.
Bara se den.

En kram

En kram kan säga så mycket: "jag gillar dig", "jag har saknat dig", "jag älskar dig", "jag accepterar dig", "jag kommer att sakna dig", "jag gillar din närhet", en kram är kort och gott en väldigt bra sak.
Jag skulle aldrig sakna Kalmar om det inte var för människorna.

Inatt åskade det jävlar i Kalmar. Det vet jag, för jag var vaken.

Dagens prestation:

• En hallon- & kolapaj.

Upptäckte att det är precis den sorten som serveras på Torgstallet i Ulricehamn fast de har mandel i sin. I ärlighetens namn är den godare med mandel.
Jag längtar nog Hem lite.

Annars?
Bra helg. Sjukt mycket socker och väldigt lite sömn.

Strax över 1,5 timme på gymmet imorses trots sömnbrist. Jag var tröttast i Kalmar med IKEA-påsar under ögonen och en simultanförmåga som inte tillät att jag lyfte hantlar samtidigt som jag försökte låta bli att stirra på den tatuerade besten vid bänkpressen. Ett omåttligt roande scenario när man tänker efter.

Moo-Ma, I'm coming home

Ja, så är det.
Ska Hem en sväng till Syster, Moo-Ma och Moo-Pa. Behöver rensa ut det allra sista av New York-luften ur lungorna och kanske hitta motivation till att gå vidare och avsluta den här terminen på ett hyfsat värdigt vis.
Jag behöver klura ut vilka mina vänner är, vad det är jag söker så febrilt efter och hur stark jag egentligen är.
Om 1½ månad är det dags att ta farväl av Kalmar. Det är nog på tiden.

Jetlag Deluxe (New York City)

Det är nu jag borde skriva vad som hände, vart det hände, när det hände, med vem det hände och hur fantastiskt det var.

Så OK. Let's do it.

Den 11e april, som visade sig vara en mulen snålblåsig Kalmarmorgon, samlades en liten trött grupp unga damer vid en busshållplats. Efter 6 timmar med buss var vi framme i Stockholm och jag hade bestämt mig sen tidigare för att jag skulle lära mig gilla den där hufvudstaden jag kommit att hata av någon avlägsen sedan länge bortglömd anledning. Det var "Medeltidsmarknad" i Kungsträdgården bestående av pinsamt dålig underhållning tacksamt gömd inom en lite ring av tält med bara det värsta av det bästa av det man kan tänka sig sälja som har något lite att göra med det mellan järnålder och renässans. Jag var INTE IMPONERAD. Det var faktiskt pinsamt dåligt men mäniskorna är det aldrig fel på. Enligt mig.

Träffade vänner. Fikade i Gamla Sta'n. Sova hos en kompis till en kompis vars katt fattade tycke om mig och jamade mig i örat hela natten för att få mig att leka med honom. Aningens frustrerande.

Snorigt tidigt den 12e smög vi iväg mot tåget till Arlanda, från Arlanda med 8 timmar flyg till Newark International där vi snällt väntade i nästan 2 timmar för att patriotiska USA ska få känna sig säkra och ta ut sin uppdämda ilska på turister som försöker ta sig in i landet. Från flygplatsen till Port Authority i New York kom vi på 40 min med buss och därifrån till hotellet åkte vi med en av de ökända gula taxi-bilarna. Vi överlevde. Mirakulöst. Klockan var bara 16 på soliga eftermiddagen men alla var som gröt i huvudet. Att det sen visade sig att det blivit fel på vår bokning på hotellet var väntat men det gjorde att vi var 4 tjejer som fick dela 2 dubbelsängar i ett rum. Nej, det var inte alltför mysigt hela tiden.

Den 13e började allvaret med besök på FN-högkvarteret och den snart nedlagda undergruppen UNIFEM, den 14e var det den svenska FN-representationen och The American Red Cross in Greater New York, 15e bar det iväg till ILO Office for the UN och sist men inte minst den 16e var det det efterlängtade besöket hos NYPD Midtown South Precinct angående sk Auxiliary Forces. Mest givande för mig skolmässigt var kanske den svenska FN-representationen men annars var NYPD-besöket fantastiskt intressant med alla fördomar besvarade. Ett tag blev humorn rätt grabbig, speciellt när batongen och handklovarna kom fram för visning, men det styrdes upp det också. Visst ni förresten att en polisutbildning i USA är på 6 månader?

Den 19e kröp vi osäkert tillbaka mot Newark precis när jetlaggen äntligen släppt och oron pga ett visst vulkanutbrott tagit dess plats. Den 17e hade vi fått reda på att vi kanske skulle bli kvar i New York ända till den 22a. Å ena sidan grät vi inte över att vara tvungna att stanna i staden ett par dagar extra men å andra sidan insåg vi att vi vid det laget skulle döda varandra av frustrationen över att leva 4 tjejer på så liten yta utan någon slags personal space. Den 18e fick vi veta att Arlanda öppnat för trafik igen och att vi fick åka hem i rätt tid med rätt plan. Vilket vi sen tacksamt gjorde. Arlanda var grymt folktomt morgonen den 20e när vårt plan landade.

Vad är annars värt att nämna?

Turismen? New York är vackert och absolut för stort för att man ska upptäcka det på en vecka vilket jag panikslaget upptäckte under en smärtsamt långsam tunnelbanetur en förmiddag. Och det är väl egentligen det enda jag kan säga. Jag ångrar bristen på besök på olika museum och New York Public Library men jag fick se otroligt mycket av staden under bussturen New York TV & Movie Sites och jag fick nästan helt utan övertalning se den gudomligt vackra Cathedral Church of St John the Divine. Fridfullt värre.

Man kanske dock ska akta sig för tursitfällorna som lurar överallt - tänk efter innan du köper något, jämför priser, läs det finstilta, ät inte nära de största attraktionerna eftersom det kan bli en dyr nota men våga ändå satsa. Bio är precis lika dyrt som i Sverige om inte ännu dyrare. Converse visade sig vara ett lågstatusmärke i USA vilket gör att du får dem billigt. Och om du gillar öl så har jag ett varningens ord åt dig - USA serverar öl som är så nära vatten du någonsin kan komma. Inte ens Guinness får de till rätt. Har du tid över en kväll - dra på en av Comedy Central's shower precis som vi gjorde och älskade. Tänk dock på att även om biljetten blir billig kan notan bli dyr.

Shopping...? Jodå, Forever 21 var sjukt bra, H&M är klart bättre i New York än i Sverige, Century 21 var häftigt för märkesnördar, Macy's var för dyrt och för stort för mig och Victoria's Secret visade sig inte ha min BH-kupa. Annars var ju Victoria's något jag sett fram emot... jag tröstshoppade underkläder på ett obskyrt ställe som kallades Strawberrys istället, köpte Converse på Journeys Shoes och en obeskrivligt vacker oälskad Wolverine-tröja på turistfällan Grand Slam.

Betyget? New York är en stad som för evigt kommer att ha en avgränsad plats i mitt hjärta trots den dåliga luften, kackerlackorna på hotellet, råttan i tunnelbanan. De galet trevliga människorna, Starbucks och Central Park väger upp för alla de dåliga delarna.

Nästa gång, för tro mig, det blir en nästa gång, blir det en kulturell resa med siktet inställt mot museum av alla sorter. Ett stort tack ska riktas till The Metro Diner på hörnet Broadway 100th Street där vi inmundigade frukost varje morgon (utom en då vi istället tog Ellen's Stardust Diner).
Nu? Jag blev varken rånad eller skjuten. Jag har jetlag från helvetet men överlever nog det också till slut med lite mer té ur min I ♥ NY-mugg och ännu en stunds begrundande över hur många gamla filminspelningsplatser jag varit på inom loppet av en vecka och hur många extremt vackra män och kvinnor jag sett.

Hemma

...efter totalt 13,5 timme på buss, 16,5 på flyg och oräkneliga timmar på tunnelbanor och till fots.
3 timmars sömn de senaste 34 timmarna. Det är allt jag har att säga just nu.

Blytung

Det känns som att mitt huvud väger ungefär 50 kg just nu på grund av feber och allt slem som samlats där uppe.

Ja, jag är sjuk. Som en hund.

Jag sväljer taggtråd, det brinner bakom ögonen och trots att jag sovit närmare 12 timmar inatt så är jag fortfarande trött. Å andra sidan har jag sovit mellan 3-5 timmar de flesta nätterna föut. Det tar på krafterna.

Jag längtar till New York.

Funderar på vad jag ska göra när jag väl är där. Förutom studiebesöken hos bl a FN, NYPD och FDNY alltså. Första stoppet är ju i alla fall närmaste Starbucks. Going to be walking in Central Park for sure. The Empire State Building? Greenwich Village? Ellis Island and the Statue of Liberty? New Jersey? Who knows.