Twelve left...

Only twelve workdays left until I leave for a marvellous four weeks of vacation.
   I. Can't. Fucking. Wait.
   My boss is on vacation. And all my other unofficial superiors. I've been left in charge. So obviously everything had to go to shit.
   Nine more workdays of playing boss-woman and then three more workdays and then... then...
   FREEDOM.

Feathers and bones

I've got a new tattoo!
   "Again?" I hear you mutter, and yes, again. I finally got around to putting a chestpiece on this delectable bod. Ever since I began wanting tattoos I've been hesitant about chestpieces in particular for a myriad of reasons including but not limited to that they're not as easy to hide (something I've always been very specific about wanting to be able to do) and were rumoured to hurt like a motherfucker to get done, more so than the tattoos I wanted on my legs. Put on a shirt with the least bit of a lower neckline and the ink is visible, but even I had to admit they look fantastic when well made. So when I found out one of my favourite artists on DeviantArt was also a tattoo artist I felt like it was meant to be. I made a sketch, booked a time, booked a flight to where I could find her studio (yeah, you guessed it - Warsaw) et voilà! Just about 4,5 hours under the needle and done.
It's healing up nicely now.
   And the rumours about the pain were absolutely 100% true. Hoooooly hell, did it hurt.

   Just for fun I took a stroll around the corner to Instagram Land and checked out whether or not the tattoo artist had put up any pictures of my tattoo there. It's not like she asked me if she could do it or alerted me to it, which I would have appreciated by the way since it happens to be my chest, but she's the artist so I guess it's still fair. And indeed there it was with plenty of lovely comments to go with it.
There was also a picture of her in a bastardised Native American style war bonnet. Suddenly the bit about her putting up pictures of my chestpiece without telling me didn't seem all that bad. She describes her selfie as a tribute to a beautiful headdress, knowing full well she's going to have a shit storm in the comments section about cultural appropriation, but... people have been murdered for wearing war bonnets (the real thing, not her cheap Indonesian faux crap). Millions and millions of people were murdered, raped and displaced in North America, and continue to be treated terribly today. Realising just how ignorant and disrespectful she is of Native American history kind of hurt a little because I admired her work. What makes it worse is that even after being told repeatedly by actual Native Americans about how and why it's wrong of her to use that war bonnet she admits to no wrongdoing.

   I realise it doesn't take away from how awesome my tattoo is but it makes sure I will not be returning to her studio.
   On a positive note; I have a Harry Potter-themed tattoo.

------------
EDIT:
   SHE TOOK THE PICTURE DOWN! Not the ones of my tattoo but the one with her wearing the bastardised war bonnet. Last time I checked before she took it down the comment section was starting to get a little... infected.

Oh for heaven's sake...

Are there any words for my anger about there being so many plans for so many superhero movies but still no talk whatsoever about a superheroine movie? No Wonder Woman in sight. No Superwoman. No Bat Girl. No She-Hulk. No Spider Woman. I weep as I read through the cast of X-Men: Days of Future Past and find only six women. Where are all the superheroines??! And don't talk to me about there being "no interest for that" because there is! There is a fan base! There is demand! And if, for some reason, you don't think that there are any heroines that could hold up their own movie then at least make sure that women are  properly represented in movies where they group heroes and heroines together. Black Widow had the third most amount of screen time in the Avengers, behind only Iron Man and Captain America and we loved it! We loved seeing an interesting and strong heroine for once. Well, I did at least.

So NOOOOO, there are no words available in any the two languages I speak that could describe all of my anger.

The Hutt on: Life

Not for me

At least I tried, right? As it turns out there will be no San Diego Comic-Con for me this year. Another year perhaps. All tickets sold out in two hours and since there was a problem with the link I was supposed to follow to get my badges I ended up so far back in line that I got nothing. A big nothing. But hey, like I said; at least I tried. I’m not bitter.

The mood swings

Aaaah, nu vet jag varför jag var tusan så känslosam i lördags. Det var fest då. Det var den farliga bag in boxens afton. Det var the eve of mood swings. Jag hade så sjukt roligt, skrattade högt, var lite arg, hade fina diskussioner och var jätteledsen. En ganska bra kväll sammantaget med en massa fina människor. Min bortsupna cardigan var inte ens bortsupen. Det kallar jag win-win.
Men ja, det var tydligen också ett wicked case av PMS.
Natten mellan söndag och måndag kanske jag lyckades sova ett par timmar mellan mardrömmarna om helveteshundar och mordlystna inbrottstjuvar. Igår kväll tog jag sömntabletter av den enkla anledningen att jag ville sova men precis när jag är så trött som jag vill så börjar det göra ont. Min första tanke var någonstans i närheten av "nu dör jag" men ack, det var bara min stackars livmoder. Den har inte gjort väsen av sig på typ 4,5 år men bestämde sig resolut för att nu, NU, var det dags att stampa igång igen. När jag inte var vaken för att det gjorde ont så drömde jag om vackra men lömska män och blev uppryckt i morses av ljudet från snöplogen.
Jag är inte det minsta sugen på att plugga. Vill mest sitta och tycka synd om mig själv framför datorn.
Men vänta nu...
Det är ju det jag gör.

Just a little angry

I follow a lot of body-positive, self-esteem positive, queer, intellectual and feminist blogs because I, like many other women, need to work on my body-confidence but sometimes I get just as angry with them as I get with everything else on this planet.
I read this tumblr post and went into a complete bitch-fit.

My self-worth is partly based on what I do which means that if I can’t be in “the real world” despite feeling sick about ignorant and/or bigoted individuals, I’m useless. If what I have to do is sit cooped up in my room in my house with no contact with the outside world just in order to drop my inferiority complex I might just as well kill myself because to me, that’s not a life. I need books, I need movies, I need news, I need debate and I need other people to feel good. Of course I can choose to only be with people that accept me completely as I am, that’s what I’m striving for, but I can’t be afraid of meeting and getting to know new people because they might prove to have another opinion from me or think little of me. That’s up to them. And on the subject of fashion and gossip: I don’t give a flying fuck how thin Angelina Jolie looked on this or that premiere because I know that that dress would look better on my curves. Because I have them - she doesn't.

So what? Well, I’m curious. I’m overweight. I’m queer. I’m sexual. I'm emotional. I’m feminist. I’m pro-choice. I’m fine with that. It’s “the real world” that’s not fine and needs changing but you can't undo all that wrong from behind a computer.

This thing Christmas

I’ve got opinions about most things. People who know me also know that. Due to that I feel like I need to have opinions about Christmas as well.

Here goes:
Christmas was supposed to be about the celebration of the birth of Christ with the slight problem being that all evidence points to Jesus having been born in the spring while the heathens (that would be us Northerners as opposed to the enlightened Southerners in Europe) celebrated Winter Solstice right about this time of year. The heathens, like so many after them, had to be taught the proper ways. To make things easier for them the bigwigs in Christendom decided to play with the timeline a little bit (like they hadn’t done that before) and suddenly Christ was born on Christmas Day! Tadaaaaaa!

These days Christmas isn’t so much about spreading the supposed love of Jesus, but instead about who bought the biggest and priciest presents, or who did the most cooking, threw the biggest party, or has the biggest family. Add a fat old dude in a white beard and red suit (a version of Santa originally created by Coca Cola Company I might include) and voila; you’ve got yourself a commercialized pagan/Christian/capitalist holiday.

To me, religion has become quite problematic. It’s a thorn in my side because in the end it limits people and holds back identity development. Philosopher John Stuart Mill said that without deviant and dissident thoughts we could never make progress (in his book “On Liberty” from 1859). I strongly believe that if God created humankind “He” also intended there to be diversity.
So screw trolls and haters; I’m going to light a candle, have some mulled wine and fight my relatives for some ham without giving Jesus (or any other religious character for that matter) a single thought.

Happy Holidays to Everyone!

The love-life

This describes my love-life. In case you're interested.

It makes me a little... bitter. And a little... tense.

The Hutt on: Commuting

I’m a commuter. I’m commuting to get to school. Bus. Tram. And back again. Takes about two hours one way. It’s cheaper than driving myself and I can sleep while on the road. And I don’t like rush hour traffic whether I’m on a bus or driving myself either way so...
Lately though, my fellow commuters have been bizarrely irritating. I’m OK with people who dress funny or act strange, I’m even OK with people listening to loud music which just happens to seep through their in-ear headphones because after all I can always block that out in one way or another. What bothers me are those around me that can’t keep track of their own body odours; women who bathe in vomitory perfumes or men who could do with that bath. Three weeks ago! Because I don’t keep a gasmask with me at all times. I don’t expect to be bombarded with somebody else’s personal stink. The way I see it it’s a common courtesy to not make the people around you want to vomit but then there’s always some arsehole with a differing opinion. They can keep that to themselves thank you very much.

Note to self: GET GASMASK.

Or I could just snap and go medieval on their asses with a cricket bat. It doesn't really matter to me.

The hour-glass

I found a gif of particular interest this morning. Now, I knew that Christina Hendricks (yes, I will keep talking about her, so eat it up or leave) had assets in the shape of great talent… no wait, that sounded so wrong, lets start over:

I ranted like hell last year about how Hollywood pressures beautiful women to diet in order to fit into the size 0 ideal. Therefore I was sorely disappointed when I stumbled upon an article saying that Hendricks was to try and lose weight because of the comments she’d been receiving about her figure. One of these comments (coming from an openly gay fashion commentator) was something in the style of “big girls shouldn’t wear this sort of dress” when Hendricks showed up to a premiere in a shape-hugging dress that made me and many of my male friends have to collect our jaws from where we dropped them. She was in short stunning. And I just didn’t think that she’d care about trolls. Thankfully, it seems I was right in the end. She seems to have become even more in-your-face and refuses to dress down.

On the other hand I’ve got a theory about why people over and over are trying to reduce Hendricks to tits and ass – it’s simple jealousy. Not many women are as well endowed as her. My first encounter with Hendricks was with Firefly where she portrayed the conniving Saffron and I found her not only stunning (there’s something about redheads) but also a very good actress. It was when I watched Firefly for the fifth or sixth time that I discovered that Saffron had quite a rack. What I’m trying to say is that it wasn’t her body that I noticed first but her ironic smile and flowing little voice.
Wow, that sounded much like a love declaration!
In that case I’d like to send some love to Kate Winslet who still refuses the hand of Photoshop to retouch her fantastic figure and Helena Bonham Carter who despite constant trolling stays awesome and unique.

Steamed fingers

Det känns lite som att det är spöstraff på att inte lägga upp en bild på min vattenångade hand. Ser inte så illa ut nu. Det läker ganska fint nu medan jag försöker (lite i hemlighet) att bli super reviewer på Flixster. Annat man tänker på när man tar bilder på sina egna händer är hur mina fingrar verkligen ser ut som rynkiga prinskorvar.

Annars blir jag extra trött när hissen är under reparation på äldreboendet jag jobbar när det har fyra våningar och restaurangen är på bottenvåningen. Jobbigt värre. Men dessbättre kanske man slipper prinskorvfingrar efter tillräckligt många vändor upp och ner för trapporna.

Rock on sweethearts!

Princip

Underligt. Jag har läst igenom Kristdemokraternas principprogram från 80-talet och framåt och har hittills inte läst ett enda ord om något generellt förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning men jag har läst massor och åter massor angående människans okränkbarhet och lika värde.
De nämner inte ens orden "sexuell läggning" under 80- och 90-talen vilket är ännu mer underligt.
Orden "sexuell identitet" nämns äntligen i 2001 års principprogram där det också sägs att man oavsett har "samma absoluta okränkbara värde" men "äktenskapet är den tryggaste juridiska formen för samlevnad mellan man och kvinna" och "vid adoptioner ska eftersträvas att barnet får en ny mamma och pappa som ersättning för de biologiska föräldrarna". Säg mig då varför man måste ha en mamma och en pappa när ensamstående föräldrar ska få extra ekonomiskt och praktiskt stöd? Vad gör skillnaden mellan att ha två kärleksfulla mammor/pappor och att ha olikkönade skilda föräldrar/bara en förälder så enorm och det senare bättre än det förra?

"Aah, shit."

(Post in Swedish follows)
Uppsats, uppsats, uppsats... Den ofärdiga C-uppsatsen som är min nyckel till examen.
Det är vad som borde finnas i mitt huvud just nu men det känns som om det är 3 000 andra grejer som tar upp hjärnan istället.
Mest tatueringsidéer, pengar som skriker på att bli spenderade på en systemkamera, ny piercingslängtan, sjuka djur, kläder och ett smått bubblande hat mot illvilliga människor och min dator som fortfarande vägrar spela mina DVD'er.

Jorden anropar

(Tillfällets inlägg blir på hederlig svenska eftersom jag är för trött för något annat.)

Tänka sig att jag faktiskt också kan ta mig i kragen ibland. Jag hörde av mig till min handledare i förrgår (äntligen, det är ju inte alls så att senast jag hörde av mig till honom så var det typ två veckor kvar till valet) och bokade en handledningstid för min fabulöst bortträngda c-uppsats. En telefonhandledning. Det kan bli riktigt intressant. Ändå är det enda jag kan tänka på hur kort lånetid jag har kvar på mina böcker och hur jag inte kommer hinna läsa dem. Jävligt omotiverande. Jag köper hellre ett löpband.

På tal om löpband så sprang jag mig också svettig på gymmet idag men ignorerar fortfarande att jag behöver packa väskan inför helgen i Kalmare stad. Snarare en lördag i Kalmare studentstad. Ovve-sittning på lördag med hattema. Ovve är alltså mer känt som overall i studentkretsar. Inte så att vi kan rädda Corehouse från dess sorgliga öde (ett visst oengagemang från studenterna har orsakat jobbarbrist) men vi kan ju fylla lokalen medan stället är kvar. Resten av helgen kommer att spenderas i mysiga kläder hos bästaste Fisken.

Jag är för övrigt lite irriterad. Syster påpekar alltid att nörd är den nya innegrejen men jag har inte riktigt velat tro henne av uppenbara skäl (varför skulle något man mobbas för under ålder 6-19 plötsligt vara något häftigt?). Jag insåg dock hur rätt hon hade så fort jag äntrade Stockholms multikulturella tunnelbanesystem. Överallt såg jag kavajer, stora stickade halsdukar, kängor, piercingar, hängslen och glasögon som ser precis ut som mina. Att deras brillor förmodligen var 2000 kronor dyrare är inte det som irriterar mig, nej, det är att jag plötsligt såg ut som om jag försökte passa in.

Scheisse

Jag får kanske erkänna att jag är en ganska lätt uppstressad över detaljer och saker som kan gå fel. Gubben Murphy som menade att det som kan gå åt helvete kommer att göra det bor tyvärr djupt inrotad i min hjärna.
Så igår när jag strax efter 21:00 bestämde mig för att boka mina Stockholmsbiljetter kunde jag nästan höra hur Murphy krälade fram från sitt mörka hörn och vred på kallsvetten. En kombo av dåligt internet, nerver och dåligt uppbyggd hemsida gjorde att jag 22:30 fortfarande inte hade lyckats fixa några biljetter. Det tog mig 1 timme att somna efter att jag insåg att jag var tvungen att gå upp 05:30 dagen efter (idag) för att jobba och att jag dessutom var mer förbannad än nervös.

Nu har jag biljetterna.

Den gamla vännen penicillinet

Jag kommer att knapra piller hela medeltidsveckan, jajjebullar.
Var hos faster doktorn (man kan ju inte säga "farbror doktorn" när det är en ganska... rund... dam som tog emot) och det konstaterades: luftvägsinfektion.
Botemedel: penicillin till luftvägarna och kortisonspray till näsan. Måste jag påpeka att kapslarna är stora nog att dölja riktigt dåliga Dostojevskij-manus i?
Vad tycker jag om det här? Jag känner för att svära lite. "I can't help being angry when I'm furious!"

Ilsk

När man är lika folkilsken som en xenomorph som vaknat på helt fel sida galaxen kanske inte det är riktigt rättvist att gå med på att grilla hos grannarna. Å andra sidan kommer det att bli en del öl. Det kanske är den som saknats? Och jag kommer fortfarande att få sovmorgon eftersom jag jobbar kväll imorgon.


Jäkla jobb för övrigt. Känner mig mer som en slav när jag tänker på hur låg lönen är. På kvällsschemat jag har går jag till 23 personer mellan 16:15 och 21:00 och flera av dem kräver två eller tre besök under den tiden. Dels är det 23 nycklar att bära med sig. Dels är det stressigt att veta att man inte hinner med alla om det skulle hända något oförutsett under kvällen.

Håret

Jag känner mig snaggad, alternativt 12 år gammal (att bli klippt av sin mamma gör det mot psyket), och är fortfarande arg över förlusten av håret. Jag har inte varit såhär korthårig sen jag hade så kort hår i nacken att frisörskan rakade bort det kortaste och det är ganska exakt 4 år sen. Det låter lite skrämmande och det är det.

Ändå känner jag att jag behöver förklara varför jag är så arg.

Hår är en del av fåfängan eftersom det är ett uttryck av identitet och viktigt för våra utseenden. Inom hinduismen är fåfänga så omoraliskt att man i sin hängivenhet till gudarna rakar av sig sitt hår flera gånger under en livstid. Ett värdefullt offer till gudarna likväl som ett tecken på tillgivenhet.

För mig är hår viktigt.

Att man tar hand om det och att man vågar uttrycka sig genom håret.

Jag har velat ha långt svallande hår sen jag var 13 år gammal för att det för mig är ett tecken på kvinnlighet, skönhet och ser väldigt friskt och somrigt ut (dessutom råkade The Fellowship of the Ring ha premiär samma år och det fanns för mig inget kvinnligare än Galadriel). Ändå har jag testat en del hårstilar sen dess för att jag saknat den väsentliga tjockleken man behöver för att ha långt hår. På senare år har den genom fantastiska mängder silica ökat.

Kvinnlighet.

Den här sommaren hade jag hoppats på att också se sådär läskigt kvinnlig ut med långt svallande somrigt hår som jag gjort mitt bästa att ta hand om den här våren endast för det syftet vilket gör att när någon klippte av håret blev jag automatiskt förbannad.

Någon tog mitt hår.

Så just nu står valet mellan ännu en sommar av uppsatt och tråkigt hår, en sommar ständigt klädd i hatt eller inköp av peruk. Jag funderade hastigt också på att sy en uppsjö av 50-talsinspirerade kläder för att kunna springa omkring som (en något fylligare) Audrey Hepburn...

...eller valfri karaktär av kvinnokön ur Pleasantville.

Lockande.

Idag...

...har jag inte bara hunnit med att dra en vända till Borås för införskaffande av uppsatslitteratur, jag har också tankat upp mina sista pengar och skickat in ännu ett klagomål till Change för undermålig kvalité.
Jag har dessutom hunnit bli skalperad utav Moo-Ma och bli anklagad för lathet eftersom jag valt att inte bry mig om det faktum att jag inte börjar jobba heltid förrän om 1½ vecka.
Jag fick i alla fall spendera ett par timmar av dagen med gott sällskap.
Men jag är ändå arg.