Men vänta! ...det blir bättre

Vattnet frös. Det är tillbaka nu men ett tag där var det mord i åtanke.
Åh, vad jag älskar att bo på landet (synd att sarkasm och ironi, som båda är näst intill konstanta kompanjoner till mig, inte riktigt är kompatibla med skriven text).
Bredbandet fungerar knappt under vissa tider på dygnet eller inte alls om det blåser. Eller regnar. Eller snöar. Vi har nu ca 50-60 cm snö.
Att bo i ett hus från sent 1800-tal betyder också att det är ett stockhus. Dåligt isolerat (med viss hjälp av mossa, sågspån och i vårt hus fall tydligen också gamla kläder, skor, böcker och tidningar). Gamla fönster. Som det blåser in genom trots att de är stängda (gardinerna rörde sig i vinden när fönstret var stängt innan jag som den händige människa jag är satte dit isoleringslister).
Jodå. Vilken idyll det är att bo i hus på landet. Idyll. Mmm.

Ett år

För exakt ett år sedan satt jag som en frustrerat liten grävling vid min dator i Belfast och försökte leta reda på en hjärna, en gnutta motivation och smarta formuleringar till en literature review och en sammanfattning av Politics of Recognition (inlägg "Sökes: Hjärna").
Jag är fortfarande som en frustrerad liten grävling men med en nypa mer bitterhet och cynism. Inte fan är jag smartare i alla fall.
Det regnar här också. Där är det ingen skillnad heller.
Skillnaden kanske ligger i att jag faktiskt pluggade där. Nu, not so much.
Jag hade något som kunde ta mig igenom hela vistelsen. Jag ville ha bra betyg, jag ville hem efteråt och jag hade en hel underbar stad att utforska.
Nu vet jag att jag har jobb fram till jul och en uppsats som måste bli klar. Någon gång. Sätter jag en deadline vet jag att jag kommer att nå den bara för att rusa förbi tills jag inte ser den ens med kikare.

Sveriges äldsta

Jag är en av Sveriges äldsta förstagångsröstare.
Kom på det för någon vecka sen då jag läste om snorungarna som föddes 1992 som ska få börja rösta nu. Eftersom jag fyllde 18 år dagen EFTER valet 2006 så fick inte jag lägga min röst, så nu jävlar...

Fråga:

Är det helt realistiskt att en tjej som är tvingad till att ha storlek L/42 på damavdelningen kan ha storlek 170 på barnavdelningen?

Håret

Jag känner mig snaggad, alternativt 12 år gammal (att bli klippt av sin mamma gör det mot psyket), och är fortfarande arg över förlusten av håret. Jag har inte varit såhär korthårig sen jag hade så kort hår i nacken att frisörskan rakade bort det kortaste och det är ganska exakt 4 år sen. Det låter lite skrämmande och det är det.

Ändå känner jag att jag behöver förklara varför jag är så arg.

Hår är en del av fåfängan eftersom det är ett uttryck av identitet och viktigt för våra utseenden. Inom hinduismen är fåfänga så omoraliskt att man i sin hängivenhet till gudarna rakar av sig sitt hår flera gånger under en livstid. Ett värdefullt offer till gudarna likväl som ett tecken på tillgivenhet.

För mig är hår viktigt.

Att man tar hand om det och att man vågar uttrycka sig genom håret.

Jag har velat ha långt svallande hår sen jag var 13 år gammal för att det för mig är ett tecken på kvinnlighet, skönhet och ser väldigt friskt och somrigt ut (dessutom råkade The Fellowship of the Ring ha premiär samma år och det fanns för mig inget kvinnligare än Galadriel). Ändå har jag testat en del hårstilar sen dess för att jag saknat den väsentliga tjockleken man behöver för att ha långt hår. På senare år har den genom fantastiska mängder silica ökat.

Kvinnlighet.

Den här sommaren hade jag hoppats på att också se sådär läskigt kvinnlig ut med långt svallande somrigt hår som jag gjort mitt bästa att ta hand om den här våren endast för det syftet vilket gör att när någon klippte av håret blev jag automatiskt förbannad.

Någon tog mitt hår.

Så just nu står valet mellan ännu en sommar av uppsatt och tråkigt hår, en sommar ständigt klädd i hatt eller inköp av peruk. Jag funderade hastigt också på att sy en uppsjö av 50-talsinspirerade kläder för att kunna springa omkring som (en något fylligare) Audrey Hepburn...

...eller valfri karaktär av kvinnokön ur Pleasantville.

Lockande.

Behöver något

Eftersom jag är på ett uruselt humör så kan jag behöva något av följande saker:

• En kall öl - det brukar funka i de flesta lägen oberoende av tidigare humör.
• Gott sällskap - är jag i närheten av människor jag gillar så brukar jag oftast vara glad eller i alla fall lyckas låtsas jävligt väl.
• Bra musik - brukar vid rätt volym påverka humöret till det bättre, go for it Spotify, intrigue me.
• En lång promenad/gym-pass/spinningpass - sådär så att man när man kommer tillbaka har tvättat ur hjärnan lite och kan tänka på något positivt utan att automatiskt förvandla det till något negativt.

Kort sagt så behöver jag nog umgås.
Jag har för mycket tid över till att tänka när jag är ensam.

Läskigt

Efter gårdagkvällen med Magnus Betnér på scenen på Kalmarsalen tänkte jag att jag kanske skulle sammanfatta men med tanke på att han var på gott humör igår så var föreställningen inte riktigt lika fantastiskt bra som den kunde ha varit om han faktiskt varit så bitter som han är när han är på griningt humör.
Lång mening.
Inte bara Sverigedemokraterna fick en känga utan också konspirationsteoretiker och självklart barn. Trångsynta människor som ser skillnad på homosexuell och heterosexuell kärlek fick också ett antal hårda ord riktade åt sitt håll. Från det gick det över till porr. Härligt egentligen för där ligger det en del motsägelser...
Det var absolut värt varenda riksdal.

Eftersom Fisken var på besök över natten efter Betnér så inmundigades det en del Riesen (eller "The Riesen is yoooouuuuuuuu!" som jag fortfarande inte kan få ut ur huvudet) och erbjudandet om cola låg tungt i luften. Jag avstod. Chocken har inte lagt sig än men jag kände verkligen inte för sockervatten med koffein.
Jag kan vara sjuk.

Näfan

Jag är redan ruskigt trött på att vara sjuk så för ungefär en timme sen bestämde jag mig för att inte vara sjuk mer. Jag kommer härmed att trotsa min röda näsa och raspiga hals och skita i konsekvenserna. Jag kan inte se att någon av de konsekvenser jag kan komma på såhär på rak arm (inkl. röstlöshet, lunginflammation och hjärtmuskelinflammation) är särskilt negativa i skenet av den aktuella sinnesstämningen. Så imorgon blir det tidig morgonpromenad för att hämta cykeln som fortfarande borde stå vid tågstationen och om jag tar vägen över Tegelviken så kan det bli ungefär en timmes rörelse. Kanske lite mer.
Mest för att jag är arg. Mycket. Arg på mig själv.
Jag provade ett par byxor idag som jag köpte precis när jag flyttade ner till Kalmar igen och då när jag köpte dem satt de perfekt, till och med lite löst, nu är det precis att jag kan använda dem utan att det ser dumt ut för att de är för små. Mina mått är helt åt helvete numera och jag vill inte ens tänka på vad jag har gått upp i för viktklass.
Jag behöver verkligen arbeta upp diciplinen. Det finns inte en chans i helvetet att jag kan fortsätta såhär för då kommer jag att rulla fram innan sommaren hunnit anlända på riktigt.
Varför räcker inte självhat när man vill förändras?
Jag kan inte sluta tänka på mat. Den jag äter, den jag just åt, det jag tänker äta, den jag inte äter, den jag äter trots att jag inte borde vilket är mer än vad som är önskvärt. Allt kretsar runt den. Hälsosamt - knappast. Jag behöver en rutin som tar bort tankarna från den där förbannade maten eller helt enkelt en övervakare som följer med när jag handlar mat... alternativt en tvångströja eller kylskåp och skafferi med tidslås eller två vakter med stora yxor.
Jag hatar helger och röda dagar och ändrade öppettider.
Jag hatar att jag inte har en egen löpmaskin. Har du en över så hör av dig.
Min blogg borde inte heta -Defender of Nerdiness-, den borde heta -Obsessed-.
Och inte så lite heller.

Om det fortfarande är fint väder imorgon så ska det efter promenaden bli en massa läsande på balkongen.

Magmedicin

Tog min första tablett magmedicin idag. Det lilla rosa miraklet tog ca 30 sekunder på sig innan det trollade bort illamående och nu har jag sluppit det resten utav dagen trots att jag vetat hela tiden att jag utan medicinen hade mått så dåligt att jag kunnat bita av huvudet av personen närmast. Alternativt skulle jag bo på det kallaste golvet jag kunnat hitta krälande på alla fyra.
Imorgon gäller gymmet, sen Nybro, sen hem igen och spåna på uppsatsidén.
Har läst ut Douglas Adams' Salmon of Doubt. Fantastisk.

Trött

Jag är inte lycklig.
Jag är enormt skoltrött just nu - värre än det någonsin varit förut. Jag mår illa av samma anledning jag mådde illa av den förra kursen (stress), funderar på att bli alkolist för att ha en ursäkt att vara berusad på lektionstid, har en smärre identitetskris/känslokris där jag undrar vad jag håller på med, med vem/vilka och av vilka skäl (nothing new there) och i slutändan kan jag verkligen inte bry mig mindre om att det är Internationella Kvinnodagen idag. Vad har vi kvinnor att vara glada åt om vi inte kunnat komma längre än vad vi gjort på 100 år? Om vi har en dag på året tillägnat vår kamp mot ojämställdhet så har männen fortfarande underförstått resterande dagar att inte behöva bekymra sig.
Nej, jag säger att för att jämna ut mellan könen behöver vi fler kvinliga massmördare för det är även det trots allt ett mansdominerat område det också.
Jag är på, vem är med mig?

Snökaos

Jag har skottat snö i nästan 1,5 timme. Jag väntar mig att isbjörnar, mammutar och ullhåriga noshörningar kommer kutande vilken sekund som helst. Det är mellan 20-100 cm snö överallt på det här stället. Helvete.
I alla fall.
Gården är insnöad. Jag kan alltså inte ta mig någonstans alls utan fyrhjulsdrift. Min bil har inte något som ens skulle kunna liknas vid goda vinterkörningsegenskaper så... nej.
Vilket är ännu mer irriterande när jag får galet gulliga sms från Sjöbjörnen och när söta Sandra var på plats i Kalmar från i torsdags då jag åkte Hem tills idag.

Men igår lyckades jag ändå ta mig till Borås och pierca mig. Symmetri var ledordet. Jag hade dock glömt hur satan-helvete-hej ont det gjorde så jag skrämde halvt ihjäl lite boråsare efteråt när jag post-piercing skrek av mig det värsta utanför studion. Det kan de ha.
Fantastiskt vackert blev det i vilket fall.

Nu blir det snart fika á la landsbygd och sen ett par härliga timmar med en varulvsroman ackompanjerat med en balja té.

Smälta

GE MIG SNÖSLASK FÖR HELVETE!!
Det betyder åtminstone att det är på väg åt rätt håll temperaturmässigt. Var är den där klimatförändringen som alla talar om? Jag vill ha plusgrader. Det ligger närmare rätt sida av acceptabelt än skitkallt.
Nej då, jag är inte bitter.

Jobbig sits

Jobbig sits i många avseenden.

Spinningen imorses var smärtsam för den redan omåttligt ömma rumpan. Funderar starkt på att ta med något att sitta på till nästa gång. En uppfluffad dunkudde eller nåt. Positivt är ändå att det var enklare att hänga med den här gången än förra.
Sååå... funderar på antingen på att vara tidig på gymmet på fredag eller ta spinningen på eftermiddagen... gympa/spinning på lördag? Entusiastisk? Skadad? Jag? Nae, aldrig.
Sen var det yoga-passet nu tidigare ikväll men det kommer inte bli något återbesök där förrän jag är stressed out of my skull och måste slappna av för det var i sanning galet bra avslappning men inget för mina rastlösa ben och ångestfyllda skalle.

Vill sy söta sommarklänningar (för jag köpte ett fantastiskt gulligt diadem idag som skulle bli utmärkt till en söt klänning). Vill sy klart min victorian steampunk-skapelse också (och förmodligen bli tvungen att välja mellan att ha den eller hobbit-utstyrsel till Scandinavian Sci-Fi, Game and Film Convention i mars). Och sy om mina medeltidsklänningar (ska gå på Salvestadens medeltida marknad i april och vill vara i alla fall lite vacker då).
Kort sagt: jag vill ha ledigt och 22 grader varmt. Behaglig värme och sol.
Ingen mer snö nu tack.
Det räcker med den som föll igår och idag.
Det kan vara slut nu.

Har för övrigt fortfarande inte fått mina CSN-pengar. Enligt dem är utbetalningen planerad men det finns inget datum för exakt när den är planerad så efter min och Maries genomgång av Glitter och H&M hade jag så mycket som 15 kr kvar på kontot.
Det kan jag köpa en kaffe för imorgon.
För då är det dags att träffa Gammelsmurfen igen.
Suck.

Jag ska på cocktailparty på Kalmar Slott på lördag.

Sökes: Hjärna

01:31
1050 ord av 1500-2000 skrivna om The Politics of Recognition.

02:42
1125 ord av 1500-2000 skrivna och nu ger jag upp Recognition för inatt. Jag har ett minimum av 400 ord kvar att skriva men jag kommer verkligen inte på något mer. Min hjärna är helt urvattnad av detta tänkande. Får se om lite sömn och lite tänkande på den andra uppgiften kan ge mig några idéer. Sen har jag ju faktiskt minst 1300 ord kvar att skriva på min literature review när jag vaknar imorrn. Känns sådär. Kan trösta mig med att jag har två dagar på mig. Har inte riktigt lika mycket panik som innan. Lite frustrerad över att jag inte kan avsluta Taylor-uppsatsen inatt bara. Bugger.
Kan också påpeka att jag var så arg på min uppsats under dagen att jag stod och skrubbade rent spisarna i köket medan jag väntade på att min mat skulle bli klar. Hade jag inte varit så arg så hade jag läst istället, men när man är arg vill man inte bara stå. Då vill man ta tag i något konkret som man märker skillnaden på NU, inte i vår när vi får reda på betygen från den här skräckupplevelsen.

Nu regnar det i Belfast igen.

14:07
1200 av 1500-2000 ord skrivna om Recognition. Skäms lite för att uppsatsen är så simpel. Inga djupare insikter där inte. Det får bli som det blir. Jag känner mig lite som en hycklare bland Einstein's.
300 av 1500-2000 ord skrivna om Orientalism. Den är i stort sett bara påbörjad men jag har fått till en inledning i alla fall. Ta en fakta-bok och sammanfatta den på engelska. Det är vad jag står inför just nu. Som bäddat för missförstånd.

Jag vill inte sitta med det här, jag vill prata skit på Torgstallet/Ekelunds, gå ut med hundarna eller nörda mig med vänner. Att skriva fan-fiction på HP eller rita upp fler dräkter jag vill sy är lockande. Å andra sidan låter det mer lockande att hoppa ner i River Lagan än att plugga. Alla som sett hur smutsig Lagan är fattar att det är illa. Somnade vid 6 imorses för att jag var hög på socker och tankarna snurrade.
Det är 36 dagar tills jag åker hem.

På tal om HP så var jag i Cadogan Park imorses (en mindre omtyckt karaktär i böckerna den där Sir Cadogan om jag får säga det själv). Var också i Notting Hill (för alla Julia Roberts/Hugh Grant/Dylan Moran-fans, för det är inte bara London som kan). Och gick utmed Cleaver Avenue (talade till min morbida sida). Och självklart välkända Lisburn Road och Malone Road (välkänt för oss i Belfast eftersom det är där vi är mest). Skönt.

17:05
1250 ord av 1500-2000.
460 ord av 1500-2000.

21:43
1340 ord av 1500-2000.
600 ord av 1500-2000.

Klagosång

I Storbritannien renar man även sitt vatten med klor. Jodå, det har man upptäckt. Det räcker med att man spolar i toaletten så luktar hela rummet badhus. Tänk då på hur det luktar när man har duschat.

Jag hittade för övrigt EN, säger EN, müsli på Tesco utan mjölksocker i. Jag är mycket skeptisk.
Och bara soya-produkter till alla andra behov. Det börjar att bli mer än lite svårt att inte bli irriterad när det kommer till just den biten, man får helt plötsligt färre möjligheter än tidigare vad gäller mathållning. Jag tror att det kommer att lösa sig ändå men det är trevligt att få klaga av sig lite.

Det är tomt på studenter här i Elm's Village än så länge, men jag har fått reda på att de flesta kommer hit först på lördag så då kommer hela stället att leva upp. Hela området talar om stor brist på boende människor.
Däremot var puben helt full at glada människor ikväll! Live-musik, öl och massor av trevligt folk. Jag var som finken i himlen så att säga.

Mitt rum luktar lite chokladaktigt utav doftljusen jag köpte på IKEA just som jag skriver det här inlägget. Måste få säga att det höjde mysfaktorn betydligt bara att få in de där tre små ljusen.

Trots all min klagosång så är det faktiskt en sak som höjer sig över alla andra bra saker (ja, det finns andra bra saker här än Guinness) och det är vädret - vi har haft strålande solsken sen landning igår. Det är helt fantastiskt att få se Belfast i sin bästa dager när man precis anlänt.

Och sist av allt något för alla Black Books-/Bernard Black-älskare; Jag har noterat flera bookshops inom gångavstånd och lokaliserat alla Oxfam-butiker.
Det är ingen som förstår min entusiasm. Jag känner mig ensam på den punkten.