Well hello Mr. Murphy

HAHA! Just when I thought that I had slipped out of the grasp of post-vacation deceases I’m hit straight in the face with one heck of a cold that’s about as comfortable as a woollen coat down my throat and the first urinary infection of my life (now I know I’ve got kidneys because... they hurt... a lot) – I’ll dedicate it all to Mr. Murphy and his stupid law.

It’s probably a sign of weak integrity sharing illnesses like that on one’s blog but I can’t help it. The last week has been one long struggle to keep awake and at least try to make sense. Not always successfully I might add. Now I know why I’ve been feeling weird and worn. Also, I know why it hasn’t bothered me that I haven’t said a word about my medieval adventures on Gotland; it’s a very important week of my life after all. It was great. I recommend everyone to get a taste of that certain feeling of belongingness that festivals of different styles bring. What I love most about the Medieval Week is the mix. Converse sneakers and wooden spoons. Cellphones and sitting on mantles. Cameras and eating with your hands. Awesomes.

On another subject, next stop: Gothenburg. On September 1^st I’ll get back to school. I’m still a bit uncertain if it’s a good thing or not.

Den gamla vännen penicillinet

Jag kommer att knapra piller hela medeltidsveckan, jajjebullar.
Var hos faster doktorn (man kan ju inte säga "farbror doktorn" när det är en ganska... rund... dam som tog emot) och det konstaterades: luftvägsinfektion.
Botemedel: penicillin till luftvägarna och kortisonspray till näsan. Måste jag påpeka att kapslarna är stora nog att dölja riktigt dåliga Dostojevskij-manus i?
Vad tycker jag om det här? Jag känner för att svära lite. "I can't help being angry when I'm furious!"

Expect away

Vet inte om gult verkligen är min färg, har en viss känsla av malplacering i just den färgen, men nu är klänningen gul och svart i alla fall. Bitter erfarenhet säger att någon kan missta mig för ett Elfsborgsmiffo men det får jag väl ta. Den sitter väldigt bra och det är väl typiskt att jag kom igång och var kreativ strax innan jag drar iväg. Men det är som vanligt - jag är för jäkla seg för mitt eget bästa.
Det här blir för övrigt tredje natten som jag kanske inte får sova hela natten på grund av avgrundshostan från helvetet. Ryktet säger att jag kommer få hosta i ett par veckor aka I'm NOT amused.
På söndag är det i vart fall dags för årets "Avgång: Gotland".

Nedräkning

5 dagar kvar till medeltiden.
Men framförallt till möten med vänner man bara ser en gång om året och staden med ringmuren:

Visby ♥

Synd att man ska må så förbannat dåligt när man är sjuk. Har haft en sån där 2-dagarsförkylning med hög feber, hosta och ont i leder och huvud. Nu ska bara hostan bort också. Och mer kläder ska sys. Och väskan ska packas.

Ah, shit.

Konsten att lyckas

Det är inte så svårt så länge det inte gäller något som kan vara till ens fördel.
Jag är ledig idag och märker därför helt enligt Murphy's lag av förkylningen jag dragit med mig från jobbet mer än innan. Dessutom har jag bränt mig i solen för, jo, sola måste man ju när det äntligen är fint väder och man är ledig. Vart jag har bränt mig? Röven såklart, varför ens fråga.

Frisk?

Har inte haft feberrelaterade problem på hela dagen så kvällens middag ser ut att vara räddad.
Nu återstår bara problemen vi inte kan göra något åt.
Huvudet, ni vet.

Bättre

Det känns bättre nu - jag känner mig t o m ganska normal i huvudet nu istället för febern som gör att jag känner mig som om jag tagit X antal shots för mycket och blivit slagen i timtal av tre skinheads.
Efter den ganska lyckade metaforen så skulle jag egentligen vilja ta ännu en diskussion angående män och deras smått underliga tankegångar men jag tror att jag ska hålla mig borta från det eftersom jag inte har en aning om vem som faktiskt läser min blogg. Jag kan ju annars bli aningens uppeldad under mina monologer och uttrycka mig mindre diplomatiskt.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att män är underliga.

Varmt

Varmt och soligt ute, varmt och febrigt i mig.
Allt gör ont från fötter till huvud.

Näfan

Jag är redan ruskigt trött på att vara sjuk så för ungefär en timme sen bestämde jag mig för att inte vara sjuk mer. Jag kommer härmed att trotsa min röda näsa och raspiga hals och skita i konsekvenserna. Jag kan inte se att någon av de konsekvenser jag kan komma på såhär på rak arm (inkl. röstlöshet, lunginflammation och hjärtmuskelinflammation) är särskilt negativa i skenet av den aktuella sinnesstämningen. Så imorgon blir det tidig morgonpromenad för att hämta cykeln som fortfarande borde stå vid tågstationen och om jag tar vägen över Tegelviken så kan det bli ungefär en timmes rörelse. Kanske lite mer.
Mest för att jag är arg. Mycket. Arg på mig själv.
Jag provade ett par byxor idag som jag köpte precis när jag flyttade ner till Kalmar igen och då när jag köpte dem satt de perfekt, till och med lite löst, nu är det precis att jag kan använda dem utan att det ser dumt ut för att de är för små. Mina mått är helt åt helvete numera och jag vill inte ens tänka på vad jag har gått upp i för viktklass.
Jag behöver verkligen arbeta upp diciplinen. Det finns inte en chans i helvetet att jag kan fortsätta såhär för då kommer jag att rulla fram innan sommaren hunnit anlända på riktigt.
Varför räcker inte självhat när man vill förändras?
Jag kan inte sluta tänka på mat. Den jag äter, den jag just åt, det jag tänker äta, den jag inte äter, den jag äter trots att jag inte borde vilket är mer än vad som är önskvärt. Allt kretsar runt den. Hälsosamt - knappast. Jag behöver en rutin som tar bort tankarna från den där förbannade maten eller helt enkelt en övervakare som följer med när jag handlar mat... alternativt en tvångströja eller kylskåp och skafferi med tidslås eller två vakter med stora yxor.
Jag hatar helger och röda dagar och ändrade öppettider.
Jag hatar att jag inte har en egen löpmaskin. Har du en över så hör av dig.
Min blogg borde inte heta -Defender of Nerdiness-, den borde heta -Obsessed-.
Och inte så lite heller.

Om det fortfarande är fint väder imorgon så ska det efter promenaden bli en massa läsande på balkongen.

Blytung

Det känns som att mitt huvud väger ungefär 50 kg just nu på grund av feber och allt slem som samlats där uppe.

Ja, jag är sjuk. Som en hund.

Jag sväljer taggtråd, det brinner bakom ögonen och trots att jag sovit närmare 12 timmar inatt så är jag fortfarande trött. Å andra sidan har jag sovit mellan 3-5 timmar de flesta nätterna föut. Det tar på krafterna.

Jag längtar till New York.

Funderar på vad jag ska göra när jag väl är där. Förutom studiebesöken hos bl a FN, NYPD och FDNY alltså. Första stoppet är ju i alla fall närmaste Starbucks. Going to be walking in Central Park for sure. The Empire State Building? Greenwich Village? Ellis Island and the Statue of Liberty? New Jersey? Who knows.