This fucker right here

   This past DecemberI was looking around for conserts to attend during 2023 because like so many others I wanted to make up for the Covid years when we couldn't attend... anything. In particular, I was looking to see Amity Affliction or I Prevail and LO AND BEHOLD - I stumbled over Graspop where both bands were planning on making a performance.

   Seeing as I've never been to a music festival I found it ludicrous that I would even consider going to an event not only abroad but also attended by over 200 000 other metal heads. Going through the rest of the line-up I realised that I actively listen to nearly 20 of the performing bands.

   Did I want to go? Yes. Did I hesitate? Yes. Did I finally buy myself a ticket? Also yes, with a whole lot of encouragement from my friends.

   Did I go? Hell yes.

Did I enjoy myself? HELL YES.

Do I want to go again? Also yes, but with a few but important corrections to my luggage and food plans. Lunch and dinner was never a problem at Graspop, but pickings were slim when it came to breakfast for us vegans...

   Favourites included Architects (basically a religious experience), Hollywood Undead, Motionless in White, Fever 333 and Amity Affliction. My camp gets a bonus gold star simply because it was nowhere near as nasty as I thought it would be. Four day festivals are brutal though and, as expected, hella expensive... 

   ...I wanna go again.

It's party business, precious

   Having been to New Zealand I'm now fairly certain it doesn't actually exist on this plane of reality. I've just spent ten days nerding around the north island and everything feels like it was designed in a computer to be plopped down in the middle of the ocean. Or maybe we went, Bermuda Triangle style, through some portal and ended up in some wonderful Fantasy Land. It was somehow too beautiful to feel real.

   We did Auckland (with a very jet-lagged visit to the Auckland Art Gallery, and Auckland Zoo) - Waitomo Caves - Mata Mata/Hobbiton - Rotorua - Wellington (with Te Papa, Weta Cave, LotR film locations along Hutt Valley, and Martinborough wine country) and it was all great. What will always stay with me though is the tour we took through the Hobbiton Movie Set. It was nothing short of magical. I was right: I cried. Like a fucking baby.

   I've petted a wallaby and an emu, I've seen glow worms, I've had ale in The Green Dragon, I've spent hours in hot mineral baths, I've been to Rivendell, I've talked to a whole bunch of nerds at Weta Cave, and I've had a veritable shitload of great wine. I've cried from joy and from frustration, and I've been surrounded by the most otherworldly nature I've ever laid eyes on.

   But listen, since New Zealand is quite exactly on the other side of the planet it will at its shortest take us Swedes anywhere between 27 and 34 hours single trip to get there depending on layovers and such. It fucking sucks. My butt still hurts. To add insult to injury, my lightsaber key ring kept getting stuck in security and so I decided to leave it behind. Also! Try and be a vegan tourist and see how much fun it is. I'll tell you this much; you have to like coriander.

   Was it worth it? Absolutely!
   Will I ever do it again? Doubtfully.
   Do I want to do it again? Why yes precious, I do...

I'll soon be on my way

I'm so fucking nervous y'all. I'm leaving tomorrow.

My bags are packed and I've gone through the check list about twenty times...

The Hutt travels: Warsaw

So I went to Warsaw.
And I reached the conclusion that Warsaw is a boring city.
Don't get me wrong, it's a very INTERESTING city. There's just not that much going on. Plenty of museums to get the history nerds hot and bothered; Medieval Art, Science, Modern Art... as well as Old Town with the Royal Castle and everything - BEAUTIFUL. But speaking as a book worm and geek I felt rather let down. My company and I found two comic book stores in the city centre; one where not a single item was in English and the other where, lo and behold, we had a whole shelf of comics in English. But no English-speaking staff to guide us. Plenty of young nerds, not a word of English. Aesthetically, Warszawa looks as if torn between USSR concrete block efficiency and modern glass superstructures.
As a foodie I was thrilled though! We only went to vegan places throughout our stay (which meant two a day during three days time) and WOW. I recommend everyone to try Tel-Aviv Food & Wine (best damn hummus and tempeh I've ever had the pleasure of putting in my mouth), Lokal Vegan Bistro (they did NOT skimp on the chanterelles and also had ridiculously handsome staff, like DAMN!) and Krowarzywa (delicious vegan burgers to die for).

This hutt went to Warsaw Old Town.

I'm going back later this year to check out all I missed this time around.

Dear Old Fictional Friends

There are certain things that you should have done together with a friend that has put up with you and your weirdness for the last thirteen years. To celebrate ten years of firendship we travelled to New York City together in 2012 but despite both of us being huge Potterheads we've never been to London together. We felt it was time to rectify that.

Highgate Cemetery
One of my wishes for the trip was to go to Highgate Cemetery. Partly because the Cemetery itself is beautiful in its own overgrown way and I can be silly among the ivy and headstones (see photo to the left) but also because some of The Greats have been buried here since its opening in 1839.
Highgate Cemetery has two parts; East and West. We visited the East Cemetery, which you can do for free, but the West Cemetery is accessible by guided tours. It's more elaborate with catacombs, mausoleums, vaults and bigger monuments. Also, the West section was used in filming Dorian Gray (2009). We didn't go there. We found out there were some large, rare spiders nesting in the West Cemetery.

One of The Greats I spoke of before being in particular one Douglas Adams in my not-so-humble opinion. Adams is without hesitation my all time favourite author. He wrote The Hitchhiker's Guide to the Galaxy, the books about Dirk Gently, Starship Titanic and some classic Doctor Who.
Forever loved and forever remembered.

Nerds, Adams is the reason You should always know where Your Towel is.
Join in on Towel Day on the 25th of May, because a Towel is just about the most useful thing an intergalactic hitchhiker can carry with them.

Everything is Harry Potter.
Our main purpose for this trip was to go to Warner Bros Studio Tours - The Making of Harry Potter in Leavesden. We've been talking about it since they built it years ago and we were definitely not feeling twenty-seven by the time we arrived at the studio. These books have been with us since we were twelve years old. We grew into adults with them. I, for one, cried tears of joy when I stepped onto Platform 9 3/4 and saw the Hogwarts Express.

We love the books but are not great fans of the movies. I'd say they did a good job with most of the story but nothing will ever be as amazing as one's own imagination. I've said it before and I'll keep saying it until my dying days.

We walked through the creative process from books to movies, hitched a ride with the Knight Bus, drank butterbeer (YUCK, by the way, yuck) and had a blast.

We certainly bought souvenirs to bring back home. I'm drinking coffee out of mine as I write.

I love being a nerd. It offers me a perfectly good excuse to act like a total weirdo when faced with things like scale models of fictional castles.

What else?
Being nerds meant that we simply had to go to certain places. But then we are also more than nerds so there were more things to do while in dear old Londinium.
We went to pubs because I like beer. We had some great food and some less than great food because we both love eating. I bought shoes of course (just one pair). We went to Ogre's Nest for board games and Forbidden Planet (twice) because awesomeness. We went to Oxford Street to find Disney Store but they didn't have much to offer us older children. We took a stroll through Kensington Park (and had a real party when we met a friendly and playful puppy). We went to Camden Town and saw the same shirts being peddled by a hundred different people at a hundred different prices.
As it turned out we found most of the things Harry Potter at other locations than The Making of Harry Potter though; PJ's at Primark, shirts in Camden and a passport holder at Forbidden Planet.

Trevor
It was a good vacation. The only thing that put a hamper on our good moods was that the cleaning staff at our hotel left a lot to be desired. We named the dead cockroach lying on the stairs Trevor. We felt brave to be eating the hotel breakfast every morning.

Cheers!

Tid, tid, tid...

Det tar strax över två timmar att ta sig från Ulricehamn till Campus Linné i Göteborg. En vänjer sig vid bussgunget rätt snabbt men det är ändå inte kul att läsa på bussen. Allt beror på hur fullproppad den är. Tänk skillnaden mellan att ha ett helt eget säte längst fram i bussen i lugn och ro eller trängas med någons armbåge mellan revbenen medan ungjävlar i ålder 0,5-17 skriker på volym odräglig hela resan.

För övrigt så regnar det in i min bil. Vet inte riktigt hur det hände men jag hade en mindre insjö på golvet framför förarsätet när jag skulle använda bilen idag.

Jag behöver omorganisera mitt liv till studieliv igen. Det tar för lång tid att göra ingenting.

Ingen bra dag. Förkyld.

Be prepared... to travel

Känner mig numera upplyst.
Varken Supersavertravel.se eller Bokasmart.se hade de billigaste resorna med i sina tabeller. Ryan Air är inte billigast om en vill ha med sig bagage när en reser - vilket en gärna vill - för SAS Ungdom är mycket bättre då en får både en billig resa, bra service och 23 kg gratis bagage om en är under 26 år. Hm.
Nu håller vi alla tummar vi har för att detta ska gå vägen, yes? Yes.

Illa utsatt tangentbord

How the fu...? Min bil gick igenom med blankt papper! Snacka om förvåning. Förra gången jag besiktigade en bil så fick jag körförbud. Lite pinsamt att ringa hem i det läget.

Jag har börjat packa väskan för avresa nu. Hittills uppe i 7 kg bagage...

*#¤%&%#%¤§ också. Kaffe på tangentbordet. Bah. Städa igen då.

Jetlag Deluxe (New York City)

Det är nu jag borde skriva vad som hände, vart det hände, när det hände, med vem det hände och hur fantastiskt det var.

Så OK. Let's do it.

Den 11e april, som visade sig vara en mulen snålblåsig Kalmarmorgon, samlades en liten trött grupp unga damer vid en busshållplats. Efter 6 timmar med buss var vi framme i Stockholm och jag hade bestämt mig sen tidigare för att jag skulle lära mig gilla den där hufvudstaden jag kommit att hata av någon avlägsen sedan länge bortglömd anledning. Det var "Medeltidsmarknad" i Kungsträdgården bestående av pinsamt dålig underhållning tacksamt gömd inom en lite ring av tält med bara det värsta av det bästa av det man kan tänka sig sälja som har något lite att göra med det mellan järnålder och renässans. Jag var INTE IMPONERAD. Det var faktiskt pinsamt dåligt men mäniskorna är det aldrig fel på. Enligt mig.

Träffade vänner. Fikade i Gamla Sta'n. Sova hos en kompis till en kompis vars katt fattade tycke om mig och jamade mig i örat hela natten för att få mig att leka med honom. Aningens frustrerande.

Snorigt tidigt den 12e smög vi iväg mot tåget till Arlanda, från Arlanda med 8 timmar flyg till Newark International där vi snällt väntade i nästan 2 timmar för att patriotiska USA ska få känna sig säkra och ta ut sin uppdämda ilska på turister som försöker ta sig in i landet. Från flygplatsen till Port Authority i New York kom vi på 40 min med buss och därifrån till hotellet åkte vi med en av de ökända gula taxi-bilarna. Vi överlevde. Mirakulöst. Klockan var bara 16 på soliga eftermiddagen men alla var som gröt i huvudet. Att det sen visade sig att det blivit fel på vår bokning på hotellet var väntat men det gjorde att vi var 4 tjejer som fick dela 2 dubbelsängar i ett rum. Nej, det var inte alltför mysigt hela tiden.

Den 13e började allvaret med besök på FN-högkvarteret och den snart nedlagda undergruppen UNIFEM, den 14e var det den svenska FN-representationen och The American Red Cross in Greater New York, 15e bar det iväg till ILO Office for the UN och sist men inte minst den 16e var det det efterlängtade besöket hos NYPD Midtown South Precinct angående sk Auxiliary Forces. Mest givande för mig skolmässigt var kanske den svenska FN-representationen men annars var NYPD-besöket fantastiskt intressant med alla fördomar besvarade. Ett tag blev humorn rätt grabbig, speciellt när batongen och handklovarna kom fram för visning, men det styrdes upp det också. Visst ni förresten att en polisutbildning i USA är på 6 månader?

Den 19e kröp vi osäkert tillbaka mot Newark precis när jetlaggen äntligen släppt och oron pga ett visst vulkanutbrott tagit dess plats. Den 17e hade vi fått reda på att vi kanske skulle bli kvar i New York ända till den 22a. Å ena sidan grät vi inte över att vara tvungna att stanna i staden ett par dagar extra men å andra sidan insåg vi att vi vid det laget skulle döda varandra av frustrationen över att leva 4 tjejer på så liten yta utan någon slags personal space. Den 18e fick vi veta att Arlanda öppnat för trafik igen och att vi fick åka hem i rätt tid med rätt plan. Vilket vi sen tacksamt gjorde. Arlanda var grymt folktomt morgonen den 20e när vårt plan landade.

Vad är annars värt att nämna?

Turismen? New York är vackert och absolut för stort för att man ska upptäcka det på en vecka vilket jag panikslaget upptäckte under en smärtsamt långsam tunnelbanetur en förmiddag. Och det är väl egentligen det enda jag kan säga. Jag ångrar bristen på besök på olika museum och New York Public Library men jag fick se otroligt mycket av staden under bussturen New York TV & Movie Sites och jag fick nästan helt utan övertalning se den gudomligt vackra Cathedral Church of St John the Divine. Fridfullt värre.

Man kanske dock ska akta sig för tursitfällorna som lurar överallt - tänk efter innan du köper något, jämför priser, läs det finstilta, ät inte nära de största attraktionerna eftersom det kan bli en dyr nota men våga ändå satsa. Bio är precis lika dyrt som i Sverige om inte ännu dyrare. Converse visade sig vara ett lågstatusmärke i USA vilket gör att du får dem billigt. Och om du gillar öl så har jag ett varningens ord åt dig - USA serverar öl som är så nära vatten du någonsin kan komma. Inte ens Guinness får de till rätt. Har du tid över en kväll - dra på en av Comedy Central's shower precis som vi gjorde och älskade. Tänk dock på att även om biljetten blir billig kan notan bli dyr.

Shopping...? Jodå, Forever 21 var sjukt bra, H&M är klart bättre i New York än i Sverige, Century 21 var häftigt för märkesnördar, Macy's var för dyrt och för stort för mig och Victoria's Secret visade sig inte ha min BH-kupa. Annars var ju Victoria's något jag sett fram emot... jag tröstshoppade underkläder på ett obskyrt ställe som kallades Strawberrys istället, köpte Converse på Journeys Shoes och en obeskrivligt vacker oälskad Wolverine-tröja på turistfällan Grand Slam.

Betyget? New York är en stad som för evigt kommer att ha en avgränsad plats i mitt hjärta trots den dåliga luften, kackerlackorna på hotellet, råttan i tunnelbanan. De galet trevliga människorna, Starbucks och Central Park väger upp för alla de dåliga delarna.

Nästa gång, för tro mig, det blir en nästa gång, blir det en kulturell resa med siktet inställt mot museum av alla sorter. Ett stort tack ska riktas till The Metro Diner på hörnet Broadway 100th Street där vi inmundigade frukost varje morgon (utom en då vi istället tog Ellen's Stardust Diner).
Nu? Jag blev varken rånad eller skjuten. Jag har jetlag från helvetet men överlever nog det också till slut med lite mer té ur min I ♥ NY-mugg och ännu en stunds begrundande över hur många gamla filminspelningsplatser jag varit på inom loppet av en vecka och hur många extremt vackra män och kvinnor jag sett.

Planering

Jag sparar pengar till min resa till New York fast det märks verkligen inte på hur snabbt pengarna försvinner från kontot. Den resan har gjort mig pank utan att jag ens åkt än.
Resa t/r Kalmar - Stockholm fixad.
Resa t/r Stockholm - Arlanda fixad.
Resa t/r Arlanda - Newark fixad.
Resa t/r Newark - New York kvar att betala.
Metrocard till hela veckans resor kvar att betala.
Och sen är det ju mat, dricka och inträden + taxi.
Imorgon blir det till att lösa in depositionen jag fått tillbaka från QUB och växla till sig några dollar.
Kan behövas.
Fattig som ett hjon.

Nedräkning

7 dagar kvar tills jag tar bussen till Stockholm och förhoppningsvis hinner gå på medeltidsmarknaden i Kungsträdgården.
8 dagar kvar tills flyget går raka spåret mot New York. En studieresa helt i statsvetenskapens tecken. Pfft! Eller hur...
20 dagar kvar till medeltidsmarknaden i Salvestaden. Jaha. Dags att leva upp till lite förväntningar här nu.
51 dagar kvar till Towel Day och jag bär stolt min handduk + att jag funderar på att åka till Norrköping och Pappagrappa för en Pan Galactic Gargle Blaster. Where’s Your Towel?
54 dagar kvar till Leksands Medeltidsmarknad - Sveriges mysigaste medeltida marknad. Som jag förmodligen inte hinner åka till.
60 dagar till opponeringen som kommer att avgöra om jag har en fil. kand. i statsvetenskap eller inte.
109 dagar kvar till Kungahälla Medeltidsdagar. I Kungälv. Som råkar vara Sveriges rektum när det regnar.
126 dagar kvar till Medeltidsveckan 2010. Boendet bokat och klart... Länge leve medeltiden!

Men varför måste tiden gå så fort?

In the U.S. of A.

Jag vill spara ihop till en resa till Orlando, Florida, USA.
I Orlando ligger en av Universal Studio's temaparker som kommer att invigas nu våren 2010 - The Wizarding World är en nöjespark med Harry Potter-tema. Varför skulle jag inte vilja åka?
http://www.universalorlandoresort.com/harrypotter/
Dessutom, på plussidan, kan jag köpa en sån där riktigt galet äckligt turistig "I ♥ Orlando"-tröja när jag ändå är där.

Så i april åker jag till New York City (och köpa turistiga "I ♥ NYC"-tröjor) med sju av mina klasskamrater.
Vem hänger med till Orlando?

The year of 2009

Satan i gatan, är vi redan här? Wow, tiden går snabbt när man har haft mycket att göra men det här är ju nästan löjligt.
Själv har jag rest över halva Svea Rike och även intagit Nordirland, allt under detta Nådens år 2009. Här i kronologisk ordning:

Scandinavian Sci-Fi, Game and Film Convention i Göteborg - Michael Biehn var där, killen som spelade Corpral Hicks (ja, han den snygga) i min favorit-sci-fi Aliens, så jag var tvungen att åka dit (upptäckte till min förskräckelse att han inte är så snygg nuförtiden dock). Jag svansade i god ordning efter stromtroopers och nazgûls hela dagen i min egenkomponerade skoluniform. Jag suktade även efter att köpa en life-size Stitch, konstaterande I like fluffy.

Studieresa till Bryssel - och jäklar vilket drag det var och inte var man människa förrän två dagar efter att man kom hem. Fest, Svenska Representationen, parlamentet och en fantastiskt multikulturell stad. Denna resa kommer för alltid att kommas ihåg som de dagar då jag lärde mig att älska öl. Tack Stella Artois, jag är för evigt tacksam.

Kvastkampen i Kalmar - och det var väldigt rosa. Temat var musik och vi var Flamingokvintetten. Alldeles för mycket alkohol och alldeles för mycket fjädrar (jobbarna på Corehouse HATADE oss efter tre dagar). Vi vann lekarna i alla fall.

Leksands Medeltidsmarknad - och världens mysigaste dessutom. Jag och Syster lyssnade på och dansade till Nordmans konsert (det var fantastiskt roligt att höra dem live trots att Håkan glömde texten till Vandraren), vi badade i Österdalälven två veckor efter islossning, åt 'Nöff', drack (mycket) öl, pratade med musikanter och knektar till 5 på morgonen och njöt så mycket vi bara kunde i 30-gradig värme i maj.

Kungahälla Medeltidsdagar - det enda jag kommer ihåg är gyttja, regn och otrevliga människor alternativt fulla OCH otrevliga människor. Bohus Fästning och jag kommer inte direkt överens men om solen skiner i denna Guds bakdel sommaren 2010 så kanske vi ses där igen. Med Jäger.

Medeltidsveckan på Gotland - 10 dagars semester som resulterade att jag kom hem med 39 graders feber och fick stanna hemma från jobbet i två dagar. Utvilad var det ja. Denna vecka av veckor erbjuder både sina bra och dåliga sidor till alla som väljer att uppleva dem. De bra minns man för evigt, de dåliga lämnar man på färjeterminalen. Jag ber er uppleva det i person eftersom att återberätta aldrig ger samma känsla som att faktiskt vara med om det.

Söderköpings Gästabud - Sörping överaskade (eller?) med regn. Och regn. Och en mysig stadskärna. Jag, Syster och Riddarna med Käpphästar bodde i tält och där drack vi, åt vi och... levde vi. Hela helgen. Minnesvärt är att jag fick en ung beundrare på campingen. Han var 5 år gammal.

Järnbränning i Tranemo - den sista i sitt slag tydligen. Nu ska Järngänget läggas till vila har det ryktats om. Frågan är om gubbarna kan hålla sig borta från ugnarna eller om det bara flyttas till en annan plats. Som den prydnad jag varit sen jag var tre äpplen hög så följer jag med.

International Students' Orientation Programme i Belfast - now that was some great craic! Fick snabba lektioner i hur Belfast/Nordirland funkar och lika snabba tourer i staden genom pubar och torg. Två veckor spenderade genom att se sig omkring.

Invasion Belfast II - Emerald Garrison (Knights of the Empire) intog Belfast och det var fantastiskt töntigt. Jag gick dit (en timmes promenad) och jag gick därifrån (1,5 timmes promenad, ForbiddenPlanet ligger på vägen) för att jag inte hade råd med mer än inträdet... "...and I'd do it again I tell you, I'd do it in an instant, mwahahahaHAHAHA!" Nej då, jag är inte nördig, I just want me a stormtrooper.

Första tatueringen - ta en blyertspenna, vässa den och dra den sedan mot huden, ganska hårt. Ungefär så känns det i princip att tatuera sig. Så, nu har vi det utrett. Tatueraren var kvinlig, välpiercad, vältatuerad och väldigt trevlig när hon inte var stressad. Jag blev nöjd så det blir flera, var så säker. "I'm addicted to your tattoo..."

Belfast Christmas Continental Market - vackrast under mörkrets slöja så att alla lampor kommer till sin rätt. Så mysigt, så vackert, så trevligt, så... juligt.

Sist men inte minst några smakprov ur vad som komma skall under 2010: Uppsatser, tillbaka till Kalmar, Scandinavian Sci-Fi, Game & Film Convention i Gbg, New York City, Leksands Medeltidsmarknad, examen, sommar, Medeltidsveckan och kanske en liten resa någon annanstans? Det får framtiden utvisa.

GOTT NYTT 2010.

We've all got luggage

Just nu utan att allt är nerpackat väger min stora väska 18,6 kg. Jag kanske kommer att gå över gränsen med 1-2 kg med andra ord. Sweet! Inte mycket att betala i övervikt alltså.
Mindre än 17 timmar kvar som invånare på Elms. Är åter igen bosatt i en resväska. Nostalgi.
Vi är ett par stycken som ska ut och äta lite gott ikväll. Tyvärr visar sig inte Belfast från sin bästa sida. Det är grått och småregnar. Hoppas att maten väger upp för det.
På måndag får jag reda på vad jag fick på CTJ-uppsatsen jag väntat på ett tag nu + IP-uppsatsen som jag lämnade in i måndags. Där ser man vilken lärare som prioriterar sina elever.
Har för övrigt fått ett stipendie på 5000 kr. Jag är lika chockad som alla andra. Jag hade inte väntat mig det. Det betyder att min NY-resa i april i stort sett är helt betald. Hurra!
Jag hoppas verkligen att snön inte kommer att hindra mig i min hemresa.

Näs-kaffe

Du vet, sånt där skräp, jalla-kaffe som jag skulle kalla det, hideous stuff but it brings you to life alright. Måste vara vaken och allert tills skiten är klar. Är inne i ett flow. Tror jag. Kanske. Har bara skrivit 300 ord idag hittills. Skrev 650 ord igår. Har minst 1500 ord kvar. Känns ändå mirakulöst bra och jag är hoppfull. Tänka sig att jag skulle visa mig vara optimist i slutändan ändå. Beviset att mirakel fortfarande sker.

Har insett något: åker Hem på söndag. Hela dagen kommer att gå åt till att springa mellan en gate till en annan från 11am till 9pm då jag äntligen (förhoppningsvis) står på svensk mark igen. Belfast George Best City Airport - Heathrow - Kastrup - Landvetter. Ja, jag vet. Det kommer att bli en av de stressigaste dagarna i mitt liv upplevd på inte mindre än fyra flygplatser där jag kan gå vilse på femtielva olika sätt. Som vanligt inför en resa så mår jag lite smått illa, mitt signum, I'm an anxious traveller but love it nontheless.

Har också insett att jag pluggat 2/3 av mitt liv nu och är jävligt trött på det. Det enda jag kan tänka på är hur avundsjuk jag är på alla min bekanta som flyger och far över jordgloben till olika länder. Jag vill se mig omkring och är fruktansvärt trött på att behöva tänka "jag har inte tid". Jag har inte ens sett Belfast Castle under tiden jag har varit här. Inte slottet, inte saluhallen, inte Derry som jag verkligen ville åka till och jag har inte varit i Bangor som jag också av någon anledning vill åka till. Jag känner mig helt misslyckad för att jag inte upplevt det jag ville uppleva under mina tre månader här i Belfast. Feck. Känns mindre bra att åka hem besviken.

In Dublin's fair city

Torsdag:
Lyckades efter mycket möda packa mig iväg mot bussen mot Dublin. Jag älskar för övrigt att åka med buss, resan på 17 mil från Belfast till Dublin City Centre med returresa kostade mig £19,50 vilket var helt överkomligt medf min ansträngda ekonomi. Bussarna går alla dagar i veckan varje hel timme - helt fantastiskt.
En intressant del med själva resan var att se hur alla skyltar plötsligt ändrade karaktär vid den irländska gränsen från att ha varit uteslutande på engelska till att vara på både engelska och gaeilge/irländska. Roligt var också att åka igenom nordirländska Newry, ett mellanstort schizofrent ställe precis vid gränsen mellan länderna med ett jätteköpcentrum som tar både € och £. Värt att nämna är också att jag satt igenom den totala summan av 5 timmar tur & retur i ren förundran över landskapet mellan Belfast och Dublin. Jag vill absolut åka ut i själva landet nästa gång jag är häromkring.
Jag kom fram och hamnade i en taxi med en taxichaufför som efter att fått höra att jag pluggade statskunskap/politik berättade om vad irländarna egentligen tycker om nordirländarna. Det var en visa jag kommer att skratta åt länge.
Kom fram till hotellet Dublin Citi Hotel of Temple Bar och mitt sällskap där sällskapet var betydligt bättre än hotellet. Nog för att sängarna var sköna, täckena tjocka och själv hotellet centralt men badrummet var under all kritik. Förutom en prydlig mögelodling i duschdraperiet så hade vi en läcka i taket över duschen. När människorna i rummet över vårt tog sig en dusch märkte vi det genom att vattnet strömmade ner genom taket ner i vårt badrum. Ganska ofräsht.

Jag lämnade min ryggsäck och drogs med till den första puben för min del som skulle besökas; The Temple Bar där en Guinness kostar €6,10. Det var lite väl saftigt får jag erkänna. Att musiken sen dessutom var för hög gjorde inte saken bättre. Vi lämnade stället när ölen var urdrucken.

Fredag:
Musikaffärer och sen massor av pubar med musik och framförallt öl. Jag tror att vi gick igenom fyra stycken pubar till slut med dricka på varje ställe och jag förälskade mig i irländsk folksång. I de flesta fall betyder det The Dubliners. Beställde en hel del Bulmers (Magners för er Belfast-bor, en irländsk cider, sötare än Strongbow, beskare än Kopparbergs) under den kvällen.
Minnesvärt var besöket på The Auld Dubliner där trubaduren till slut utbrast "Up the Dubs!" (uttalas som "Op the Dobs!") till Dublin-bornas stora glädje. Vi hängde på i ren extas. I alla fall jag. Killen imponerade oss dessutom med att ha sjungit i ca 2,5 timme när vi lämnade etablissemanget.

Lördag:
Först en musikaffär, sen en annan musikaffär, sen en titt på Dublin Castle (inget imponerande som ni kanske ser på bilden som visar slottsgården som var det häftigaste vi hittade),

sen tillbaka till den första musikaffären igen och sen äntligen något jag sett fram emot länge; Guinness Storehouse. Vi blev infomerade om hur Guinness tillverkas och hur en Guinness direkt från bryggeriet smakar. Underbart. Nu förstår jag vad det är som ger dryckernas dryck dess specifika smak.

Efteråt testade vi mexikansk mat, egentligen i ren desperation eftersom vi alla tre hade så lågt blodsocker att vi kunde tagit död på varandra och sen festat loss på liken. När vi efteråt var mätta och glada tog vi oss ett till besök på The Oliver St. John Gogarty Bar.

Söndag:
Tid att åka hem. Sorgligt. Hade sammanfattat en bra helg men det tog emot att lämna sällskapet bakom sig. En och annan tår fälldes och kramar utdelades. Jag kommer att sakna att få sova bredvid någon galet mycket de närmaste dagarna, men det kan verkligen inte vara enkelt att tycka om en så känslokall människa som mig.
En avslutande önskning är att någon gång få åka till Dublin, eller Belfast för den delen, över St. Patrick och dricka Guinness med alla irländare. Alltså alla som dricker. Och alla andra.

För övrigt:

Jag kan med glädje meddela alla Bleach-fans där ute att anti-hjälten Captain Zaraki Kenpachi of the 11th Squad äntligen återvänt till serien i allra bästa Zaraki-manér - med en riktig jäkla explosion.

Dock blev jag smått förbannad när jag gick in i ännu en serietidningsbutik i Dublin och ännu en gång upptäckte att "X-23: Innocence Lost" och en samlad volym av "Messiah Complex" inte säljs. Det finns inte över huvud taget en enda samlingsvolym, eller delar av serierna, med X-23. Hon må ha varit speciellt skapad för X-Men Evolution men hon är populär även utanför. Dammit.

The Day Trip

Ok, here goes.

Efter otroligt lite sömn orkade jag helt enkelt inte uppdatera bloggen direkt efter självaste resan igår men jag har en sak att börja det här något försenade inlägget med:

Nordirland har en helt fantastisk natur.

Bussturen tog oss för det första upp ur skålen som är Belfast och vidare förbi Slemish - berget där Saint Patrick sägs ha vallat får under en period som slav. Genom Bushmill gick även resan, Bushmill som är mest känt över världen för sitt destilleri och därmed sin whiskey.

Vi kom därefter till The Giant's Causeway.

Det finns två teorier kring det här fenomenet. Teori 1 är att det en gång i tiden fanns en jätte vid den här kusten och på den skotska ön Staffa fanns dennes nemesis. Den irländske jätten Finn byggde därför en övergång mellan öarna och gick över för att dräpa sin fiende, men när han upptäckte hur stor den skotske jätten var flydde Finn tillbaka till sin sida. Dock visste han ju att den skotske jätten skulle komma efter, alltså klädde han ut sig till en bebis och lade sig i en vagga så när den skotske jätten kom för att slåss fick han syn på Finn som han trodde var en bebis. "Om min fiendes bebis är såhär stor, hur stor är inte min fiende då?" tänkte den skotske jätten och flydde tillbaka till Staffa medan övergången raserades bakom honom. Teori 2 är att magma efter ett vulkanutbrott stelnade och skapade dessa underliga hexagona former.
Jag håller på teori 1, den är roligare.

Efter ett par timmar, vilket visade sig vara alldeles för lite tid för de flesta eftersom det finns en uppsjö utav olika vandringsleder runt Giant's Causeway och just den här delen utav kusten, åkte vi vidare mot Dunluce Castle.

Dunluce Castle är en vacker ruin vilandes på klipporna vid Antrimkusten som tyvärr övergavs av sina sista invånare 1682 medan det fortfarande höll fast vid sitt irländska namn "strong fort" ("Dún Lios"). Mäktigt.

Det verkade inte spela någon roll dock hur intressant vi tyckte att de olika ställena var för vid Dunluce fick vi bara 30 minuter att strosa runt och då hade jag fortfarande grottan under slottet kvar att undersöka.

Men vidare åkte vi, mot Antrim närmare bestämt för att besöka Shane's Castle. På vägen åkte vi förbi en politiskt intressant plats för de som fortfarande förknippar Nordirland med konflikten mellan katoliker/irländare och protestanter/britter eller "The Troubles" som konflikten är mer känd som nu av lokalbefolkningen. På vägen till Shane's Castle, inne i Antrim, ligger nämligen en brittisk militärbas där två brittiska soldater blev skjutna till döds i mars iår (http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2575499.svd). Nu är det dock lugnt igen i Nordirland. Om man bortser ifrån en del oroligheter i Belfast-området. Men det är ok.

Shane's Castle alltså. Eeh. Vi kom dit, klev av bussen och undrade nästan vart slottet var. Det enda som finns kvar efter branden 1812 är det lilla man orkat restaurera, vilket inte är mycket. Dock fanns det mer under ytan än över men med 20 minuter på sig så hinner man inte med hur mycket som helst.

Efter att ha gått omkring och stört mig på alla lyftkranar och strålkastare som låg spridda över området fick jag också reda på att det just nu spelas in en film vid Shane's Castle och i/runt Belfast vid namn "Your Highness" (http://www.imdb.com/title/tt1240982/b.com/title/tt1240982/). Detta var inte helt ointressant information för mig eftersom inte bara Natalie Portman, Justin Theroux och James Franco är med i den utan också Damian Lewis.

Filmnörden i mig fullkomligt jublar över blotta närheten.

Dagen efter

Det var en något trött Sofia som klev upp kl 03:00 den 15:de september 2009.

Efter att i stort sett ha varit på resande fot 04:00-15:00 och under den tiden överlevt 5 timmar på Heathrow (också kallat "Hell of Odours") utan att klubba ner någon med datorväskan kände jag mig ännu tröttare, men att masa sig till korridorsrummet efter att ha checkat in (och betalat hela terminens hyra till VISA-kortets stora chock) var man ju tvungen att göra. Där inspekterades rummet noga (jag är den enda i klassen som bor i korridorsrum med eget badrum, det är klaustrofobiskt litet men det innehåller en dusch till bara mig) och väskan packades upp. Listor på vad som sakndes skrevs och sen väntades det på klasskamrater och efter det var magen det största svarta hål som någonsin skådats i Storbritanniens historia. Alltså gick vi som anlänt tillsammans och åt och tog en öl. Då var klockan 22:00. Klockan 23:00 sov jag stenhårt.

Idag var vi 8 personer som klev på bussen för ett äventyr bort till IKEA för jakt på köksprylar, och nu ska vi snart göra resten av shoppingrundan. Det var en hel del som behövdes.

Idag fick jag dessutom hjälp med att få igång internet ordentligt. Jag gav nästan killen som hjälpte mig en stor kram, fan vad frustrerad jag har varit.

Hatar för övrigt Storbritanniens mathållning, vem fan sötar müsli och bröd med mjölksocker? Här gör de det. Med alla sorterna jag hittills hittat. Laktosintoleranten i mig kokade av ilska när jag insåg att jag kommer få leva på frukostar bestående av frukt och soya-yogurt. Hoppas verkligen att de ha bättre utbud av laktosfria produkter på Tesco.